Sådär som alla mammor är eller borde vara.

 

 

"JAG SAKNAR MIN UNGE!!!"

 

Haha!

 

JAG SAKNAR MIN MAMMA!!!!

 

sådetså.

Jag va just förbi biblioteket en sväng. Det blev en oerhört kort sväng eftersom att det var stängt. På dörren stod det att de har öppet 10-12 och 14-17 på tisdagar. Inte nog med att tiderna är helt obegripliga och olika för varje dag som går så är de heller inte skrivna i sten. Jag var där 11:25, och det var stängt. Frankrike asså.. När man tar sig in till stan med några ärenden så ska man vara glad om man lyckas uträtta 50% av dem. Butiker och företag stänger och öppnar lite som dom vill och även när de har öppet så kanske de inte ens har lust att hjälpa dig just då.

Detta land.. detta land.. 

Kommer jag sakna det? Snön och brädan? För nu är det nog över. Nu blir det nog inget mer. Snön är värdelös och jag tycker mycket bättre om att sitta i bikini på balkongen just nu.. Jag får börja åka skateboard kanske? Hålla igång balans och grejer till nästa säsong. Klättringen drar igång nu också. Va uppe på bergsväggen förra veckan, fifan vad kul det är asså! Hoppas på strålande sol imorgon så att jag kan dra ut på lite äventyr. Och ja jo, jag kommer nog att sakna det. Snön och brädan. Kommer nog sakna frihetskänslan man får när man svischar ner för backarna. Men, fokus på sommaren och solen. Och England. Onsdag. Åhhhh!!

 

Just nu sitter jag i huset i Chamonix och äter en broccolipasta medans jag väntar på att tvättmaskinen ska bli klar. Mina tankar vandrar iväg och fantiserar om hösten. Jag fantiserar om vart jag kommer vara, vad jag kommer att göra och vem jag kommer att hänga med. Hösten 2013 kan bli densamma som 2012, dvs att jag bor i Chamonix och jobbar som au-pair fortfarande, eller så är jag på andra sidan jordklotet och gör något helt annat.

 

THE SKY IS THE LIMIT

 

För det har jag planerat att den ska vara. Jag har sedan januari månad varit så inspirerad av mig själv och av folket i Chamonix att jag för hösten har skapat mig massor av alternativ att välja mellan. Man kommer ju ingenstans om man tror att allt ska lösa sig av sig självt. Det är ju så klassiskt. Det är ju vad alla försöker berätta för dig under din uppväxt. Eller, i alla fall under min uppväxt. Det har också alltid funkat för mig. Jag kämpar alltid. Så fort som jag hittar något jag vill ha eller som jag vill uppnå så ser jag till att komma i mål. 

 

VILL - KAN

 

Vill man så kan man. Den påminnelsen fick jag igår då jag kollade på Biggest Loser på tv4play. Den personliga tränaren Mårten i programmet skrev det stort med en svart permanent penna på den vita gymväggen. VILL - KAN. Anledningen till att jag började kolla på BL i år var för att Katarina va med. Katta gick avgångsklassen på Heleneholms gymnasium det året som jag började där. Jag har aldrig haft en riktigt konversation med henne vad jag kan minnas och hon minns nog inte mig alls men, av någon anledning, så har hon alltid inspirerat mig. Jag har alltid följt henne på fejjan, via hennes bloggar och nu på tv4. Men det är inte bara hon som inspirerar i BL, alla deltagarna är ju helt fantastiska!! Mårten också. Tummen upp för honom. Hela programmet visar verkligen att man kan om man vill. 

 

IT'S MY LIFE AND IT'S NOW OR NEVER

 

Kloka ord. Precis så känner jag nu och jag är så himla nyfiken på vad som kommer att hända i höst!! Som sagt har jag skapat många möjligheter och jag kommer nog att stå inför svåra val i sommar men det är bara att köra på för faan! Det är mitt liv, mina ambitioner, min vilja, jag kan och det är now or never. SÅ DET SÅ!

... när jag säger hejdå till någon. Den här gången var det Benjamin. Även om vi ses på onsdag så gör det liksom ont i hjärtat när jag ser honom genom det där fönstret på tranferbussen. Jag försöker att tänka på hur kul det kommer bli när vi möts i hans lilla hemstad i England om 4 dagar men det funkar liksom inte. Jag sitter ändå här i lilla lägenheten och gråter. Det är så svårt för mig att se det där finaste jag har åka ifrån. Jag vet varför också. 

 

Förhållandet som jag var i innan jag flyttade till Chamonix var ju inte det bästa kanske. Det där förhållandet som jag fullständigt bara kastade mig ur tillslut. Jag kände mig lite som en duva som släpptes fri från en bur då. Buren var i sig helt fantastisk med massor av kärlek och omtanke, men ändå en bur. Den andra personen kände nog likadant då. Vi var nog två duvor i en bur och när jag lyckades öppna luckan som tog oss ut så flög vi båda långt, långt ifrån varandra. 

 

Grejen med det förhållandet var att under långa perioder var det ett distansförhållande. Så det vart många hejdå. Många gånger såg jag den där personen, som jag då älskade något otroligt mycket, åka iväg från mig. Vilket gör det svårt för mig idag att se folk åka ifrån mig. Även om man kommer att mötas igen så kan man inte vara säker på när, var och hur.. och just nu så sitter jag ensam här, i min lilla lägenhet i lilla Chamonix och gråter.

 

Min fina Benjamin. Jag längtar redan till onsdag.

 

Jag vet.. sjukt äcklig bild. Men efter dagens strapatser så känner jag att min 'pek-tå' (?) gör ont.. liksom är lite öm. Så fram med nagellacksborttagningsmedlet och skrubba lite. Japp, min tå är blå. Jag ska nog göra mig av med dom där joggingskorna.. de är för små. Jag köpte dem ju faktiskt bara för 2 euro förra hösten. Kan kanske sälja dem igen för lite me än 2 euro.. ?

 

Minst sagt! För det första så vart joggingturen på 1h och 15min. Liksom wtf? VART kom det ifrån? Jag gick hela vägen till helikopterplattan och sen joggade jag hem. När jag gick dit så vart jag med om ett annorlunda bondgårdsbesök. Eller.. besök och besök.. men förbipasserande besök liksom. Bondgården ligger mitt emot helikopterplattan men på andra sidan floden. Jag har gått förbi där förut men detta var under hösten. Den här gången var annorlunda eftersom att det helt plötsligt fanns massor av djur runtomkring. Det allra första jag möts av är detta:

 

 

Jag hittade en SJUKT stor och tjock bok om elefanter. Bara elefanter. Vet ni så mycket info det var i den? Om bara elefanter?! Jag förstår inte riktigt... hur kan någon vara så in to a topic att de skriver en bok om BARA det ämnet? Är det bara jag som tycker det är sjukt att man kan vara så 'kåt' på elefanthistoria och elefantanatomi?

 

Hej dubbelhaka och röd hud. Nu äre sommar huh?

Jag har ingen aning om vad det betyder. Ordet alltså. Indignation. Ska väl kolla upp det. För det heter boken som  jag läser just nu. Varför läser jag ännu en bok frågar ni er då? Jo, för att utmana mig själv än en gång.

 

En bästis sa till mig en gång, angående att gå till gymmet, att man får inte sätta för höga mål. Sätter man ett mål på att 'nu ska jag fan till gymmet 4 ggr i veckan!!' och sen inte når upp till det då blir man besviken på sig själv. Man blir också okej med att inte nå upp till målen. 'Det är lugnt om jag inte går idag heller för jag gick ju inte igår så jag kan ändå inte nå upp till 4ggr denna veckan'. Man hamnar liksom i 'whatever'-mode. Boken som jag lånade förut var ju fan lika tjock som bibeln. Fatta att sätta ett högt mål. Liksom låt oss läsa denna tegelstenstjocka bok när vi inte läst något alls på ett halvår. Ne, det gick inte. Så, jag gick tillbaka med den boken och lånade en betydligt kortare bok. Smalare. Med större text. Något jag klarar av.

 

Nu har jag läst mer än halva. Jag blir stolt över att jag läst mer än halva. Det är så det ska vara när man sätter mål. Man ska känna att man kan nå dem och att man blir glad när man är på väg dit. Vi får se om det funkar hela vägen. Boken är bra so far.

 

Påväg till Carrefour supermarket.. Det är vått i Cham. Det är liksom så lång jag tar mig då det är vått. Till affären. 

 

PÅ RIKTIGT?!!! VAFAN HÄNDE? Det snöade hela jävla fredag och lördag. Alla har sagt till mig under denna soliga vecka att det kommer att komma snö igen men jag ville inte tro på dem. Ville verkligen inte. Men, snö kom och vi drog upp för att prova på det en sista gång. Nysnö. Puder. Men ack nej. Det snöade men var för varmt så det blev slush. Bha tö liksom. Kladdigt, vått och bha usch. När det är så kladdigt så stannar liksom brädan. Det är något med vattnig snö som gör att man liksom bromsar automatiskt. Har aldrig upplevt det förut så jag trodde det var jag som gjorde fel men ne, våt snö bromsar brädan. Hur kul? Inte riktigt.. Och nu är hela Cham vått. Tack för den! HOPPAS på att solen och sommaren kommer tillbaka. Våren suger ju.

 

 Onsdagen började i vanlig ordning med att jag skjutsade W till dans. Under hennes danslektion så pratade jag och A om vad vi kunde göra denna dag då inget var planerat för eftermiddagen. Gör man ingenting så blir ju barnen helt störda på kvällen... så we had to come up with something. När vi satt där utanför danslokalen och åt våra nyinköpta donuts så blev vi helt stekta av solen. Det blev så varmt att hjärnan liksom inte funkade ordentligt. Så, när danslektionen var slut så far vi hemåt utan någon planering inför eftermiddagen men det slutade med en helt fantastisk dag i trädgården! 

 

Bad, lek och sol. Sommaren va här!!

 

Nejmen, det där gick ju inte så bra.. Jag har bara 4 lånedagar kvar nu. 4. Jag är fast mitt i tredje kapitlet. Nu på morgonen så valde jag också datorn framför boken. Datorn har liksom mycket mer att erbjuda på något sätt. Boken bjuder liksom på en lång historia medans dagensnyheter.se bjuder på flera små historier. Historier som är aktuella nu. Historier som gör skillnad i den här världen och som faktiskt betyder något. Den där kärlekshistorian i boken intresserar inte mig alls när jag kan läsa att de hittade en granat vid kalmars stadsmur eller om Boston eller om Kim Jong-Un. ( Har ni sett alla posts om diktatorn på 9gag.com BTW? Såååå skojjiga! Hihihi! )

 

Det kan också vara för att jag befinner mig i min egen världshistoria. Den där boken gör mig liksom inte ett dugg när jag sitter här själv med kärlek och frihet och not a care in the world typ. Boken får nog åka tillbaka till biblioteket utan att vara färdigläst av mig. Den gör sig bättre i händerna på någon annan som känner att de behöver fly vardagen lite... Själv lutar jag mig tillbaka i min limegröna bikini, tar ett djupt andetag och njuter av solen och Mont Blanc. Idag ska jag nog bara äta jordgubbar till lunch.

Asså, garvar sönder varje gång jag ser den här! Han är förjävla rolig den här killen... och med en brittisk pojkvän nu så blir det ju bara ÄNNU roligare!! 

 

 

 

 

Denna morgon sItter jag på balkongen i bikini och äter min havregrynsgröt. Solen är superstark och jag behöver verkligen köpa ett par solglasögon för nu är våren här! Eller.. ska jag säga sommaren?

 

Dagen kommer att fortsätta som alla andra dagar. Benjamin vill upp i bergen nu men jag vill bara sitta här i solen liiite till. Jag säger att han kan ju åka upp utan mig så möts vi där, men nej. Han väntar på mig i typ två timmar och åker sedan när jag åker. Vi kör sen 2 - 4 timmar i snöparken på våra feta brädor. Kommer hem dötrötta, lagar något gott till middag, spelar lite kort, kollar någon serie och sen somnar vi. Livet är ju inte så dumt faktiskt. Det allra skönaste med livet just nu är att jag inte har några måsten. Inget som stressar upp mig eller som ockuperar min hjärna när jag gör annat. Totally relaxed helt enkelt. Döskönt!

 

Nee. usch vad tråkigt. Jag skrev precis ett jättelångt inlägg om när jag åkte upp Augille du Midi med lilla W i söndags och så bha försvann allt. Förjävligt. Skitdatorer. Gör så mycket bra men också så mycket irriterande fel!

 

Jag åt bacon alldelles nyss. Jag har min fina familj att tacka för det. De skickade nämligen med lite med min syster när hon var här på besök. Bacon och hygienartiklar. Så himla bra är dem! Jag förtjänade bacon idag tyckte jag. Pappan i familjen kom hem efter att ha varit en månad i Afrika. Så i princip direkt när han steg in i huset så sa jag 'middagen står i ugnen, tack och hej för mig!' Jag älskar mitt jobb, men jag älskar också att vara ledig. Jag kommer nog att vara ledig i typ två veckor nu. Hur skönt? Det förtjänar jag. Det och bacon. Lyx. 

 

Jag skypeade med mina fina kusiner idag. När jag åt bacon. Minstingen av de fyllde år. Jag skickade ett knasigt vykort till honom dagen till ära! Fick inte höra så mycket om det men en skinande ny sparkcykel hade han fått iaf!  Med BARA två hjul, den du! Stor pojke. Fin pojke. Jag saknar er ibland. Knäppa släkten.

 

Bilden är tagen för ett år sedan. Tänk vad tiden går fort!

 

Det är absolut inte min stil och ingen jag känner skulle gissa på att jag gör det jag gör just nu. Men för ovanligheternas skull så läser jag en bok. Visst, japp, jag läser en bok. Jag har än så länge faktiskt läst 1 1/2 kapitel. Awesome huh? Boken lånade jag på biblioteket här i Cham. Japp. Jag gick alltså till biblioteket också! Men det har vi Benjamin att tacka för. Han är liksom lite av en boknörd och det är ju kul att det smittar av sig!

 

One Day, skriven av David Nicholls. Den handlar om hur två personer blir kära i varandra samma dag som de går ut univeristetet. De håller sedan kontakten via brev och efter 20 år så blir de väl tillsammans.. tror jag? Men iaf. Den handlar om äkta kärlek och kärlek som liksom aldrig försvinner. Hur man kan komma att älska någon över bara en natt och hur det sen kan hålla i sig föralltid. Det är ju precis den kärleken som jag alltid har trott på. Att har man älskat någon någongång så kommer man alltid att älska den personen. Jag tror inte att kärlek försvinner. Så jag hoppas att boken slutar bra. För ett ledsamt slut vill jag inte ha, usch nej. Älskar man rätt så blir det ett lyckligt slut. Så är det bha. Tack! 

 

Det har gjorts en film av boken också.. funderar på att skippa läsandet och bara ladda ner filmen. Men det är kanske att ge upp? Och att läsa boken är ju bra för mitt engelska ordförråd.. ? Vi får se om latmasken i mig kickar in snart. Men tills dess är jag en bokmal, för det är väl såna som läser? Eller? 

Trött och skitig. Det är jag just nu. Vaknade upp och kände att jag verkligen behövde ett bad. Blev lätt frustrerad för att det tog mig 10 minuter att ens lyckas få något varmvatten ur blandaren... den suger och jag förstår inte varför. Ibland vill den bara inte leverera varmvatten. Men iaf, nu har jag ju lyckats få igång den.

 

Väntar på mitt bad. Funderar på framtiden. Jag har sökt lite distanskurser på några svenska universitet och hoppas att jag kommer in. Distans är ju bra. För då kan jag ju plugga varsomhelst i världen. Vilket betyder att jag kan flytta till USA, Irland eller kanske till England eller kanske hem igen. Till lilla Sverige. Men det kommer väl knappast hända. När man väl fått lite smak av omvärlden så vill man ju bara resa mera! Eller, iaf i mitt fall har det blivit så. :) Jag kan ju också bo kvar. Ett år till i Cham. Lägenheten ska renoveras i Juli. Nytt kök, nytt badrum, nytt golv och nymålade väggar ska det bli. Under renoveringen kommer jag köra lite travel. Hälsa på Pappa i Sthlm och Sthlms skärgård. Hälsa på föräldrarna i skåne och kusinerna. Åka till Blackpool och hänga lite med Benjamins familj. Kanske också resa till något nytt ställe. Efter det så får vi se vart jag hamnar. Om det blir tillbaka i Cham eller inte. Jag kommer ju iaf ha en blandare till badkaret som fungerar då. Nu kallar badet. PUSSISAR!

Jobbade idag. Oj vad jobbigt.. Jobb. Ja va 'schemalagd' i 15 min. Jag skulle lämna en check till fritidsgården som W ska hänga på under påsklovet. (Ja ne, de har inte påsklov förrens om en vecka, wierd va? fett sent!) Jag ska alltså hämta en check från huset och ta den till fritids. svårt? Inte precis. Att jobba 15 min på en tisdag, inte så dåligt huh? Så, jag hämtade checken i huset och tog mig till fritids. Där står jag, snygg men trött och utan något morgonkaffe i kroppen I 45 MINUTER! 

 

Vart är alla? Det ska ju vara fler folk här som ska anmäla sina barn till fritids? Vart är fritidspersonalen? VIll de inte ha folk på fritids längre? Är jag här på fel dag? Jag går runt byggnaden ett par gånger och dubbelkollar lappen på dörren. 2 Avril 2013, H0900 á la MJC Chamonix. Kollar klockan. Den är halv tio. VAD ÄR GREJEN?!

 

Såklart. Såklart. Jag står utanför fel fritidsgård. I fel sida av stan. Jag ringer och väcker Benjamin och stapplar hem på min dumma handikappade fot. Han sitter redan i bilen, jag hoppar in och sen kör han som en dåre genom stan. Väl vid MJC i stan så är det ingen kö och min franska går hem hos den mindre charmiga kassörskan i receptionen. Gjort. W fick en plats ändå. Även fast jag lyckades stå vid fel jävla byggnad. Bästa Au-Pair tjejen i världen, det är väl jag det? Haha! och 15 min jobb blev en timme. En hel timme jobb idag! Ojojoj, jag har det tufft. 

Juste, jag stukade ju foten i lördags. Såklart. Mitt revben har läkt bra och det känns nästan inte av längre så då stukade jag foten riktigt illa istället. Såklart. VI sätter in ett till. Såklart. Att jag aldrig bara kan få vara frisk och kry och köra på?! Vad är grejjen liksom? Varför måste man vara en sån jävla n00b?! 

 

SÅ jag har ju fått massor av tid över igen till mitt bloggande för tyvär är det bloggandet som tar stryk när jag jobbar mycket och när jag är ute på äventyr. Det är ju dumt. För det är ju just då jag borde blogga mer. Men efter en heldag i bergen orkar man inte. Man är helt jävla slut så man lyfter inte ett finger. Om man inte har sex... för det orkar man ju alltid. Det finns en hemlig drivkraft där inne i oss någonstans och något slags förråd som sparar lite energi för just det där med sex så att man alltid kan get going om man vill. Men inte för bloggande. tyvärr. 

 

Men som skrivet, så har jag ju lite tid nu igen och då blev det en ny kategori. Igen! Den nya kategorin är Family. Jag insåg att det behövdes då jag skriver rätt mycket om mina nära och kära men inte riktigt har någonstans att placera dem.. Så va det så att ni tyckte om att läsa om hur min far blev andfådd i alperna eller hur min lillasyster och jag låg bakis 2 dagar av 5 så är det bara att klicka in sig på denna kategori och bläddra er igenom dessa inlägg igen. Varsågoda!

Jag har blivit rätt bortskämd på sista tiden.. Min lilla lägenhet svämmar över av svenskt godis och svenska chips och jag har allt i hygienväg som jag skulle kunna önska från Sverige. Hela min familj har varit här och hälsat på nu. Min fina underbara familj. Svenska familj. Hahaha! Ni skulle vilja höra hur de försöker uttala alla franska namn. Asså, jag garvar sönder imonbords när Johanna säger ODODO och när Niklas säger Flégere (som uttalas något i stil me fläschär) 5 ggr i rad för att försöka få det rätt men ändå inte lyckas. Hur båda föräldrarna sitter där hemma i Svedala och pratar med mig över Skype om Augille du Midi som de uttalar med alla L:en fast det ska vara med J. Jag fnittrar nu, nu när jag skriver detta. Roooligt! Hihihi.

 

Johanna åkte hem igår. Sorgligt. Hon var här i 3 hela dagar och det var superduper kul! Ungarna älskade henne, Coffeeshopsen älskade henne, skidorna älskade henne men vädret.. vädret var inte lika förtjust i Johanna så det stayed grey. Jag hoppas att solen lyser på dig där hemma i Malmö nu min fina syster! Jag saknar dig redan!

 

 

Sitter här på balkongen, dricker mitt morgonkaffe och förundras över det maffiga Mont Blanc massivet. De här bergen måste ha sett mycket. De har ju alltid stått här och tittat ner på oss, vi som har levat vid deras tår. Från liksom de första insekterna till neanderthalarna till lilla mig på min balkong. De har stått där genom åskväder och krig och sol och sett hur civilisationen har byggts upp. Hur coolt? 

 

Undra hur de tänkte (om nu dessa berg kan tänka) när vi tog oss upp dit för första gången. Till spetsen av Mont Blanc. Eller.. Mont Blanc har ju liksom inte riktigt någon spets.. men när Jacque Balmat stod där uppe första gången och tryckte ner en flagga i huvudet på henne för ja, Mont Blanc är nog en hon. Jag får liksom en känsla av hur hon är drottningen över alperna liksom en drottning i en myrstack. De andra bergen kan liksom inte komma i närheten av att vara lika maffiga och snygga som henne. Så ja, undra hur hon tänkte när hon fick den där flaggan i huvudet och när hon sen såg Aguille du Midi byggas. Den där liften som liksom är längst och coolast i världen typ. Undra vad hon tänkte när jag och morsan stod där och kollade upp på henne. Så nära. Och mamma som var helt panikslagen. Hon måste ha skrattat. Iaf åt morsan. Utöver det gråter hon kanske. Gråter för att vi har kommit henne så nära inpå och för att folk är där och trampar runt Jacque Balmats flagga varje dag. Hon ska iallafall vara glad för att hon fortfarande får natten för sig själv. Man vet ju inte hur lång tid det kommer ta för oss att bygga en lift dit också eller rent utav ett hus. Ett maffigt hotell kanske. Planerna är säkert redan igång någonstans här nere i dalen. En entreprenörs dröm. Ett hotell på Mont Blanc. Det kan ju inte misslyckas. Inte en chans. 

 

Vad som än händer så kommer hon alltid att stå kvar ändå. Hon kommer vara den som tittar på när människan förstör.  Jag önskar att hon faktiskt kunde tala. Hur fett?!