One whole year of love and understanding with Benjamin was celebrated in Las Tapas de Lola. Lovely Night! 

Den där dagen då man har så himla svårt att ens komma upp ur sängen.. den dagen var idag. Även om jag låg kvar en timme för länge i sängen så lyckades jag komma iväg till skolan. Visserligen med blött hår men ändå.. Skoldagen gick supersakta. Jag ville bara hem och lägga mig under täcket igen. 

 

Veckan annars kommer nog blir bra. Det är många fester på schemat och inga prov.

 

Men idag.. idag saknar jag Benjamin. Jag har gråtit mycket och det är jobbigt. Varje gång jag gråter så känns det som om han är nära. Som om han skulle kunna kliva in i rummet när som helst. Jag vet ju att han är på andra sidan värsta havet men ändå känns det som om han är sekunder ifrån. Men bara när jag gråter. Det är kanske därför jag gråter. 

 

Jag har svårt att skriva. .. Idag är jag ledsen. Jag borde inte vara ledsen men är det ändå. Jag lämnade av Benjamin på flygplatsen imorse. Han kommer att ha skitkul i Florida i tre veckor medans jag sitter själv och har tråkigt här hemma. eller, så är det ju inte riktigt.. för jag kommer väl ha en massa kul här. Men, ni vet alla hur det är när man ska säga hejdå. Det suger. Efteråt var jag helt nere och att vara i skolan sög. Nu är det kväll och jag äter flingor till middag. Igen. Jag saknar honom redan. 

Jag och Benjamin har bestämt oss för att försöka göra något i turistväg varje helg. Den här helgen hälsade vi på Oscar Wilde. Det såg ut såhär: 

I wake up to Benjamin giving me a kiss on my forehead. It's 07:46 and he is off to work. He whispers to me that he loves me and then leaves the room. I can hear his footsteps as he goes down the stairs, I can hear how the front door creaks when he opens it and then how it slams behind him. I think I can even hear how he starts his car and drives away. All alone.

I'm going to make this a good day so I crawled out of bed, put my sweats on and walked downstairs. Made myself a bowl of cereal with strawberries and a cup of coffee. What can I accomplish today? The sky is the limit and the world is mine.

 

 

 

Long distance relationship. Why do all my realtionships contain this?! Who the fuck am I? Some kind of queen of long distance relationships? I don't think I really thought this through.. 

 

So, I left Benjamin at the airport two hours ago. When I drove there I had both Benjamin and another fellow in the car. Therefor the 'drop off' wasn't that dramatic. A kiss and a goodbye and then I drove away again. I get on the motorway and drive for 30 minutes and then I get a phonecall. My brain reacts instantly with a 'Fuck, now something has happened to Benjamin!!!" but no. It was Benjamin who called but he only wanted to check so that everything was fine and that I had enough money to get back to Cham. I thought earlier that I was so cool for not crying at the airport and now I burst into tears and started crying rivers. Ugh! I really don't think I have thought this through. I hate long distance relationships and now I'm going to be in one for 3 - 4 months.

 

I'll see you again in 10 days my love. I miss you already!!!

 

... när jag säger hejdå till någon. Den här gången var det Benjamin. Även om vi ses på onsdag så gör det liksom ont i hjärtat när jag ser honom genom det där fönstret på tranferbussen. Jag försöker att tänka på hur kul det kommer bli när vi möts i hans lilla hemstad i England om 4 dagar men det funkar liksom inte. Jag sitter ändå här i lilla lägenheten och gråter. Det är så svårt för mig att se det där finaste jag har åka ifrån. Jag vet varför också. 

 

Förhållandet som jag var i innan jag flyttade till Chamonix var ju inte det bästa kanske. Det där förhållandet som jag fullständigt bara kastade mig ur tillslut. Jag kände mig lite som en duva som släpptes fri från en bur då. Buren var i sig helt fantastisk med massor av kärlek och omtanke, men ändå en bur. Den andra personen kände nog likadant då. Vi var nog två duvor i en bur och när jag lyckades öppna luckan som tog oss ut så flög vi båda långt, långt ifrån varandra. 

 

Grejen med det förhållandet var att under långa perioder var det ett distansförhållande. Så det vart många hejdå. Många gånger såg jag den där personen, som jag då älskade något otroligt mycket, åka iväg från mig. Vilket gör det svårt för mig idag att se folk åka ifrån mig. Även om man kommer att mötas igen så kan man inte vara säker på när, var och hur.. och just nu så sitter jag ensam här, i min lilla lägenhet i lilla Chamonix och gråter.

 

Min fina Benjamin. Jag längtar redan till onsdag.

 

Nu är det offentliggjort, om det inte redan var det.. Nu vet också facebook att jag har pojkvän och alla som inte är så nära och kära vänner. De nära och kära visste ju redan. Precis som jag redan visste. Jag visste ju redan för två månader sen kan man säga.. när jag först såg honom. Ni vet den där scenen i Ferdinand när de utbister 'Honom ska vi haaaa!!' ungefär så kände jag när jag först träffade min fina Ben. Hipp Hurra för kärleken!

 

 

Hej och hopp och förlåt för detta lilla collage över en engelsk pojke som kommer från Blackpool och just nu bor i Chamonix. För er är antagligen 3 bilder för mycket men för mig var det väldigt svårt att välja bara en eftersom att jag tycker att alla bilder på honom är superduper fina. Hans namn är Benjamin men han kallas bara vid Ben. Han tycker om att spela barspel såsom biljard, dricka öl, shoppa kläder (som han sedan alltid lyckas krympa i tvätten!), åka snowbord och det bästa av allt är ju att han tycker om MIG! Vi träffades för en månad sedan och nu är det dax för er hemma i Sverige att få reda på att lilla Josefin har gått och blivit förälskad. Nu när jag skriver detta så ligger Ben och sover i soffan bredvid mig och jag sitter med ett stort fett töntigt smile i fejjan. Ni vet det där leendet som gör en jättelycklig men som också får en att krampa i ansiktet efter ett tag... Det där leendet som man inte alls kan dölja hur mycket man än försöker. Så jag har slutat försöka och skaffat mig en pojkvän. Jag som redan var aslycklig här i Chamonix vet ju inte riktigt hur jag ska beskriva vad jag känner nu. Fifan vad jag älskar livet och fifan vad allt går bra och fifan vad jag är FUCKING LYCKLIG!