I mitt jobb som au-pair ingår det ju att laga mat och förutom när barnen är gosiga och kärleksfulla och glada så är matbiten den bästa. Jag slog ihop en riktigt fet middag i söndags. Jag fick improvisera massor eftersom att det inte fanns något i matbutikerna precis som jag förutspådde. Resultatet blev mozzarellafyllda nötfärsbiffar i hemlagad tomatsås med hasselbackspotatis och grillad zucchini. Det var MUMS. 

 

I måndags så fixade jag ihop en svensk-engelsk frukost till denna fransk-nya zeelendska familj och det gick faktiskt hem! Nybakade scones, mumsiga pålägg och grönsaker med citron te och lite kokta ägg. Här följer en bild på sconesen som jag blev sjukt lyckade! Det är typ.. 4e gången i mitt liv jag gör scones. Busenkelt ju!

 

Det där med att parkera i Chamonix har ni ju fått uppleva här på bloggen som värdens värsta grej och det är ju för att det är världens värsta grej att göra. Som skrivet förut så spelar det ingen roll hur eller vart du parkerar och hur länge, alltid när du kommer tillbaka så sitter du i skiten på något sätt för här i den franska parkeringsvärlden finns det ingen respekt eller förståelse för någon. Punkt. De här lovveckorna, som nu har påbörjats, i Europa skrämde mig massor. Jag ska ju då skjutsa två barn till två olika ställen i dalen varje dag. Wihooo! Det är ju kul att barnen är så hej å hå på med aktiviteter men för the driver.. not so fun.

 

Så med fasa i kroppen kör jag ut bilen från vår uppfart och styr mig mot förorten Les Housches där jag ska ta mig till en parkering i botten av 'nybörjarbacken'. Alltså en slope som liksom är konstgjord här nere i dalen och för barn och sådana som fegar under sina första åk. (Jag tog inte hit varken bästis eller syster när de skulle köra första åk, det är ju fett lame att inte åka upp i bergen liksom!!) Under färden så slås jag över hur mycket bilar det är på vägarna och jag känner hur fasan över parkeringen bara växer sig större och större. Jag svänger av motorvägen, kör upp för en backe, över en bro, in i Les Housches och svänger in på parkeringen. SOM ÄR I SIN FULLASTE PERFEKTION!! Hör och häpna!! Alla bilarna står snyggt uppradade i parkeringsfickorna, wtf? Jag parkerar på en stor och fin ruta, tar mig ur bilen, lastar ut en unge med ett par skidor och vandrar över parkeringen. Jag lyssnar på alla runt omkring som ropar efter sina barn att akta sig för bilar och bära sina skidor rätt. Ingen pratar franska. Jag kollar runt på parkeringen. Inga bilar är franska. AHA! Alla är turister! Alla som har parkerat här idag är tyskar å britter å finnar och svenskar! Tack, tack för att ni vet hur man parkerar bilar. Puss på er och jag ser fram emot två veckor som chafför. 

VET NI VAD?! Dagen efter alla hjärtans dag när jag satt och skypeade med min underbara Mor så knackade det på ytterdörren och en deliveryguy kom med ett stort paket från Sverige och från min FAMILY. NÄR jag skypeade med Mams! Vilken tajming huh?! Paketet innehöll gräddsåsmix (mums), havregryn (hahaha), SVENSKA LANTCHIPS!!!! (MUMMA!!!!) och ett helt jävla kilo lösgodis (OMG MUMS!). TACK så mycket underbara älskade!

 

och ja, det var väl det mest spännande som hänt på en vecka.. Jag hade ju en sån fartfylld vardag nyss med mina bergserövringar och nu sitter jag här hemma och känner mig förlamad. Eller.. kanske inte förlamad men med ett brutet revben kommer jag inte långt asså. Jag har tagit mig ut på minst en långpromenad varje dag men utöver det sitter jag mest hemma. Smärtan har jag kommit att 'vänja' mig vid och rör bara på kroppen så att det inte gör ont. Vissa saker är oundvikliga dock såsom att dammsuga (aj), sträcka sig efter saker i köksskåpen (aj), köra bil (aj), lyfta lilla W (aj) och värst av allt, ligga i sängen (AJ). Hur man än ligger i en säng så trycks ju liksom bröstet ihop och andningen ändras och det tar jättemycket på revbenen. MEN jag lever och mår jättebra utöver detta! De snöklädda bergen och träden är fortfarande otroligt vackra, jag är väldigt kär i min underbara Benjamin och nu med mycket tid över så lagar jag god och nyttig mat igen (och spelar pokemon men det skiter vi i att nämna.. nörd.). Ikväll ska jag och Ben ( läs: Jag. Ben har visat att det där kanske inte är hans starka sida ) laga söndagsmiddag till familjen som ett tack för allt de gör för oss. Det blir nog pulled pork om vi hittar en bra köttbit i affären för det är ju trots allt söndag och Chamonix så man vet ju aldrig vad de erbjuder i de där dumma matbutikerna. 

 

Godmorgon och kram från France!

 

Ja jo. Jag körde på stenhårt och för att göra en lång historia kort så sitter jag nu hemma, sjukt illamående och med smärtstillande i högsta hugg. Ni undrar då självklart varför och svaret är att det där revbenet som liksom gjorde lite ont nu gör OTROLIGT ont och smärtan får mig att kräkas. Det är nog inte brutet men jag hade antagligen en liten spricka i det innan som bha sprack ännu mer igår. 

 

Dagen var helt sjukt fet ändå!! Tog mig över till Vallorcine för första gången och det är så himla öppet och fint där! Offpisten är helt SJUKT härlig! Men ja, helt plötsligt under.. femte (?) åket så kände jag hur det brast i revbenet och jag föll ihop gråtandes. Lyckades faktiskt, med mina goggles fulla med gråt, ändå ta mig ner till botten utan att ringa nån mountain rescue. För usch, det skulle jag inte vilja. JuniaTaxi är för Junia och inte Josefin. eller hur? Haha! 

 

 

 

På den senaste tiden så har jag skrivit mycket om hur knäppa de är i Frankrike och vad de gör otroligt kasst som t.ex att parkera och det där med havregrynen som fortfarande är helt oförståeligt. Men mycket är ju också bra med Frankrike! Eller ne, inte Frankrike men Chamonix!! 

 

Igår vandrade jag hemåt klockan fem på morgonen efter att ha druckit vin och kollat på film. Det snöar något otroligt mycket, så mycket att plogarna inte riktigt hinner med, och jag har inga vantar, ingen mössa, ingen halsduk och endast ett par sneakers på mig på fötterna. Det är minusgrader ute och snöflingorna är gigantiska. Jag får massor av snö i håret, i nacken, på händerna och i skorna. Men jag fryser inte ett dugg. Det blåser inte här. Jag ÄLSKAR att det inte blåser här. I Sverige är snö ofta lika med kallt och jävligt men här, här VILL vi ha snö. MASSOR av snö så att man kan få en fantastisk dag i bergen. För här är snö inte lika med jävligt, här är det lika med amazing. Och det tänker jag på när jag vandrar. Hur det hade varit awful att vandra såhär i Sverige och att det hade varit så mörkt och grått. Här är det aldrig riktigt mörkt. Månen lyser alltid starkt under nätterna. Månen är helt sjukt vacker här. Jag tror jag är lite kär i Cham. 

 

Imorgon blir det boarding igen och vi får la se hur mitt revben klarar sig... again.. no pain, no gain. Nu har halva säsongen gått och då är det dags att 'go crazy' som alla säger. Det är nu man ska ge allt i bergen. Köra sjuka offpist rundor nerför sjuka drops och försöka sig på de stora kicksen. För när halva säsongen har gått så måste man test your limits för att bli bättre och skulle det vara så att man bryter ett ben eller två så åker man bha hem till morsan igen. Det är liksom lugnt för man fick ju ändå en halv säsong. Önska mig lycka till imorgon så kööööör vi!! 

Med ett trasigt revben, förkylning och mensvärk så satte jag mig i bilen och körde till Grenoble. I snöoväder. Asså, två och en halv timme. Och självklart, så glömde jag mina painkillers. BRA! Men nu sitter jag här i alla fall utanför en rättssal i Grenobles rådhus. Anledningen till detta är för att Ben blev 'screwed' av en fransk arbetsgivare förra året när han var i Alp D'Huez. Men äsch, det är ju inte intressant. Det mest intressanta nu är att denna tjej med ett trasigt revben, förkylning och mensvärk ska spatsera genom staden för att äntligen få besöka sitt kära H&M!!! Önska mig lycka till och så ses vi efter lite nya strumpor och trosor och kajal och nagellack och tops och hårspray och ja allt såntdär som man dör av att vara utan!! PUSS!!

 

Ja, här bakom mig ser nu hur modernt och fint de har det i rådhuset. 

och nej, det är INTE pinigt att jag tar bilder på mig själv i ett rådhus.

Jag bara är sån.

En av mina bästisar åt havregrynsgröt till middag förra fredagen. Ja, du läste rätt. Havregrynsgröt som fredagsmiddag.. hon är lite cp. Med mina cravings som jag har just nu för svensk mat så lades förstås havregrynsgröten till på listan och hur glad blev inte jag när jag insåg att Ben hade lite i sitt skafferi?! Så jag fick havregrynsgröt nästa morgon till frukost. MUMMA!

 

Men åh ne, det var också de sista havregrynen han hade hemma och mina begär efter denna nästan smaklösa gröt hade ännu inte riktigt försvunnit. Så samma dag på kvällen drog jag på mig jackan, lade några euros i fickan och drog ut på stan för att köpa mera havregryn. Lättare sagt än gjort hörru! Första anhalten Super U (Frankrikes motsvarighet till Willys) hade fan inga jävla havregryn. Jag gick fram och tillbaka i den där butiken och kunde inte ens hitta en hylla med saker för bakning! Lite socker där bredvid cornflaksen och lite mjöl bredvis chipsen. Det som kunde närma sig en hylla med saker för bakning skulle kunna vara den med alla pulver produkterna. Ni vet, pulverprodukter för att göra pudding å cheesecake å bröd å muffins å sånt. Vafan Frankrike? Här är ni kända för er jävla gourmemat och så kan ni inte ens baka själva? Det där om att "i Frankrike kan man hitta massor av god mat och åhh vad de är duktiga på råvaror och åhh vilket gourmeland" börjar verkligen framstå mer som ett rykte än faktiska fakta. Man kan ju fortfarande förfa-an inte ens köpa bacon!!

 

Jakten på havregryn fortsätter. Casino (Frankrikes Coop nära) blir nästa anhalt. De finns lite överallt så jag går till den närmsta först of course - inga havregryn. Casino nr 2 - inga havregryn. Casino nr 3 - inga havregryn. Casino nr 4 - INGA havregryn. 1h har gått och när jag vandrar omkring i stan så går tankarna till min far igen (som de ofta gör när jag vandrar) och en gång när han gjorde detsamma som jag just gör. Fast då handlade det om te. Ibland typ detoxar han sig och dricker te istället för kaffe i nån vecka eller så och nu var han trött på alla de där jävla lipton teerna så han drog ut i på stan, mitt i centrala Sthlm alltså, för att hitta något annat. Ica - Lidl - Willy - Konsum - Hemköp och Ica igen. Han vandrade och kom hem med resultatet att ALLA butiker i centrala stockholm har för fa-an samma jävla tesortiment. Lite Twinings, lite Kobbs och så en jävla massa Lipton! Vandringen i Chamonix gav mig det samma, ALLA butikerna har fan samma saker men till lite olika priser. Så ne, inga havregryn till mig. Helt otroligt.

 

Efter lite research idag så visar det sig att man måste köra till Les Housches för att få tag i havregrynen. Hej å hå, skitkul!! För HAVREGRYN!! Som finns i alla butiker i hela Sverige. Hur svårt ska det vara Frankrike?!

Idag sitter jag vid Bens dator i Bens lilla studio och skriver i min svenska lilla blogg. Hans dator har ju inte de svenska bokstaverna men det ska val ga bra anda? Jag har faktiskt ingen lust alls att ga hem... Om jag gar hem sa vantar arbete i form av universitetansokningar och stadning sa jag stannar nog har i studion iaf en dag till. ^^

 

En hel vecka har gatt sedan jag sist skrev nagot har. Forlat? Eller nej. Inte forlat. Eller jo kanske. For jag har faktiskt inte haft sa mycket att gora. Eller sa har ja det? Jag vet inte. Som ni kanske marker ar jag lite forvirrad. Eller, valdigt forvirrad. Livet flyter pa som vanligt men jag vet inte riktigt om jag hanger med... och sa har jag en otrolig hemlangtan. Men asch. Jag tog mig ju hit sjalv sa har ju bara mig sjalv att skylla for den! Ska bara rycka upp mig!

 

Igar var jag ute i bergen igen pa min brada och ater igen vurpade jag rejalt. Idag kan jag inte stracka ut min hogerarm ordentligt for att den gor forjavla ont. Men ater igen, no pain, no gain. Man maste testa sina granser bade pa gott och ont. Sadetsa! Idag har jag inte gjort mycket forutom att jag stoppade i mig 6st minidonuts nyss. Produktiv dag! Vilodag.