Mat-dag
Igår körde jag hard-core mat! Det börjades med att jag åkte till bästis jobb och lämnade matlådan (med baconinlindad kyckling från dagen innan som blev supergod!) till henne som hon glömt hemma. Då bjöd bästis mig på svensk morgonkaffe och en smaskig croissant. Då kom jag på att jag typ inte ens ätit croissanter nu när jag bor i Frankrike... skumt huh? Dagen löper vidare. Jag tackade för kaffet och drog mig mot tuben, next destination Covent Garden och UNDERBARA butiken David & Goliath! Väl där köpte jag två riktigt feta tjocktröjor och begav mig sedan till Chinatown. Vandrade runt lite och kikade på de knäppa maträtterna som finns i de små stånden och bestämmer mig sedan för ett där man köper spett med olika grejer på. När det är min tur så pekar jag på det på menyn som jag inte har en aning om va det är, betalar och får vänta en stund. När hon sedan räcker fram maten till mig så typ dör jag inombords! Hahaha! Vafan har ja beställt? Ett spett har en bläckfiskarm på sig fullt utrustad med sugproppar och äckliga hudlager, ett spett har någon sorts svamp på sig som liksom har växt i en klunga med långa skaft och små små hattar och det sista spettet har färska fiskbullar på sig. Till detta får man lite vinäger och färsk koriander. Jag skrattar för migsjälv och bha 'ska jag äta detta nu?' Bestämmer mig för att gå all in och stoppar en av svampskarorna i munnen. JÄVLAR vad stark det var!!! Typ marinerat i chilispad eller nåt! Mina ögon börjar rinna direkt och när jag tuggat svampen i munnen så klöks jag för den är seg och trådig. När jag lyckats svälja så plockar jag upp spettet med bläckfiskarmen på och för det mot munnen. Fråga mig inte varför men jag räcker ut tungan och slickar på en av sugpropparna.. klöks igen. Jag försöker bita av en bit men det är segt och kallt och äckligt och jag bangade. Förde in en av fiskbullarna i munnen istället. Gott. Otroligt starkt (jag gråter fortfarande) men gott. Ploppar i mig alla fiskbullarna och slänger sedan ifrån mig aluminiumfatet med resterande svamp och bläckfisk på, det får fan va. Plockar upp en servett ur fickan och börjar skrapa runt den i munnen. Jag behöver något som dämpar detta starka och får mig att sluta gråta, NU!
Vandrar några gator och befinner mig på Covent Garden igen. Ser ett 'bakpotatisstånd' och beställer en potatis med bacon i. Ståndet levererar snabbt och jag går iväg och sätter mig på ett staket i närheten. När jag stoppar potatis i munnen så försvinner den starka smaken direkt och när jag sedan stoppar en stor baconskiva i munnen så börjar jag nästan gråta igen, men av REN LYCKA! Jag älskar bacon!!!!! Det tog mig typ 2 minuter att stoppa i mig denna underbara dröm av potatis å smör å bacon sedan var jag på vandringsstigen igen. Tog tuben till piccadilly, köpte en kaffe och en chokladdonut och satte mig på 'guldtorget'. Läste lite i min bok, solade, åt lite donut, tittade på folk som spelade pingis och drack lite kaffe. Mmmmhmmm! Livet är fan bra. Sedan bar det av hemåt för att trycka i sig en hel pizza till middag! Idag är jag inte ett dugg hungrig!
I love London!
Nu har jag varit i London i två händelserika dygn och ÄLSKAR att vara back in a big city! Under dessa två dygn har jag åkt flygplan å tunnelbana, virrat runt i centrum för att hitta Nordic Bakery, sett hur min bästis bor och hängt med flatmates, fixat en GRYM halloweenfest, attendat på en GRYM halloweenfest, supit mig jättefull, dansat med både lejon, zombies och ölmannen, varit på en FET klubb, hånglat runt med engelsmän och utbytesstudenter, gått på marknad på Brick Lane, ätit snabbmat, shoppat tröjor och strumpor, blekt håret och nu sitter jag här i ett kök i London och väntar på att maten i ugnen som jag lagar till bästis ska bli färdig. Det blir baconinlindad kyckling med lite potatis till. Mmmmmhmmmm! Vi saknar bearnaisås dock...
Nu har jag semester. Skönt! Det är förvisso bara 4 dagar men det känns himla skönt att inte behöva tänka på att mata och duscha någon annan som jag annars alltid måste göra. Det är också helt underbart att få träffa sin lilla bästis och umgås så som vi gjore förr med shoppande och tjejsnackande. Jag skrev ju också innan att jag trodde att lördagen skulle bli legendarisk och JÄVLAR vad London levererade! Jag hade så himla kul och alla va så otroligt schyssta och roliga! Min costume va ju egentligen planerad till att vara något annat, som sket sig, så jag målade en egen facemask av monstret 'Oblina' och hade en lång randig klänning till. Jag var jävligt snygg men kanske inte bäst utklädda precis... men äsch. Får la satsa hårdare nästa år.
Dagen efter gick jag å bästis till Brick Lane Market och vandrade i några timmar. Åt en skitgod italiensk burgare och satt sedan lite på starbucks innan vi drog hem och hängde med hennes flatmates vid matbordet. Idag har jag gått själv på stan och shoppat lite. Jag började med att käka 'Eggs Benedict' på en restaurang som blev en favorit senast jag var i London och sen drack jag en supergod caramellatte. Strosade runt, kollade på folk, kände ingen stress alls och vädret var hyffsat varmt. Njöt i fulla muggar och kände att allt jag handlade va nödvändiga saker såsom strumpor t.ex.
Att gå runt på smockfyllda gator och känna snabbmatslukten i den kvava luften är något som jag verkligen tycker om men det ska också bli himla skönt att få åka hem till underbara Chamonix igen i övermorgon. Jag saknar mina berg och klättringen och familjen massor redan.
HEJ SVEJS!
On the run.
Har sovit typ 10min inatt... Känner mig helt slagen. Jag ställde väckarklockan på 05:33 och la mig i sängen för att sova vid 01:00 inatt. Sov inte en blund. Har bara legat och vridit mig i sängen och spelat spel på mobilen och sen när jag gick upp och ut vid 06:00 för att ta en transfer till Geneva airport så får jag vänta i 30min på den i fucking regn. När jag väl sitter i transfern så är mitt handbagage fett blött och kallt och jag fryser så mycket att jag hackar tänder. USCH å FY! Väl framme på flygplatsen så köper jag mig varmt kaffe och en caesarbaguette, för det var jag fett värd och nu sitter jag här vid gaten och skriver i min lilla blogg när alla andra redan köar för att komma på planet. Som ska lyfta om 45 minuter... dumma folk asså.. palla. Men trots en dålig start på min resa så är det redan skönt att vara ute ur huset och få ha lite ledigt! Plus att jag tror den här helgen kommer att bli legendarisk...
You just wait and see!
Went to an event
Varje år tävlar de olika grundskolorna in the valley mot varandra i en stor springtävling. Eftersom att W bara är 4 år så är hon inte med men A som är 8 år är tvungen att delta och därför blev också jag delaktig. När det var dax för sånt här när jag gick i skolan så va jag ju inte super excited riktigt.. varken att tävla eller sporta har jag väl tyckt varit speciellt kul.. och idag kände jag den där känslan igen av att det inte skulle vara superkul direkt.
Vi drog dit, på med nummerlapp på ungen, kasta iväg honom i det där loppen och gratta honom när han kom i mål. Bra. Slut. Nej? Inte slut. Vafan då. Här kommer det. Ca va, Ca va, Ca va. Alla jävla föräldrar och lärare.
'Hej, ja det är jag som är au-pair till Alec. Ja, han är duktig och ja din unge är också duktig. VIsst är dom duktiga."
PALLAR INTE. Till att börja med så är det inte min unge men ja de va väl bra att han sprang. För det andra så vet jag nog inte ens vem din unge är... kan kanske gissa men nej, jag vet inte. För det tredje -vem fan är du?-. När jag blir förälder kanske jag förstår mig på det här men just nu.. ne. Inte kul. Men missförstå mig inte, jag älskar mitt jobb som au-pair och jag tycker om ungarna massor men att kallprata med folk jag inte känner som är typ 45 bast skippar jag gärna.
När jag ska dra så ser jag inte Alec någonstans och tänker att han får la hitta mig istället då. Jag ser en bänk vid sidan av fältet och går mot den. På den vänstra sidan av bänken sitter det en solande man och vid sidan av honom (typ i mitten av bänken) sitter det en liten grabb. Ungen stirrar nonstop på mig när jag går mot bänken så innan jag sätter mig ner så formar jag ett litet leende och vinkar mot honom. När jag känner att rumpan nuddar bänken så börjar ungen STORBÖLA så jag flyger upp igen. Den solande mannen vaknar till och fattar ingenting. Han tittar på mig och tar tag i sin unge och börjar fråga om jag gjort något. Jag bha 'öhh, nej. förlåt?' och sen vänder jag på klacken och går tillbaka till mitten av fältet och känner mig som världens sämsta au-pair. Jag lyckas hitta A och så drar vi därifrån. Han berättar för mig att han kom på 9e plats i sin klass och på 51a plats av alla barnen i samma ålder som han in the whole valley. Duktig unge. Bravo. Nu vill jag bara hem och jobba som vanligt igen. Med att laga mat och läsa sagor.
No food problem
Till lunch idag så åt jag pasta och drack coca cola. Dumma mig. Men gott vare.
I Sverige finns det ju massvis med regler och sånt för mat och det är ju jättebra! Men det kan också vara tråkigt.. det märker man nu när man bor i ett annat land som inte är lika 'bra' som Sverige. Här finns ALLT att köpa och i massvis med olika upplagor. När det kommer till att koka pasta så är det ju väldigt gott när man kokar den i buljong. Typ som grönsaksbuljong. I Sverige kan man ju välja mellan kyckling, kött, fisk och grönsaksbuljong i princip. Jag har då aldrig sett något annat... men här i Frankrike så finns det MASSVIS med buljonger! Så idag kokade jag min pasta i olivbuljong. Fetmagott!
Ost. I ett svenskt kylskåp finns det oftast bara en ost (Ja jag drar alla över en kam) och det är hårdosten som man äter till frukost. Det är standard att alla har en hushållsost hemma. Sedan finns det såklart hushåll som har två - tre ostar till såsom brie eller mögelost och dessa tar man fram till helgen och äter som efterätt med ett glas vin till. Osten här i Frankrike är vardagsmat och finns ju också i massor precis som buljongerna! I våran kyl just nu har vi 12 olika ostar såsom mozzarella, reblochon, ostar jag inte kan uttala, camembert m.m och samtliga av dessa tas fram efter varje middag och så äter man det som efterätt med en bit vitt bröd. Det är klart att det skulle kunna vara så att det bara är just denna familjen som har det såhär men icke! Vart jag än hamnar så har folk massor av ost i sina kylar och det finns massor av ost som inte ens ser ut som ost! Ser man något i en fransmans kylskåp som man inte vet vad det är och frågar så får man troligtvis svaret "les petite fromage" "little cheeses".
Flying Fish - Flying Josefin
Bring in the new one!
Klättring. Fifan vad kul det är asså. Idag var jag vid klätterväggen heeeela dagen och solen stod på så jag hade bara linne å leggings på mig. Sommaren är inte borta än!
Nu har jag bott i Chamonix i snart två månader och jag känner verkligen hur jag växer och blir mer livserfaren för varje dag som går. Jag har också börjat känna mig lite smått schitzo.. den ena delen (låt oss kalla det den gamla delen) av mig älskar att shoppa, dricka sprit och ha så mycket planerat i livet som möjligt. Denna del hatar spindlar, höjder och att vara skogen samt att den inte ens går nära vatten utomhus. Den trodde också att den hittat sitt liv kärlek och det fetaste jobbet. Den nya delen däremot kör i helt andra spår! Spindlar, höjder och skog är vardag och att shoppa är helt lagt på hyllan. Den nya delen har ett helt okej jobb som ger lite pengar men mycket fritid och när det kommer till kärlek så bryr den sig verkligen inte överhuvudtaget. Planering.. Den nya delen bha wtf is that lixom? Hah! Fast vatten... Vatten är fortfarande lite läskigt. Det är där de båda delarna förenas på något sätt och när jag ställs inför nya utmaningar så känner jag hur jag tänker som två olika personer. Ja, SchizoJossan is my name.
Tillbaka till klättringen idag. Att klättra utomhus är något som jag aldrig trodde jag skulle göra innan jag kom hit och när jag klättrar så känner jag verkligen hur nya Josefin skiter i vad den gamla Josefin tycker och tänker. För när du klättrar så är du för det första högt upp i luften (om du vågar klättra högt vilket jag faktiskt gör) men jag känner mig inte alls rädd för att falla eller skada mig. För det andra så finns det en massa djur på väggen. Det är ju utomhus så kanske inte så konstigt men det är inte direkt det första man tänker på när man börjar klättra. Så när man är där uppe på bergsväggen, svettas som mest och klamrar sig fast med bara finger- och tåspestarna och stöter på.. låt oss säga.. en spindel.. eller kanske en ödla.. eller en geting.. så kan man inte göra mycket mer än att bara klättra vidare. Asså gamla Josefin hade ALDRIG bha klättrat förbi en ödla! Hon hade typ skrikit och släppt väggen! För det tredje så är nya Josefin bara kompis med alla de snygga hunkarna på marken. Gamla Josefin hade typ försökt hångla med allihop... Hrm...
Pics
En svettig rygg during a hiking. Tror aldrig jag varit såhär svettig någonsin förut.
Nöjd och solbränd Josefin efter att ha klarat en svår rute på klätterväggen.
Working hard or hardly working?
Att vara au-pair ä fett. Visst måste jag gå upp lika tidigt som alla andra och ta hand om (för det mesta underbara men ibland skrikande och ovilliga) ungar men sen när jag lämnat de i skolan så nästan skuttar jag hem för att jag vet att jag kan gå och lägga mig igen.
Godmorgon och Godnatt igen då!
Hejhej från France.
Även om jag är bakis så är jag söt i mössa.
Bakis
Om du skulle vara tvungen att välja mellan att dricka 1L fotsvett eller äta 1kg snor, vad skulle du välja då? Svårt huh? Och varför? vad skulle det krävas för vinst för att du faktiskt skulle göra det?
Skypeat massor med en bästis det senaste dygnet...vi är störda.. fett störda.
Bakis idag. Bakis-skypear. Skype är bäst när man är bakis. Då kan man sitta hemma, må lite illa och vara äcklig, men ändå hänga med någon. PERFA!
Igår när jag gick ut så gick jag inte långt då det ligger ett hotell ganska nära mig där det hänger många UKare och Aussies på nätterna. Hade kul med mycket trevligt folk och övade mig på att förstå den irländska engelskan som jag måste säga inte är lätt! Häll i dig 4 glas vin och en jägershot så kan vi tävla fan! Det är en svår sport att förstå vad de säger efter det alkoholintaget! Jag har iaf förhoppningsvis raggat upp lite vänner och framtida klättringspartners.
Drog mig hemåt mellan 3 - 4 nångång. Då hade det blivit mörkt, jävligt mörkt, och jag var tvungen att gå förbi Lac des Gailland som är en liten anlagd sjö. Sen innan är det känt att jag inte tycker om vatten, speciellt inte vilt vatten och absolut inte mörkt vatten, så när jag är precis vid kanten på sjön och ska börja gå runt så stannar jag. Tittar på det mörka vattnet och säger till vattnet att 'Nu får du gärna ligga kvar där och inte överraska mig med nåt för då dör jag minsann!'. Vattnet svarar med EN SNARKNING?! WTF? Jag sätter hjärtat i halsgropen, hoppar typ 2 meter rakt upp i luften av förvåning och kollar runt omkring mig som en galning. Då ligger det en man iklädd värsta termobyxorna och sover ett stenkast ifrån där jag står. Jag iaktar honom några sekunder och det kommer ännu en riktigt högljudd snarkning ifrån honom. Jag hoppar till lite igen och börjar gå med snabba steg längs med sjön (som jag nu i princip glömt bort innehåller massa läskigt vatten) och innan jag vet ordet av så står jag hemma i mitt rum. Jag häller i mig 1L vätska, tvättar bort sminket och lägger mig i sängen. Då slår det mig... wtf was that? En man som sover ute i gräset i Chamonix? Hoppas det var meningen att han skulle ligga där. Mina tankar spinner sig vidare och slutar med 'WHA TÄNK OM HAN VA DÖD' men hallå... han snarkade ju. Sen somnade jag. Lilla fulla jag. herregud.
Ha en fet bakisdag! Ikväll kör vi på't igen! <3
hrmfp...
Finns ju inget kul att skriva för inget händer. Jag var och kollade på snygga klättrare igår. Dreglade lite. Thats it.
Nu äter jag chips.
Saknar svenskt bacon.
Skulle inte banga på att hångla lite med någon heller. Någon som också tycker om chips. Chipshångel.
Breakfast 15:30
Klockan är alltså 15:30 och jag äter frukost. Min vardag här i Chamonix har ju blivit en väldigt nyttig sådan. Med yoghurt å frukt å ägg till frukost följt av en lång promenad och ofta lite workout efteråt. En dusch, fixar till mig, sedan gör jag.. vad jag vill göra. Typ cyklar, handlar, klättrar m.m. Hämtar barnen på skolan vid 18.00. Jobbar hela kvällen dvs lagar mat, hjälper till med läxor, är en skojjig nanny, tittar på film eller annat. Lägger barnen, tar ofta en dusch till och går sedan upp på mitt rum där jag utbildar mig själv om superhjältar genom att se filmer och läsa serier, ringer och pratar med mina svenska fina bästisar och facebookar sönder. Lägger mig för att somna vid.. 2 nångång.
Idag däremot... gick jag upp vid 15.00, äter frukost vid 15.30 och nu googlar jag feta halloweendräkter. Jag har träningsvärk i både mage, armar och rumpa efter att jag pumpade på somfan igår efter promenaden. Har faktiskt haft träningsvärk i rumpan i 3 dagar nu, men det är skönt, då vet man ju iaf att det finns muskler där och inte bha två fettklumpar. Kanske borde googla 'varierande träning för kroppen' istället för halloweendräkter.. aja sitter iaf i min onepiece och tänkte inte lämna huset huset idag. Det är rätt varmt ute, solen skiner och bergen glittrar av nyfallen snö. Då kan man ju sitta inne hela dagen?
Easy days
Lever vidare. Tar dagarna som de kommer.
Livert är väldigt enkelt just nu. Det är skönt.
Återanvändning
Les Bossons är en förort till Chamonix och där har de ibland feeeta loppmarknader. VI körde dit för en loppmarknad i helgen och det vart ännu en ny erfarenhet. Det allra första jag får uppleva var dock inget nytt. Att parkera. Helt otroligt vad mycket bilar och inte EN ENDA parkeringsplats i närheten. Detta resulterar i att ALLA ställer bilarna på trottoaren, på vägen, på gräsmattor och wherever they can find a spot liksom. I Sverige hade man ALDRIG parkerat såhär och skulle någon gjort det så hade de antagligen fått en bot och kanske en rejäl utskällning av någon som inte har något bättre för sig than to be grumpy.
Vi parkerar precis lika illa och går sedan till marknaden. Eller marknad... det är massor av familjer som säljer av sina gamla prylar. Men iaf, det är stort och mycket folk. Det finns många många bord och i ena hörnet ett stort tält där alla från orten har bakat något som nu säljs som fika. Jag börjat traska runt lite med barnen och känner att en jobbig känsla kommer över mig. Om jag ska handla något nu så måste jag ju antagligen prata franska? Ihhk! Efter att ha gått runt 2 varv med barnen så springer A iväg med sina 10 euros och börjar fynda leksaksbilar. Pappan å W går åt ett håll och så står jag själv. Min hjärna går igång, går igenom alla siffror på franska, rabblar lite hälsningsfraser och sedan funderar jag ut vad jag faktiskt ska kolla efter. Termobyxor, vindjacka, gympadojjer och kanske ett par skidor? Så börjar jag gå runt. Själv. På en fransk loppmarknad. Jag är stentuff fan. Hah! Spänningarna släpper i kroppen och jag traskar runt och fyndar. En ny skinnjacka för 2 euro, en superman t-shirt för 1 euro... Franskan flyter på fint och jag känner en en gång att jag är trés cool! Ett par nya gympadojjer för 2 euro, I nyskick! Assåååå! Hur bra?! Och sen ett par lila converse för 10 euro, också nyskick. ShoppingJossan är igång! Sedan får jag lilla W med mig i handen och då hittar jag ett helt princess-set med olika tiaror och örhängen å sånt för BHA 1 EURO. HUR BRA? Då, när jag är sådär bra så kollar jag upp, upp på bergen och känner att Chamonix är så himla bra asså och nu med nya riktiga walkingshoes så kommer mina bergspromenixer att bli ännu bättre.
Mountainbiking
Ännu ett äventyr. Pappan kör bilen ut ur Chamonix och parkerar i en liten by. Vi hoppar ur och lastar av cyklarna. Han räcker över en röd vindjacka, ett par handskar och en hjälm till mig. Fan. Nu kommer jag bli ful. Röd jacka asså. RÖTT! Men Jag ska ju bara vara i skogen.. ? Tar på mig the gear och hoppar upp på cykeln. VI börjar alla cykla ut i skogen och jag försöker verka cool. Jag känner hur min balans och min hjärna inte riktigt är med när vi börjar cykla över steniga och smala stigar. I vissa backar står jag nästan på näsan men jag fortsätter. Min hjärna är väldigt crazy just nu, den fattar liksom ingenting. Det är otroligt läskigt att cykla och känna hur du kan stupa framåt närsom och skrapa upp hela fejjan men också väldigt kul då det är något nytt och jag blir stolt över mig själv som är i skogen igen. Efter ett tag på cykeln så börjar jag känna hur den funkar och börjar köra lite mer riskfyllt. Både för att visa mig själv att jag kan och vågar men också för att 8åriga A bha cyklar på som en jävla galning! Han kör rakt igenom stora vattenpölar, över vattenfallsmynningar, hoppar från stora stenblock och kör jävligt snabbt i nerförbackarna. Det triggar mig som fan, jag kan ju inte vara sämre än en 8åring liksom?!
När vi cyklat i 20 min så känner jag mig som fukkin superman! Här är jag i Frankrike och cyklar på en mountainbike i skogen! Nu cyklar jag över vattenfallsmynningar, igenom stora vattenpölar, över broar och kör jävligt snabbt! Hoppen får vänta till senare.. så modig känner jag mig inte. Men jag önskar nu i efterhand att jag hade haft någon sorts kamera på styret för hela cyklingen var AWESOME och skulle vilja göra som min mamma gör med sina hopptävlingar, VISA ALLA hur awesome jag är! Men men...
När vi kom hem såg vi ut som lergubbar allihopa! In i duschen och SKRAPA av leran från fejs och ben. Jag längtar till våren. DÅ ska jag minsann köpa en egen cykel och så så jag bara klättra massor och cykla massor! Fan asså. När jag känner såhär efter det att jag varit ute i Chamonix så känns det som att jag aldrig kommer flytta tillbaka till Sverige.
Ha en fet kväll! Nu ska jag ut å supa!
Happy girl over here!
I went climbing again! Yääääh! Jag har varit aktiv på forumsidan chamshare och fick en till opportunity to klättra! Så jag drog hemifrån och till Les Gaillands. Där möter jag en supertrevlig amerikansk snubbe och en cool å lugn svensk. Jag fick klättra en omgång som jag är otroligt tacksam för eftersom att jag inte kan bidra med något annat. Klättringen var utmanande och efter halva vägen så gav jag upp. När jag var där så tänkte jag 'jag klarar inte mer' men nu i efterhand så ångrar jag mig såklart över att jag inte fick igång adrenalinet å bha körde! Att ge upp är annars inte riktigt min stil. Tycker jag iaf. Men när jag kom ner till marken igen så sa den amerikanska snubben att han var imponerad eftersom att det bara va min andra gång climbing. Gött!
Nu känner jag hur mina fingrar tog lite stryk och hur axlarna är lite ömma men skulle mer än gärna göra det igen imorgon! Här kommer en bild på min nyinköpta utrustning som användes för första gången idag! Såååå FETT!!!
ParkingQueen.
Onsdag igår och ett extra barn på halsen. Några bekanta till familjen spenderade hela dagen på sjukhuset och fick sig ännu en son, därför fick jag det lite extra tufft på jobbet. Klockan närmar sig tio och i vanlig ordning ska vi iväg till dansen. Det regnar ute så jag skiter i att be barnen gå ut till bilen och kör ett minimarathon istället. En efter en klär jag på de ytterkläder, grabbar tag i en leksak de gillar och stoppar in dem i bilen. Ingen av de säger emot mig och när jag sätter mig i förarsätet är jag nöjd över mitt verk. Alla tre sitter i baksätet med respektive leksak och är knäpptysta. Jag är fan bäst på detta, kanske ska bli supernanny? "Ge barnen inga alternativ så löser sig allt!" HAH!
Danslokalen ligger i förorten och har den minsta, mest kaosartade, parkeringen jag någonsin stött på (som jag också skrivit om innan). Därför kör jag dit med ångest i kroppen och funderar ut på hur jag ska parkera för kunna ta mig därifrån så lätt som möjligt när dansen är slut. Funderar på att kanske parkera några kvarter därifrån och gå en bit... men det blir riktigt tajt med tiden nu. Jag kanske ska vara den som skiter i de andra och parkerar rakt bakom dem... men det känns absolut inte bra, svensk som man är. Skruvar mig i förarsätet och när jag börjar tänka på hur stålmannen kan komma och lyfta upp bilen när den står mitt i smeten så inser jag att jag får parkera som vanligt och hoppas på det bästa. MEN när jag sedan svänger in på parkeringen (som givetsvis redan är full) så stannar jag bilen och kikar omkring lite. Försöker tyda skyltarna och pilarna som finns runtomkring och bestämmer mig, trots den knappa tiden, att köra RUNT lokalen och vad hittar jag?!
EN TILL PARKERING!
PRISA GUDARNA!
JAG HAR BLIVIT BÖNHÖRD!
Den här parkeringen är betydligt mycket större och nästintill tom! Fransmän asså... SÅ JÄVLA lata så de e inte klokt! Att gå från den här parkeringen upp till lokalen kan inte vara mer än 30 meter extra och det är ju omöjligt att det bara är jag som vet om den. De andra vuxna som skjutsar hit sina barn har ju gjort det i minst 2 år tillbaka... Men iaf, nu slipper jag ju ha ångest för nästa onsdag och för mig är det ju bara bra att ingen orkar köra runt lokalen. Nu har jag ju i princip en helt egen parkering! Yippie!
Going to school - part of life.
Nu är jag 21 år och inser att jag måste fundera ut vad jag skulle vilja göra som vuxen. Ska jag bli socionom, ekonom eller arkitekt? Mina tankar har alltid varit lite låsta vid 'vilket yrke vill jag ha' men nu när man upplever nya saker och lär sig mer om sig själv och världen så inser jag ju att man inte behöver välja det där precisa yrket. Man kan däremot välja något man tycker skulle kunna vara nödvändigt eller kul och som kanske kan sparka en i rätt riktning. Därför har jag gjort precis detta. Jag tänkte att jag skulle läsa något på distans nu när jag inte jobbar nine to five och faktiskt har mycket tid för mig själv. Därför har jag anmält mig till kurser som anses vara lite grundläggande inom ekonomi. Att gå en kurs - vilken som helst - kommer antagligen lära mig mer om hur högskolan funkar och det akademiska språket och just ekonomi är ju bra och grundläggande för allt man vill göra senare. Många har sagt till mig att jag är en liten entreprenör och när jag vill något så är det ofta inte svårt att åstakomma, som t.ex. när jag flyttade hit till underbara Chamonix, och med mina kunskaper från att driva en juicebar så tror jag att ekonomi kommer få mig att gå långt. Så när jag sedan kommer på den där sjukaste mest fantastiska affärsidéen så kan jag bha tuta och köra!
All alone
Det regnar. Man hör hur det tjattar på taket och jag tänker tillbaka på husvagnen i Skanör. På hur mysigt det var att ligga på den stora luftmadrassen i förtältet med värmeelementen runt omkring och lyssna på sommarregnet som tjattrade mot vårt tält och alla andras. Men längtar tillbaka gör jag inte. Idag när jag gick på promenix i bergen så gick jag in i ett moln. Sånt får mig att inte sakna Sverige alls. Chamonix är för häftigt och nytt fortfarande.
Min mamma som har varit på besök åkte hem igår. Det var skitfint väder hela tiden och vi hade en fantastisk tid med lugna spa treatments och fartfyllda äventyr men nu, nu är det ganska skönt att bara ligga här och lyssna på regnet helt ensam.
Aiguille du Midi
Chamonix ligger 1035 meter över havet. Det är därför jag alltid får en ny solbränna när jag traskar ut på mina promenader. På 20 minuter kan man, med hjälp av en linbana, hamna 3842 meter över havet och man befinner sig då på
L'Aiguille du Midi. Nu när jag hade mitt första besök i stan så var det självklart att detta äventyr skulle upplevas. Så vi äter vår supersmarriga hotellfrukost och beger oss ut mot linbanans dockningsplats.
VI gör det som turister gör mest. Vi ställer oss framför byggnaden och fotar linbanan från olika håll. Vi betalar alldeles för mycket pengar i kassan. Vi får stå i kö i 10 minuter, gå igenom ett par dörrar, stå i kö i 5 minuter och sedan traska in i den stora hytten. Hytterna ser ut som små bussar och vi noterar att det går in 72 passagerare. Det blir väldigt trångt och mitt sällskpa bötjar nojja över om det kommer vara en förare i hytten, om det går snabbt uppför och och vi kommer dö idag. Nu är vi båda jävligt nervösa för hur det ska gå och håller i varandra hårt när vagnen börjar åka uppför. NOTE - alla andra bara småtjattrar med varandra när de åker den här linbanan som har världsrekord i vertikal stigning som om de gjorde det varje dag. Helt sjukt! Min mor får lite smått panik och håller jävligt hårt i mig. Jag känner också hur det börjar krypa av obehag i min egen kropp.
Linbanan har ett stopp på mitten där man går ut, runt och ställer sig i nästa linbana. Här försöker min mamma banga.
Mor: Kolla hur högt upp det är vi ska! (pekar upp mot toppen som faktiskt ser jävligt obehagligt högt upp nu.)
Jag: Kan ju inte banga nu när vi är halvvägs.
Mor: Men kolla, man kan gå lite å ta en fika å åka ner igen.
Jag: Vi kommer ånga oss om vi inte åker högst upp nu.
Mor: Nehedå!
Jag: Vi har ju BEATALAT för att åka högst upp!
Mor: Det är bara pengar, jag snackar om mitt LIV här!
Jag skiter i att hon är smått panikslagen och drar in henne i vagnen. Den här biten var läskigare för den va lite vingligare, lite snabbare och när vi klev av va det halt å isigt. Väl på toppen så försvinner mamma bort i hjärnan och kan inte njuta av utsikten. Vi går runt till alla terasserna, fotar Mont Blanc och utsikten. Jag drar runt med morsan som panikar när vi ska gå över en liten bro och sedan uppför en ståltrappa. Den ståltrappan var jävligt obehaglig då det liksom var en 'hålig' trappa och man kunde se hur det stupade rakt ner undertill. Sen tar vi en liten fika och åker ner igen. Väl på marken är vi helt utslagna efter äventyret men kan iaf pusta ut och vara jävligt stolta över att vi är modiga kvinnor! We did it!
Mamma!
Everybody clap your hands! Awesome person in town!
Badass Driver!
JAG SKREV PRECIS HELA DET HÄR INLÄGGET MEN DET BHA FÖRSVANN SÅ JAG SKRIVER DET VÄL IGEN! JÄVLA FITTINTERNET!
Onsdag och full rulle igen! Koll hos doktorn, danslektion, biblioteksbesök, lunch och cykling. Men det var det som hände efter cyklingen som gör mig fett awesome! Jag körde till flygplatsen. Jag körde alltså till Geneve. ASSÅ till Schweiz! Det tar ungefär 1 timme och 20 minuter att köra dit och det är upp å ner å runt på motorvägen. Jag kör förbi vägtullar där jag knappt når ner till myntinkastet för att betala. Jag kör på smalasmala vägar runt bergen. När jag närmar mig lansgränsen till Schweiz så går det saktare i trafike. Jag vevar ner rutan eftersom att alla andra runt omkring gör det. Rullar på och förbi en massa poliser som stirrar in på mig i bilen och nickar. Jag nickar tillbaka, rullar vidare och sen kommer motorvägen. Kommer fram till flygplatsen och känner genast igen mig. De håller på att bygga om överallt och skyltarna makes no sence så jag kör runt tre varv typ och parkerar sen där det är ett stort gult argt kryss målat i asfalten. Hoppar ur, låser bilen och går in på flygplatsen.
SÅ JÄVLA BADASS! Josefin, 21 år och bor i Frankrike kör genom vägtullar utan någon som berättar hur det funkar eller hur man ska göra. Jag kör över den Schweiziska gränsen utan något stöd på passagerarsätet bredvid mig. Fulparkerat som fan på flygplatsen som om jag gjort det tidigare. Jag är awesome och känner mig så himla independent så det inte är klokt! När jag sedan kör tillbaka hela vägen med sällskap i bilen så känner jag mig cool och bha 'äsch, det här har jag gjort förut, lätt som en plätt'. När jag sedan tänker på det idag så känner jag fan inga 20åringar som kört bil själv i ett annat land med vägtullar och över landsgränser. Stolt tjej!
..och nu blev ju inlägget inte alls lika fett som originalet men är så förbannad över att behöva skriva det igen. AHH! MEn jag är ändå cool.
Frukoststund är ej lugn
Vaknar av att A skriker på nedervåningen. Han skriker åt sin pappa på franska. Pappan pratar tillbaka. Jag spetsar öronen och försöker verkligen höra och förstå de franska orden som han bara vräker ur sig. Det handlar om att 'du är knäpp' 'jag mjölk vill inte' 'stor pojke' och sen, som från ingenstans, kommer det ett 'fuck' från denna lilla pojke. Det blir tyst. Det där var inte okej. Jag känner den iskalla stämningen upp till övervåningen och spänner mig i kroppen när jag hör hur basstämman går igång och A får sig en rejäl utskällning! Tillbaka..blir det ju. Efteråt blir det helt tyst och jag hör hur skedarna slår lite lätt i tallrikarna när familjen fortsätter äta sina frukostflingor. Det yttras nästan inga ord alls och 10min senare är alla ute ur huset. Ja jävlar vilken trevlig morgon.
Jag drar mig upp, fixar till mig lite, drar in till stan och hämtar upp ett kort jag ska ha för att åka buss å låna böcker å sånt och drar sedan hem igen. Nu ligger jag här i sängen och funderar på om jag ska gå ut igen eller bara softa sönder här hemma. Tufft jobb asså...