Idag är jag sjuk.
Jag tycker jättesynd om mig själv och vet inte vart jag ska ta vägen. Blir jätterastlös. Att ligga i sängen och kolla på serier hela dagen är inte riktigt min grej..
Min vän som var här och skulle bestiga Mont Blanc har åkt hem idag. Jag skriver 'skulle' eftersom att han faktiskt inte gjorde det. Men han kom upp till 3300 m.ö.h. iaf. :) Utöver att han hängde där uppe så har vi druckit massor med öl och ätit ute på restauranger. Superkul och supermys!
Familjen har åkt iväg till Israel och kommer hem den 19e augusti igen. (Jag åkte inte till huset och sa hejdå, jag klarar inte av 'hejdå' just nu.) Under tiden så kommer en familj från Israel att bo i huset. De anländer imorgon och det ska bli jättekul att få träffa dem! Jag ska fortsätta vara Au-Pair och passa deras barn vid behov och städa huset. Intressant att få träffa på ännu en kultur en stund. Jag har heller faktiskt aldrig riktigt pratat med en jude förut. Tänk att de inte äter bacon.. hur knasigt?
Jag har bokat en flygbiljett till Manchester den 23e augusti. Jag kommer att hänga där i en vecka med min fina fina Benjamin och hans familj innan jag börjar skolan den 2a september.
Det var allt för mig, nu måste jag fortsätta planera.
A dricker 7up till frukost
"Do you know why I'm James Bond? Because THIS is a COCKTAIL!!"
Godkväller
Mina fötter luktar fotsvett och jag är riktigt riktigt trött.
Skola tidigt på morgonen och många jobbtimmar i en bar tar på krafterna.
Sängen kallar!
Jag har inget att visa
Idag hölls det en presentation i klassen igen. Hen som höll presentationen pratade om konst och visade upp målningar som hen gjort här i Chamonix. Många målningar som tagit mycket tid och man kan se att hon använt massor av olika tekniker.
Men jag då? Jag har hållt den här bloggen levande i snart ett år. Det krävs kretivitet, teknik och mycket tid för att faktiskt hålla igång en blogg. Det är många som inte förstår det och många som tycker det är skittöntigt med bloggande. Jag tror att det är för modernt fortfarande. Det ser så enkelt ut? Precis som med teater.
På gymnasiet så gick jag Estetisk Teater och det är något jag är stolt över. Jag lärde mig mycket om mig själv och om hur andra människor fungerar. Jag fick ovärderlig kunskap om känslor och realtioner som jag använder mig av dagligen. Men under min tid på gymnasiet kändes det som att vi inte gjorde mycket och alla andra som gick andra program frågade mig 'vad lär ni er egentligen?'. Jag visste nog inte riktigt svaret själv just då, för back then var allting bara jättekul. Men när samhällarna lärde sig om ekonomi lärde jag mig hur jag uppfattas i ett rum. Hur min närvaro påverkar andra. När naturarna lärde sig om atomer och hur kroppen fysiskt fungerar så lärde jag mig hur jag kan uttrycka mina känslor eller andras känslor. När de som gick teknik lärde sig om tekniken för mekaniken lärde jag mig tekniken för att tala och bli hörd. Men hur visar man det? Det kan man inte.
Man kan höra om hen sjunger bra, se om hen målar bra, förstå om hen räknar bra men det är svårt att visa om hen dramar(?), spelar teater(?), för sig(??) bra. Det finns inte ens något riktigt ord för det. Men det vi gjorde tror jag alla som gick i samma klass som jag värderar idag.
Det känns likadant med bloggen. Det är mycket skrivande som 'försvinner' ut i cyberrymden. Massor av tid som läggs ner men som inte syns. Men jag lär mig mycket genom det. Mitt skrivande har utvecklats massor och jag har upptäckt ännu ett sätt att nå ut till folk. Det finns massor av teknik i bloggande och helt sjukt mycket teknik inom teatern. Men det är ju så enkelt! Eller? För jag har ju inget att visa. Lite texter på internet och några MVG i scenisk gestaltning, vad är det jämfört med en lång nästan omöjlig matematisk uträkning eller en helt otrolig målning av Mont Blanc?
Teaterapor - Jag älskar er.
på Maya Rosengrens fantastiska
blogg.
Nu, snart, snälla?
"Declan i Dublin meddelar att de är hoppfulla för din masteranökan, men fakultetsdirektören skall ge sitt beslut nästa vecka, så vi får hålla tummarna till dess!"
Åh. Jag sitter som på nålar här i Chamonix. Jag vill ju veta nu, NU! Men snart. Jag får veta snart. Master eller Bachelor.. ?
Dublin castle, fint va? Snart kommer jag och bor med dig!
Morgonstund
Igår kväll bestämde jag mig för att lägga mig utan att duscha. Vilket betyder att jag var tvungen att göra det imorse istället. Det är så himla osmart. Jag behöver ju egentligen lite tid innan en dusch för att mentalt förbereda mig men på morgonen finns det ingen tid till det. Därför blev det en dålig upplevelse med vatten imorse.
Efter en snabb dusch var jag alldeles skakig och kände hur panik sakta började växa inom mig. Jag väckte därför Benjamin och så gick vi ner till ett café i närheten och åt frukost. Det hjälper liksom. Så fort jag kommer ut bland folk så dör den där paniken. Det finns ingen plats för den när jag äter frukost bland okänt folk. Jag dödar paniken.
Godmorgon. Alla har vi våra problem. Alla kan vi vara lyckliga ändå.
Hejdå HPU
Säger hejdå till Hawaii Pacific University. Väntar fortfarande på svar från DBS...
Storm i Cham
Inatt sov jag i huset. Det var jag, Benjamin och lilla W i huset och mina vänner i ett tält på tomten. Under hela natten var det storm i Chamonix. Och då är det inte storm som i Sverige.. nu snackar vi STORM! Blixtar så ljusa och nära att de lyser upp hela huset, åska så hög att det känns som att huset ska explodera och så mycket regn att du inte kan se någonting när du kollar ut genom fönstret. Därför hade jag jättesvårt att sova. Lilla W också. Usch vad jobbigt det var.
Så, imorse, efter att ha lämnat lilla W på fritids så stack jag till lägenheten, tog en dusch, ringde skolan och sa att 'jag måste sova!' och sen la jag mig i sängen. Vilken härlig känsla det var. Sängen var så jävla go och varm och det var alldeles tyst runtomkring. Jag sov som en sten tills nu. Nu blir det frukost. 14:00. Jag behövde verkligen sova.
När man är vuxen får man äta vad man vill till frukost, sådetså!
Info och öl
En gammal vän till mig är här och hälsar på i Chamonix. Han är faktiskt inte här för att hälsa på mig utan för att säga hej till Mont Blanc. Igår drack vi öl och tog igen den tid vi missat och idag har vi varit runt i stan och druckit mer öl. Hah. Jag älskar att ha lite besök. Då får jag liksom verkligen visa hur coolt Chamonix är, för ofta fattar man det inte förrens man faktiskt är här.
Denna vän till mig har alltså planerat att komma hit till Chamonix och bestiga Mont Blanc. Han har vandrat i berg förut så gå vet vi att han kan. Men, att gå i sveriges berg och att gå i de franska alperna är inte riktigt samma sak. Därför tog jag honom och hans vän till Office de Haute Montagne idag. Det är en förening i Chamonix som ger gratis utbildning och information om bergen. Jag hade bokat en tid med Anne, som är en helt fantastisk guide där, och hon frågade ut boysen riktigt ordentligt. 'Kan ni det här?' 'Har ni övat på det här?'. Det visade sig, som vi alla visste från början, att både min vän och hans vän är väldigt oerfarna. Hon berättade därför om allt som kan hända när man är där uppe. Liksom om alla risker man tar när man tar beslutet om att faktiskt bestiga Mont Blanc.
En av mina andra vänner skrev till mig 'han är smart, han vänder om han märker att han kommer dö' men.. det handlar inte om det. Visst kan man vända men när folk dör så handlar det inte om att man inte vände. Det handlar om oförutsägbara saker såsom cravasser gömda i snö, stenfall uppifrån eller att man helt enkelt glider ner för berget. Igår var det en person som gick längst med 'stigen' upp till Mont Blanc, tog ett snedsteg, gled 800m nedför berget, skapade en avalanche med detta och gömdes i snö. Jag har inte hört några vidare nyheter om detta och vet därför inte om denna person överlevde eller inte, men hen kunde inte vända iaf.
Jag har varit med om att bekanta i Chamonix gått bort under året. Jag hoppas att det inte händer den här gången. Men, det ända jag kan göra är att ge informationen. Jag tog dem till Office de Haute Montagne och därmed gjort allt jag kan. Sedan är det deras beslut om de går upp eller inte. Massor av folk går ju faktiskt upp och klarar sig finfint. Det är bara att vinka av och önska lycka till!
Att äta frukost med Mont Blanc tycker jag om,
det ser ju riktigt mysigt ut där uppe.
Men, jag kommer nog aldrig att faktiskt gå dit.
Ny vecka - Nya tag
Måndag morgon. Det tog mig typ 20min att väcka lilla W idag. Hon var liksom stendöd. Även om jag lyfte upp henne och typ skakade henne i luften så hängde bara huvudet. Men, tillslut vaknade hon. Då hade vi bara en halvtimme på oss att äta och fixa å allt. Stressigt. Fan, skulle gått upp tidigare.. Det var lätt med A iaf. Han var super imorse för han skulle iväg på camp! Det har han sett fram emot hela sommaren. Så, efter att jag pussat sönder honom (Här i Frankrike kan man pussas massor utan att det är pinsamt!! Så himla bra!) när jag lämnat av honom så grät jag i bilen igen.. Han ska vara på camp i tre dagar, det är ju ingenting.. Men så lite som en kram från A får mig att gråta nu typ.
Fick ta mig samman och dra till skolan. Så, nu sitter jag här och försöker få in franska i huvudet. Inte så himla lätt idag.. Är riktigt trött. Men i eftermiddag kommer en gammal vän till mig hit till Cham! Det ska bli kul!! Och öl, min nya craving, det ska vi dricka!
Kanske för självgod?
Just nu ligger jag i sängen i huset. Mina fötter värker och min kropp är helt död. Vi hade väldigt mycket att göra idag i baren. Riktigt utmanande och riktigt roligt!! Det var nämligen bara jag och ägaren Dave i servering och bar och sedan tre boys in the kitchen. Jag och Dave hade så jävla mycket att göra men det flöt på riktigt bra. I slutet av kvällen så sa han till mig att jag hade gjort ett utomordentligt snyggt jobb ikväll och att kassan vi fått ihop var helt otrolig. Jag log tillbaka och svarade att det var helt sjukt kul att jobba för honom och att nöjet var helt på min sida.
Jag älskar den här bloggen. Vet ni varför? För jag kan skriva hur jävla bra jag är. Idag gjorde jag så himla bra ifrån mig på jobbet. Jag var bäst ikväll! Jag är fan bra på allt jag gör. Den här bloggen är min och här kan jag skriva hur bra jag är. Jag börjar bli så trött på fb och alla som tränar och äter nyttigt och uppdaterar om det hela tiden. Har ni ett behov av att nå ut till folk om hur bra ni är så skaffa en blogg!! Det funkar utomordentligt bra för mig ska ni veta.
Godnatt från en självgod Josefin. Imorgon misslyckas hon säkert totalt med allt hon tar sig an! Haha!!
Tack!!
Jag vill bara säga tack till alla som säger grattis till mig!! Tack till alla som följer mig och mitt liv. Tack till alla som stöttar mig och som piggar upp mig varje dag. Tack för att ni finns!
Nu ska jag iväg och jobba på Office Bar igen. Det är 33 grader varmt här i Chamonix och jag jobbar i jeans på en uteservering, hur underbart? Förutom att jobba idag så måste jag bestämma mig för ett datum.. Ett datum som blir min sista dag i Chamonix. Den 24e Augusti klingar väl bra? Eller?
(Btw, alla ni fina läsare, en kommentar då och då är guld värt!! Nu var ni nära 200 igår men inga ord lämnar ni..)
Nästa steg
Jag har påbörjat en ny era i livet. Jag har tagit några kliv in i nästa plan.
Utbildning
I vintras så satt jag och fajtades med ansökningar till olika skolor. Jag hade äntligen kommit på vad jag ville plugga och nu var frågan bara vart jag ville göra det. Jag satt inne många nätter på studyabroad.se och kikade på universitet över hela världen. Sverige var det ingen talan om. Jag var inte redo för att flytta hem till hemlandet än. Jag knåpade ihop ett personligt brev och fyllde i alla papper som behövdes för att söka till Hawaii Pacific University och Dublin Business School. Jag blev accepterad till båda. HPU skickade hem ett guldkantat certificat på att jag minnsann hade kommit in på deras fina skola. Jag tackade nej. DBS skrev ett mejl till mig om att jag hade kommit in på deras Bachelor in Business Management. Jag tackade inte riktigt nej.. men sa att jag nog inte var intresserad. Kort därefter fick jag ett annat mejl av DBS.
Det var detta mejl som vände upp och ner på min tillvaro. Det var det mejlet som fick mig att säga upp mig från mitt jobb och påbörja nästa steg i livet. I detta mejl så förklarade nämligen DBS för mig att min ansökan var riktigt bra. Att mina tankar och funderingar över businessvärlden var så utvecklade att de skulle va beredda på att ta in mig direkt på deras Master in Science of Management Practice istället. Det ända jag behövde komplettera min ansökan med var ett CV.
Detta besked var helt otroligt, overkligt, och till en början förstod jag ingenting. Sen när jag lyckades få ihop mina tankar så kom jag fram till att det är det här jag ska göra. Business Management är min grej och det kunde DBS förstå genom mitt personliga brev. (Här kan du läsa
mitt personliga brev) Även om jag inte kommer in på Mastern så har jag bestämt mig för att gå Bachelorn.
Så, om fem veckor flyttar jag till Dublin och påbörjar nästa steg i livet. Och vet ni vad? Även om det känns riktigt ledsamt att lämna underbara Chamonix så känns det helt rätt!
Vemodigt lämnar jag
Jag har precis lämnat familjehuset och svänger ut med Jeepen från deras uppfart. Jag kör runt hörnet, längs med den nyklippa gröna häcken och ut på den stora vägen. I mitt synfält finns det hus och en skola. Den där skolan som jag hämtat och lämnat barnen på i ett år nu. Jag kör upp och förbi skolan. Ner på den riktigt bumpiga vägen och det bränner i halsen. Det bränner sådär oerhört mycket att jag inte kan hålla tillbaka det. Tårarna kommer och mitt synfält försämras. Jag tar förnuftet till fånga, svänger av och stannar intill ett staket. Sätter pannan på ratten och låter det komma. Forsen av tårar.
Jag har precis varit i familjehuset och haft ett sista möte med mamman i familjen. Ett sista möte om nästa veckas jobb och sedan om min avfärd. Min enkelbiljett från Chamonix. Min enkelbiljett från min stad. Staden som varit mitt hem i ett år. Min stad med mina underbara au-pairbarn. Under mötets gång så lyckades jag nästan hålla inne tårarna. Det kom en liten skvätt när mamman berättade om hur A hade sagt "Jag ska skypea med Josefin varje kväll i höst. Varje kväll Mamma! Istället för att vara inne på youtube!"
Att lämna mitt jobb som au-pair kommer att vara en av de svåraste sakerna jag har gjort. Familjen som jag jobbat för har verkligen tagit in mig som en extra medlem och behandlat mig som en av deras egna. A är min bror, lilla W min syster och Mamman och Pappan har funnits där för mig som extra föräldrar. Under hela året så har jag haft samma trygghet hos dom som hos mina egna föräldrar. Jag har kämpat mig egenom tråkiga dagar då barnen inte alls velat samarbeta men det man får tillbaka i det här jobbet är oslagbart. Att lämna det här jobbet är inte som att avgå från vilket jobb somhelst. Att lämna Chamonix är att lämna kärleken. Jag älskar A och lilla W så otroligt mycket. Tacka vet jag den moderna tiden vi befinner oss i. Hade jag inte vetat att jag kan skypea och skriva och hälsa på och att jag är påväg mot nya erfarenheter och ett nytt äventyr så hade det aldrig varit möjligt att lämna.
För den som blir anställd efter mig så har jag bara en sak och säga, 'du kommer få världens bästa au-pairjobb!'
Pol Roger öppnas snart
Just nu sitter jag i klassrummet på Insted och medverkar i min dagliga franskalektion. Dem börjar bli rätt tråkiga. VI lär oss nya saker varje dag och ibland går det för fort. Idag skriver jag ner allt hon säger men lyssnar inte riktigt. Huvudet är liksom någonannastans.
Snart är tiden inne för att öppna den där Pol Rogern som jag har i kylen och fira. Fira och säga hejdå till Frankrike. Tack för den här tiden! Vi ses i framtiden.
Life changes quick
Ibland, som nu, så finns det inte mycket tid. Ibland, som nu, har man så mycket i huvudet att det inte går att koncentrera sig på något. Ibland, som nu, flyter livet på riktigt bra. Ibland, som nu, är man riktigt riktigt lycklig.
De senaste dagarna har varit helt underbara och jag har ont i mina kinder för att jag har haft ett konstant leende på läpparna. Dagarna har varit fyllda av restaurangbesök, underbart sällskap, fantastiska nyheter och flyt. Flyt är ett riktigt konstigt ord men just nu så har jag flyt. Men, flyt är kanske fel ord.. Det är som Ingemar Stenmark säger "Tur? Det verkar som att ju mer jag tränar, desto mer tur har jag!" Det är väl samma med flyt? Jag hade ju inte haft sånt flyt om jag inte hade gjort alla de där förberedelserna.
Nu vet jag att jag skriver lite hemligt här.. Men det händer så mycket i mitt huvud just nu att det är svårt att förklara det i ord. För att vara lite mer konkret så sitter jag just nu på La Terrasse där Benjamin jobbar, dricker varm choklad och planerar framtiden. Framtiden har förändrats drastiskt de senaste två dagarna. Bl.a. har jag sagt upp mig från mitt jobb. Känner du någon som skulle vilja ha världens bästa au-pairjobb i de franska alperna? Kontakta mig! Jag har nämligen bestämt mig för att inte spendera kommande år i underbara Chamonix. Varför? Det blir mer om det imorgon.
"Hä ä bar å´ åk!" Ingemar Stenmark
Lev med ost och vin
Just nu sitter jag hemma och njuter av lite gruyere och camembert med ett glas vitt Bordeaux. Jag måste ta vara på de där små stunderna nu. De små stunderna emellan de stora händelserna. Mina fötter värker och mitt huvud is overloaded. Men vet ni vad? Jag mår så jävla bra!! Det här är jag! Ett tag nu så har verkligen saknat att ha ett busy schema och Voila!! Plötsligt tog jag mig an massor av saker. Gött!
Sisådär party
Alla mina fina vänner. Min fredag var helt underbar!! Jag anordnade nämligen en bbq i familjehuset efter skolan för alla studenter på Insted. (Ja, familjen är på semester!!) Vi blev massor av folk och det blev massor av mat, öl, vin och gott sällskap. Bbqn höll på hela dagen och sedan på kvällen så drog några av oss in och käkade middag på Munchies. Heeeelt underbar restaurang som ligger mitt i Cham. Idag har jag varit lite lagom bakis och jobbat. Först städade jag hela familjehuset efter bbqn och sedan arbetade jag i baren i Argentiere. Det är verkligen skitkul att jobba extra i en bar! Som extraanställd har jag ju inte riktigt något ansvarsområde eller extra arbetsuppgifter än servering så jobber är (hittills) väldigt lätt och kul. Det är riktigt många roliga kunder och kollegorna är också superfestliga.
Denna helgen är det Bastille-week-end i Frankrike och massor av party. Jag har precis slutat mitt shift i baren och sitter på min balkong. Ska jag dra ut kanske? Eller sova... ? Imorgon är det ju faktiskt 13:30 - 23:00 barpass som gäller.
Det blir så mycket..
...jobb, jobb och skola.
..och här kommer en bild på vad jag faktiskt gör när jag inte bloggar så mycket.
Oj.. den hamnade upp och ner. Sånt är livet!
Men herregud
Titta vad jag hittade. Det är ju helt sjukt. Jag tror nog att en av mina värsta mardrömmar skulle kunna vara att vakna upp här. Denna hemska pool är belägen på ett hotell i Singapore.
Herregud.
Nu måste jag i sängs för imorgon blir ännu en busy dag. Ja ska nämligen jobba för familjen och har FYRA ungar att ta hand om. Först A och lilla W såklart men också en kusin som är på besök och A's nya lilla flickvän som ska sova över. Det ska bli superkul att få hänga med dom, för när de är många sköter de ju sig ganska bra själva med lek, men det blir också jobbigt för att man måste hålla koll på alla fyra samtidigt. Vi får se hur det går helt enkelt. Nu - SÖMN!
Jobb, block och öl
Att jobba igår gick super. Det började regna på kvällen så det blev riktigt lugnt i baren. Bara några stammisar som satt med varsin öl liksom. Jag fick då lite mer utbildning om placet. Vart de olika lagren är, hur man städar upp, mer om hur kassan fungerar m.m. Efter stängning fick jag skjuts hem av en som jobbar i köket och it turns out att vi är grannar! Liksom, dörrarna bredvid varandra! Riktigt skumt att vi inte råkats på innan. Väl innanför min egen dörr så vart det läggdax!
Idag har jag varit i skolan och efter det runt i Chamonix in the search of a kollegieblock. Men, precis som allt annat som jag behöver i Chamonix så finns det inte. Eller jo, klart det finns kollegieblock men inga som bara hade vågräta linjer. Välkomna till Frankrike IGEN gott folk! Här har du inget val när du köper kollegieblock!! Det ända som finns är detta:
Så, nu är jag arg på Frankrike igen för att de är så himla nöjda med att bara ha ett alternativ. Därför drar jag till Terrasse och dricker en öl med min man. Skål!
Bakisdag en dag sen
Idag har jag tagit det fett lugnt. Eftersom att jag jobbade igår så gick liksom aldrig det där 'bakis' riktigt över. Därför vaknade jag sent idag och har verkligen inte rört ett finger.. en liten dusch och så lite skype.. det är vad jag gjort. Nu ska jag nog gå en liten prommis i stan för att sedan dra till baren och jobba ikväll igen. Kvällspasset. Middagsgäster. Vi får se hur det går. Hittils har allt iallafall gått himla smooth.
Young and stupid
Fredagen blev fett stressig men också så himla sjukt kul! Festivalen på kvällen var helt sjukt fet och vi blev allihop väldigt fulla. Benjamin var värst. Han hoppade omkring där på festvalområdet med sin häxdryck och levde rövare. Resan till Cluses och hem från Cluses var också en upplevelse i sig. Vi blev nämligen instuvade i en campervan utan några säkerhetsbälten. "Om ni inte sitter i bilens färdrikting så är det lagligt!" Hej och välkomna till Frankrike där det är lagligt att sitta i en bil utan bilbälte om man sitter i en annan direction than the car is going. Hur dumt? I en bilolycka blir man väl ändå lika skadad? Men, unga och dumma som vi är så går vi med på det. Vi ska ju på festival!
Efter en kväll av 'young and stupid' så däckar vi i sängen vid 4 på morgonen. Min väckarklocka ringer nästa dag vid tio. "Godmorgon beautiful. Idag ska du jobba vid 12, ha så kul och ta det försiktigt med glasen!". Man måste ju vara snäll mot sig själv huh? Så, bakis och oduschad drar jag till Office Bar för min andra dag. Det blev sjukt busy då det var en rugbymatch igång på tvapparaterna. Mycket dricka och mycket mat till mycket folk. Svårt att hålla reda på allt.. glömde ge någon en köttkniv där.. några fick inget bröd där.. Tackade min kollega hela tiden för att hon var så snäll och sprang efter mig med köttknivar och bröd. Jag vet ju själv hur det är när man har nya folk på sin arbetsplats. Det går åt mycket energi när man måste lära upp och hålla koll på den nyanställda hela tiden.
På jobb får vi lunch och åhhhh vad god mat vi har! Här är min lunch från igår;
När jag sedan kom hem efter jobb var jag heeeeelt slut!
Went to a festival, my memories are kind of blurry.
Kör på bha!
Sitter just nu på min dagliga franskalektion. Jag hade en superkväll igår. Det blev ingen bbq eftersom att jag klättrade till halv tio. Valde liksom att inte gå på bbq då jag faktiskt har skola på morgonen. Jag har liksom börjat förstå att jag måste sova ordentligt för att orka med skolan. Men klättringen var helt fantastisk! Jag fick lära mig att leda. Dvs vara den som klättrar upp först och fäster repet i toppen. Mer om det i ett annat inlägg. Jag hoppas jag ska kunna få lite tid till att skriva mer om hur klättringen faktiskt går till.
Idag är ännu en busy day. Efter franskalektionen får det bli en snabb lunch innan jag ska iväg och jobba för första gången på The Office Bar. (Önska mig lycka till?!) Jag ska jobba till klockan sex och sedan vid åtta ska vi åka med en massa folk i en campervan till en stad i närheten där det är en stor musikfestival på gång. DET tror jag kommer bli skitkul!! Men, lite stressigt med middag där efter jobb. Får se hur jag får ihop det. Jag är ju så ovan vid att stressa nu. Har ju liksom inte haft några måsten eller några planer under årets gång. Men, nu går jag på livet igen som den stockholmare jag är! Haha! Med tusen saker som händer på en gång.
It's on babe!
Livet tuffar på och nu är det mycket som händer. Igår fick vi besök på skolan av Antoine Cayrol som är en fett känd alpinist. Han berättade om klättringar och expeditons som han hade gjort runt om i världen. Han har bl.a. bestigit Mont Everest, gått tvärs över hela grönland och besökt både norpol som sudpol. Riktigt inpirerande och helt på franska. Underbart!
Efter detta gick jag ut och käkade lunch med några skolkamrater. Det blev supergoda crepes och endast samtal på franska. Hur bra?! På kvällen sedan korkade jag upp en flaska vin och spenderade några timmar på skype.
Idag har det varit skola igen. En av eleverna gjorde en presentation på franska om kamchatka.. Inte säker på stavning där.. men whatever. Det var också intressant men talaren talade så himla lågt så det var svårt att höra vad hon sa.. Dessutom tycker jag att det blev lite väl mycket berg såhär två dagar i rad. Jag är ju inte riktigt lika förälskad i bergen som alla andra i Chamonix. Efter det så vart det en fet lunch med cordon bleu och zucchini at my house för att sedan springa iväg och städa huset. Vilket inte var så himla kul just idag då jag fann en massa äckliga grejer. Riktigt äckliga grejer faktiskt. Men mer om det i ett annat inlägg. Har såklart en massa äckliga bilder att lägga upp!
Nu i denna stund så sitter jag på min balkong och dricker att glas vitt från bordeaux samtidigt som jag mummsar i mig gruyereost. Jag ska alldelles strax dra på mig outfiten som passar för klättring och dra ner till Gaillands. Det kommer nog bli en skön kväll med klättring i bergen och förhoppningsvis bbq efteråt. Nu i all hast så bjuder jag på en rolig bild från dagens livsmedelsinhandling som jag hann med nånstans där emellan städningen och nu.
Superglad och finnig med en maximerad kukost.
Hoppas ni får en fet kväll ni också! Hörs imorgon!
Fett segt
Det känns som att min hjärna är död. Mon cerveau est mort. Det blir så himla mycket i huvvet med svenska, engelska och franska. Att växla så mycket som jag gör mellan språken tar på krafterna. Dessutom har min hjärna liksom fått gå från att puffa på lite till att gå på helvarv. Därför lägger jag mig nu. Man måste stänga av. Imorgon blir det påt igen!
Juste.
Jag var på jobbintervju idag och jag fick typ jobbet! Helt sjukt. Mer om det när jag faktiskt jobbar. Första dagen är på fredag. Vi håller tummarna för att jag inte lyckas krossa massa glas eller spilla saker på kunderna!
Tourists
Jag bor i en turiststad och numera har vi ett tåg som går runt Chamonix. Det är ett tåg som stör mig massor. Det är inte ett sånt där tåg som tar dig från en destination till en annan som man betalar typ 1euro för. Nej. Ett tåg som tar dig från en destination, runt hela Chamonix och tillbaka till exakt samma plats där du började. När du åker detta så har du också en högtalare i nacken som snackar om Chamonixs historia på franska. För 6euro. Säkert jättekul. Men för oss som kör bil på samma väg... inte så kul.
