Jobbintervju
Men, vad hände där? Helt plötsligt ska jag gå på jobbintervju imorgon. Hur tänkte jag där? Jo.
Jag ska alltså vara ledig under sommaren. Inte jätteledig, men typ ledig då jag bara kommer jobba några enstaka dagar. Pappan i familjen kommer nämligen (som det ser ut nu) vara hemma hela sommaren så det blir inga nattpass och dessutom ska hela familjen åka iväg till Israel i tre veckor. Jag kommer fortfarande att få betalt men jag kommer att ha MYCKET fritid. Därför har jag varit uppmärksam på när det har vankats jobbintervjuer i stan. De allra flesta vill ju ha folk som kan jobba hela sommaren och på heltid. Men, idag så fick jag ett litet mejl ifrån The Office Bar som ligger utanför Chamonix i Argentiere. De behöver någon som kan jobba kvällar och nätter vid behov. Hur perfekt?! Precis vad jag vill ha! Så, jag ringde till baren och efter några korta frågor så fick jag en tid imorgon för en jobbintervju. 16:30 smäller det. Tänk vad bra om jag kunde få jobba extra på en bar. Både för att få en lite fetare fickpeng men också för att få utöva min franska.
Helt sysslolös
Idag har jag inte gjort någonting alls förutom att skypea. Skype! <3
Saknad syrra, tacka skype.
När man bor sähår i Frankrike och är långt ifrån nära och kära så får man ibland värsta attackerna av saknad. Det är liksom en känsla som sätter sig i hela kroppen. Man blir både ledsen och glad. Jag blir ledsen för att jag inte kan ha alla kära nära men också glad för att jag har mina kära. Tacka vet jag skype. Vilken bra jävla uppfinning va?! Med skype så känns det ofta som att man har alla kära nära. De är bara ett skypesamtal ifrån. På följande bilder ser ni min underbara storasyster när hon gör en laktosfri smörgåstårta och hänger med mig samtidigt. Supersmidigt!
Vinmånglare - Vinprovning
För den som inte vet så går jag nu på en franskakurs här i Chamonix. Att gå i s.k. vuxenskola är riktigt roligt och jag blir så fascinerad av alla man möter. Vi har en sak gemensamt och det är att vi vill lära oss franska, men förutom det så är vi så himla olika. I min klass har vi till exempel en konstnär från Scotland, en morsa på heltid från Ryssland, en pensionär från Australien, en egenföretagare från England och många fler. Det är så otroligt roligt att få umgås med dessa människor som jag aldrig skulle ha stött på annars! Bland dessa finns det en vinmånglare från London. Han håller alltså föredrag om vin och lär folk om hur det där med vin funkar. I fredags var det hans sista dag på kursen och då man går sista dagen ska man göra en liten muntlig presentation om något man tycker om. Han valde därför att göra denna franska presentation om vin. Under veckan organiserade han ihop så att alla tog med sig något ätbart på fredagen. När fredag väl kom och han höll sin presentation såg det ut såhär:
Ostar, korvar, skinkor, fisk, pajer, foccashia, sill, köttbullar, små ryska kakor, chokladbollar, brownies m.m. Vilken jävla lektion va? Och vinerna som han berättade om och som vi fick smaka var sjukt goda. Det var intressant också. Han berättade vart de kom ifrån och hur de var gjorda och när man sedan drack så kunde man verkligen känna skillnaden. Jag blir så imponerad när folk kan vad de pratar om. Tänk vilket drömjobb han har.
Efter denna riktigt trevliga lektion så drog vi några stycken till Chambre och delade på en kanna öl. Eftersom min lilla kropp bara hade fått i sig frukost innan detta så kände jag mig lagom snurrig. Därför blev det att jag gick hem för en liten tupplur. Efter tuppluren städade jag hela lilla lägenheten och sen kom Benjamin hem från jobbet och berättade ALLT om sin första jobbdag.
Size does matter!
Idag gjorde jag en massa chokladbollar igen. Varför? Därför nu ska lilla W ha någon slags avslutning imorgon på fritids å då ska föräldrarna i vanlig ordning göra kaka och ta med. Denna gången gjorde jag dock bara 50st. Det får räcka liksom. Efter att ha rullat ihop alla de där så fanns det lite smet kvar. A och jag får då denna briljanta idé att vi ska göra två jättestora chokladbollar. Sagt och gjort. Under middagen så kunde inte A prata om något annat än den där gigantiska mumsiga chokladbollen. Han berättade om hur han skulle äta den och hur den skulle smaka. Vad tror ni händer när han sedan ätit klart sin middag och börjar tugga i sig den stora fettbollen? Jo, den blir äcklig. Det är för mycket. A får i sig typ en tredjedel sedan sa han att han mådde illa. Så det kan gå. Snygg va den iaf!
Fobi
"Fobi (av
grek. φόβος,
fobos, "fruktan"), kallas en stark upplevelse av rädsla som återkommande infinner sig då en person ställs inför, eller riskerar att ställas inför, ett visst objekt eller en viss situation som personen fruktar.
För att betraktas som en fobi behöver rädslan som upplevs vid eller inför exponeringen vara orimlig eller överdriven i intensitet. Det handlar alltså endera om att personen reagerar med rädsla inför ett objekt eller en situation som vanligen inte betraktas som farligt, eller att den rädsla som uppkommer är överdrivet intensiv."
- Wikipedia
Jo, jag tänkte, att nu när jag accepterat min aquaphobia så ska jag också försöka förstå mig på den. Jag tror att jag kommit förbi det allra första steget... att acceptera. Jag har en fobi. Det är så himla sjukt att jag knappt kan tro det själv. Samtidigt så förstår jag ju att det är precis det jag har. I hela mitt korta liv så har jag sagt att jag har en fobi för spindlar. Duuh, va? Jag har ju aldrig haft någon fobi för dem heller? Visst att de är äckliga och ofta befinner sig där man absolut inte vill ha dem (som typ under kudden!!) men en fobi har jag inte. Det vet jag nu eftersom att jag faktiskt upplever en riktig fobi. Vad jag känner för spindlar kan inte ens komma i närheten av vad jag känner för vatten. Vatten är ju vatten. Det är obehagligt på riktigt. Det är obehagligt varje dag och hela tiden.
Men herregud. Jag har ju en fobi.
Hur funkar den? Hur kommer det sig att paniken bara inträffar ibland?
Barnmat. Socker.
Det här inlägget börjar med en bild på vad jag åt till lunch. Gul zucchini och grafittiaubergine. Det ni! Asså, i helskotta vad mumsigt det var med lite fina grönsaker. Den färska rödlöken som också finns på bilden var helt gudomlig! Som skrivet innan är ju allting så sunkigt i Cham. Passy asså, min nya supermarket, min nya kärlek.
Förutom asgod lunch så gjorde jag 100 chokladbollar efter skolan. Benjamin hjälpte till men det blev en vansinnigt massa rullande ändå. De 100 chokladbollarna gjordes eftersom att det var skolavslutning idag. Ja, en tisdag. Fransoser...
Så, jag hämtade barnen i skolan vid fyra och piffade upp dem. Lite glittrig klänning där och pikeskjorta där och VOILA! Skitsnygga små barn. Vid fem var vi på 'majestic' i stan och trängdes med alla andra från samma skola. Jag lämnar in A och W till sina lärare och intar en plats i publiken. Sedan sitter jag där helt själv i två timmar och kollar på när franska barn sjunger och dansar varav ungefär 10 min är intressanta då mina egna fina aupairbarn står på scenen. Hujedamig.
(Bara jag som klätt upp mina barn..? hrm..)
Sedan är klockan sju. Välkomna till det franska samhället och deras folk. NU, klockan sju på kvällen serverar vi ungarna en buffé med socker. Så, längst bak i salen har de ställt upp ett långbord där de dukat fram allt som vi föräldrar har tagit med oss. Förutom mina 100 chokladbollar finns det alltså läsk och kakor i mängder. Varsågoda små barn, bli hyper nu! Jag ger A fem minuter av frossande och sedan drar jag tag i honom, 'sista nu, okej?!'. Förvånansvärt nog går han med på det. Antagligen för att han redan lyckats få i sig typ 1kg socker. Tar sedan också tag i W (som typ sitter och somnar i ett hörn..) och drar hem. Först av alla. Väl hemma blir det soppa till middag, ingen efterrätt och sängdax. Godnatt.
Odödlig eller ej?
I vintras så sökte jag till lite olika universitet i världen och för fem dagar sedan så fick jag reda på att jag kommit in på ett av dem. Hawaii Pacific University. Jag är stolt över mig själv. Jag har kommit in på ett av USAs universitet och skulle kunna åka dit om två månader för att sedan efter fyra år stå klar med ett bachelor degree in business and management. Men jag har bestämt mig för att tacka nej. Imorgon ska jag skriva mig en liten novell om att jag tackar nej i år men mer än gärna går året efter detta. Varför? För att jag inte är redo.
När jag sökte till HPU i vintras så tyckte jag att jag var det. I vintras var jag nämligen odödlig. Jag hade brutit med allt i Sverige och dragit ut på äventyr helt själv. Jag kämpade med barn varje dag som inte brydde sig ett skit om vad jag sa. Jag hade påbörjat ett nytt förhållande även om jag var känslomässigt ostabil. Jag hade en vrickad fot och ett brutet revben men gav mig ändå ut i de snötäckta bergen på min snowboard. Jag var oövervinnerlig. Jag kunde göra allt.
Men idag så har jag tänkt efter lite mer. Jag är inte odödlig och jag kommer inte att klara av att bo på en Ö. Jag, Caroline Josefin med aquaphobia! Hur tänkte du där liksom? På en Ö som ligger så långt ifrån din familj som du kan komma. Nej, i år blir det ett nej. Jag vill inte påbörja någonting som jag, redan nu, känner att jag inte kommer att slutföra. Men nästa år kanske jag är redo. Nästa år vill jag vara redo. Nästa år ska jag vara redo. Det är mitt mål. Då drar jag ut på riktiga äventyr igen. Men tills dess så ska jag jobba med mig själv här i trygga Chamonix.
Allt är möjligt men i sin egen tid.
Godkväll
Roadtrip, typ lite bara.
Så, att shoppa i Cham är ju värdelöst. Det finns bara ett urval av grejer och så får du liksom anpassa dig. Dessutom brukar det va rätt kass kvalité på allting och rätt kassa butiker. Därför drog vi på en liten roadtrip idag till en stor supermarket i Passy. Jävligt smart drag faktiskt! Det var stort och öppet och fullt med grejer. När jag klev innanför dörrarna möttes jag av en stooor grönsaksbuffe och jag went all in! Kom bland annat hem med en grafittiaubergine och en gul zucchini. Ikväll blir det färg på tallriken!! Från och med nu så kommer vi också att åka dit en gång i vecka. Just för att köpa färska fina grönsaker och färskt fint kött. Mumma!!
Hallo, anybody there?
Än en gång sitter jag utanför turistbyrån och snappar upp deras gratis internet. Jag har haft en seg morgon och känner mig väldigt förvirrad över livet. Det finns så mycket jag vill göra och uppleva att jag blir helt stressad i mina tankar. Därför så bara tömde jag huvudet och drog ut i Chamonix. Nu ska jag gå och köpa en glass.
Inte så traditionell
Idag firar jag fertiliteten och friheten med tacochips, tacodip, kompiscola och Danmarks farligaste fångar. Glad midsommar!!
Midsommar, eller?
Inte? När man bor i Frankrike blir det ju inte så mycket midsommar...
Dagen började med en stressig morgon och en liten W som absolut inte ville till skolan. Skitkul. Det är så himla jobbigt när man måste slita och dra i en liten envis 4åring som gråter. Både fysiskt och psykiskt. Sedan var jag tvungen att skynda mig till min skola då jag skulle ha en presentation (ja, på franska!) om midsommar. Jag kom såklart försent och fick därför ställa mig vid tavlan direkt och köra. För så är det med franskan, liksom tuta och köra. Jag kan redan alla ord och hur man sätter ihop meningarna, nu gäller det bara att bli flytande. Efter lektionen vid 12 så drog hela klassen iväg till Chambre Neuf och käkade plat au jour. Eftersom Chambre är en svenskägd bar så bestod dagens meny bland annat av detta:
Fatta hur jävla underbart det var att få käka lite skagenröra och fisk!! Åhhh! Här på Chambre hängde jag till klockan fyra och sedan vart det vidare till skolan. Hämta ungarna, tjoa och stimma hemma, laga middag och lägga till sängs.
Eftersom att det är midsommar idag så har typ alla barer öppet till fyra. (Det är ju faktiskt fullt med svenskar på denna turistort.) Jag funderade därför på om jag skulle dra ut när morsan här kommer hem... men så började det spöregna nyss. Jag stannar nog inne och kollar på dokumentären om Danmarks farligaste fångar istället.
Vad tycks?
Hej å hå, nu har jag petat runt lite i bloggmallen här i kulisserna. Vad tycks? Jag funderar på att byta ut min fina snöiga bakgrund mot något kanske lite mer sommar.. och profilbilden likaså. Men, det här får räcka så länge. Nu måste jag i sängs för imorgon kommer det att bli en busy busy dag.
Dubbelt upp!
Det känns som om allting blir så mycket mer nu. Allt blir mycket mer på ett bra sätt. Helt plötsligt fick jag en massa jobb, en massa skola, en massa sol och värme och en massa kärlek.
Jobbet liksom fördubblas nu när Benjamin börjar jobba på baren La Terrasse. Han kommer ju inte att kunna hjälpa mig så som han har gjort hittills. Skolan är typ dubbelt upp än vad jag tänkte att det skulle vara. Först 3h lektion på morgonen och sedan läxor på det. Dessutom har vi gått igenom på tre dagar vad min gymnasieskola i Sverige gick igenom på 3 veckor. Solen och värmen är helt sjukt fet här nu. Inatt var det superstorm här men idag har det varit rätt fint igen. Vädret är så.. så mycket här! Och kärlek. Jag vet inte hur jag ska förklara all kärlek. Min födelsedag i år var verkligen en av de allra bästa!! Helt fantastisk liksom!! Och det pga allt fint folk som jag har omkring mig. Kärlek.
På tal om kärlek och dubbelt upp så har min lillasyster flyttat till Portugal och ska starta en blogg hon också, hur underbaaart?
Tack.
Helt sjukt underbara dagar. Louise har varit här, jag har börjat skolan och det är fan tropisk hetta här nere. Det är väldigt mycket med jobb och plugg samtidigt men jag ska nog fixa det ska ni se.
Jag vill tacka alla som läser min blogg. Det är helt underbart att se att det man skriver når ut här i cybervärlden och att jag har så mycket fantastiskt folk omkring mig. My biggest fear när det kommer till bloggen är ju att den skulle vara helt ointressant och att ingen skulle läsa den. Men statistiken tyder på att ni är flera stycken där ute. När jag skrev om min aquaphobia (ja, nu har jag namngett min vatten-fobi! Ganska fint namn väl?) så hade jag över 100 läsare här på bara en dag och det har det aldrig varit förut. Nu vill jag säga att ni betyder massor för mig och ni får mig att fortsätta skriva. Att få en sådan bekräftelse, som jag fick, på att det jag skriver är bra betyder otroligt mycket. Tack för allt stöd!
Tack för att ni finns.
Louise
På lördag är det min födelsedag. Jag har skrivit om det innan här på bloggen och då också skrivit att jag inte har några förväntningar alls i år. Min födelsedag förra året var magisk och det skulle vara väldigt svårt att toppa den. Men det kan fan vara att mina nära och kära har lyckats.
Igår var jag nere på Monkey Bar. Inget konstigt med det liksom. Det är en av de barerna vi går till oftast och vi skulle möta upp med några andra som kommit hem efter att ha varit borta i en månad. Jag satt vid ett barbord och snackade med lite trevliga människor när Benjamin höjer sin telefon för att ta ett kort på oss. Jag ler brett och så känner jag att någon ställer sig tätt intill mig på min vänstra sida. Jag tycker ju att det blir lite knäppt men ler på liksom. Efter 1 sec så vänder jag mig ändå om för att se vem faan det kan vara som trycker sig så nära mig.
Det är Louise. Min allra största kärlek. Min bästa vän. Min fucking jävla vapendragare. Louise. Jag förstod ju såklart ingenting och min reaktion blev ett 'MEN HERREGUUD!!!'. Mina tårar bara sprutade ut ur ögonen och det kändes som att jag skulle svimma. Världens bästa överraskning.
Idag när jag vaknade upp så förstod jag fortfarande inte att det var sant. Jag satte mig därför upp i sängen för att kunna se om hon var där och ja, det var sant. Louise låg och sov i min bäddsoffa i Chamonix. Jag känner mig som ett barn på julafton. Jag är så lycklig att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Vatten
Jag står framför spegeln i badrummet i min bikini. Hela min kropp skakar samtidigt som jag står helt stilla med blicken fokuserad i mina egna spegelvända ögon. Det gör otroligt ont i halsen och tårarna bränner i huvudet på mig. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Hur ska jag hantera det här? Jag kan inte fokusera mina tankar. Det känns liksom inte som att jag har någon hjärna längre. Panik. Jag får panik.
Jag och Benjamin blev medbjudna till Lake Passy idag. När jag satt och drack mitt kaffe tillsammans med Mont Blanc så ploppar Benjamins huvud ut genom balkongdörren;
- Wanna go to Lake Passy today babe? Some other people are going and we can come.
Jag svarar med ett 'Ahh jovisst' varpå Benjamins huvud försvinner in igen och jag hör hur han pratar med någon i telefonen. Redan här börjar det. Paniken. Jag känner hur den börjar fylla min kropp men jag ignorerar den. Jag dricker upp mitt kaffe långsamt och går sedan in i lägenheten. Jag letar upp min bikini i den stora IKEAbyrålådan och går in på toaletten. Jag byter om och ställer mig sedan och stirrar på mig själv i spegeln. Här kan jag inte stoppa det längre. Känslorna.
Vatten. Fobi. Livet suger. Panik. Varför är jag så förbannat rädd för vatten?
Jag har aldrig kunna bada som alla ni andra badar. Jag har aldrig känt mig bekväm med den där blöta massan omkring mig. Det är något med vatten som jag inte förstår mig på. Många gånger i livet har jag gått igenom perioder då jag inte ens har kunnat duscha ordentligt. Jag har fått tvinga mig in duschen och så har jag schamponerat och tvålat in mig med panik i kroppen för att sedan kasta mig ut igen. Jag har alltid försökt att motarbeta min panik. För jag vill inte ha den här. Jag hatar den. Mest av allt på hela jorden så hatar jag min panik för vatten. Men precis lika lite som jag har valt att ha den kan jag plocka bort den.* Det är panik och för varje gång som jag upplever den så växer den sig större och större. Varje gång som jag har försökt motarbeta den och satt mig i den där jävla situationen att 'jag ska fanimej bada' så bara göder jag min panik. Jag tar mig bara ännu närmare det som den tycker är så obehagligt. Idag så bröt paniken ut redan vid tanken på att bada och min kropp skakar fortfarande men mina tårar har upphört.. såhär en timme efter det att jag fick frågan.
*Det känns som att ingen förstår mig. Är jag ensam? Kommer jag att leva med det här i resten av mitt liv?
Det här är första gången som jag skriver om det. Det här är första gången någonsin som jag har öppnat upp mig om min panik. Det är för att jag har accepterat den och det är ingen idé att smyga med den. Jag har ingen aning om vart den kommer ifrån och jag har ingen aning om hur jag kan bli av med den.
Vi kommer inte att åka till Lake Passy idag. Vi stannar i sjö- och havfria Chamonix. Tacka vet jag torra land.
Akrobaten W
- W, vill du ha någon hjälp?
- Nej, jag kan själv.
-Men Josefin, jag har chokladpudding i handen. nu får du lyfta ner mig.
och ja, den här ungen äter chokladpudding i pyamas. Vid klockan åtta på kvällen. Varje dag. Innan hon lägger sig vid nio. Socker är ju riktigt bra innan man sover! Visste ni inte det? Och hur gammal hon är? Fyra, det förstår ni väl när hon lägger sig vid nio?
De där stenväggarna
Som de flesta har förstått så är ju det största nöjet under sommaren klättringen. Jag har varit dålig på att uppdatera om den men nu försäkrar jag er om att den faktiskt händer! Den här gången som vi var i Gaillands så klättrade både barn och vuxna. Lilla W är sjuukt duktig måste jag säga. Hon känner liksom inga rädsla över huvud taget och tar sig hela vägen upp till toppen av repet. A är inte lika stencool.. Han blir liksom nervös när han är där uppe helt själv. Jag tror det är bra det där med klättring för barn. För väl där uppe måste hjärnan arbeta och de måste ta beslut själva om vart de aka och vart de ska sätta foten. Barnen är ju otroligt starka så de blir inte så trötta i kroppen. Det är mer hjärngympa än fysiskt påfrestande för dem.
Benjamin tog försökte sig också på lite klättring. Han har himla stora fötter så ingen vi känner har skor i hans storlek så han fick klättra i sina vanliga skor. Inte lika lätt men en liten runda fick han till.
Feminist - Javisst!
Det som komma skall är inte skrivet utav mig:
"Jag har en vän som jag beundrar väldigt mycket, Charlotte heter hon. Hon har startat ett barnhem i Tanzania. När Charlotte berättar om sitt barnhem i Tanzania får hon ofta höra: Fan vad fint, va bra att du gör nånting! Men ännu oftare, och jo det här är faktiskt sant, får hon höra att hon inte gör nog. Att Tanzania inte är det land som behöver hjälpen mest. Just nu. Hon får höra att hon bryr sig om fel saker.
Vilket jag ofta får höra själv. Det får alla feminister. Varför är du upprörd över din situation i dagens samhälle, borde du inte bry dig om verkligt viktiga saker, som kvinnornas roll i Afghanistan, eller Kina, eller Bangladesh, herregud, hur kan du uppröras av att bli kallad gnällfitta när kvinnor stenas för att ha varit otrogna, hur understår du dig att klaga över minsta lilla?"
- Hanna Hellquist - en feminist som blir hörd. Jag blir så glad när jag läser saker som jag själv skulle ha velat skriva och förmedla till omvärlden. Läs mer av hennes visdom här.
(och ja, bloggförändringar är på gång.)
Så jävla najs!
Asså! Ni fattar inte vad som hänt mig idag!! Jag kan vara världens lyckligaste här i Cham idag. När jag besökte matbutiken i Les Houches så möttes jag av en helt ny kyl som var fylld till bredden av produkter med 'Sans Lactose' tryckta på dem. Fattar ni?! Alltså mjölk, grädde å yoghurt UTAN laktos!! Prisa gudarna, jag har blivit bönhörd!!
Dessutom så sitter jag och skriver detta i lägenheten för vi har äntligen fått internetet att funka här! Vi döpte wifiet till YoMommaGotCurves, moget va? Så nu kan jag sitta här och dricka mjölk när jag pratar med mina vänner över skype. Underbara dag. Som jag har längtat efter dig!
Manligt med kjol
Det blev inget internet igår. Usch vad besviken jag blev.. men imorgon ska de ge sig på det igen. Anledningen till att det inte funkar är väl två egentligen.. byggnaden är gammal OCH vi befinner oss i Frankrike där folk inte bryr sig om de får sitt jobb gjort eller inte. Håller tummarna för morgondagen!
Eftersom att internet fortfarande inte funkar i lägenheten så sitter jag i huset nu. Jag läser de svenska nyheterna på dn.se och blir superglad när jag ser detta;
JAG ÄLSKAR SVERIGE!
Tänka sig att i Sverige kan en man bära kjol för att det är bekvämare än en byxa! Han behöver inte ens bli kallad bög och sedan stenad och fängslad. Bra va?! Jag skriver det igen, Jag älskar Sverige!
Godmorgon Chamonix!
Här sitter jag igen utanför turistbyrån och snappar upp deras internet. Jag börjar verkligen tycka om de här morgon promenaderna/joggingrundorna. När jag kommer hem efter att ha vandrat runt lite på morgonen så kan jag äta en superstor frukost! Jag pratar liksom smörgås å müsli å sojayoghurt å frukt å kaffe å sojamjölk. Liksom massor! Jag har aldrig kunnat äta en bra frukost förut. Om den inte innehållit bacon såklart...
NU i denna stund fick jag ett samtal från pappan i familjen som vill komma till lägenheten och installera internet!!! YÄÄHH!!!! Så, nu springer jag hem igen! Godmorgon på er!
Jag orkar nog.
Jo jag orkar nog. Just nu sprängs min hjärna av tankar och jag får faktiskt ner dem i ett worddokument. Helt otroligt. Sida efter sida växer det. Det är så himla coolt när man kommer igång. Jag behövde nog bara vara själv lite. För nu är det fan inget stopp.
Har dessutom också en massa nya ideer för bloggen. För just nu så handlar den inte så mycket om frankrike. Det är mer ref-lektioner än berg och mer för mig än för er kanske. Vi får se vad som händer. Om det händer nått. Håll ögonen öppna för förändringar!
Vi ses imorgon igen solen.
Igår jobbade jag hela dagen. Onsdagar är ju sådana dagar. De där dagarna jag jobbar så blir jag helt sjukt trött och grinig direkt. Det är väl eftersom att jag inte gör så mycket de andra dagarna? De där med att ha så mycket fritid som jag har har irriterat mig ett stundtals gånger under året. Men nu, now it pisses me off! Jag är så trött på att fan inte ha något att göra.
Vilket jävla I-landsproblem. Att bli betald för att inte göra mycket.. Idag är det strålande sol och jättevarmt här i Cham. Men jag stannar inne på mitt rum i huset med persiennerna nerdragna. Orkar inte.
Slack line
En såndär riktigt bra dag i Cham.
Learn french and be happy!
Nytt projekt på G! Jag ska gå på lektioner i franska här i Chamonix! Så just nu sitter jag och läser en massa info om CSN. Det är ju sådär lagom kul.. Anledningen till att jag ska ta franskalektioner är ju för att jag har bott här i alperna i ett år nu men franskan är ändå inte på topp. Att beställa en baguette och fråga hur någon mår går ju finfint. Men när det kommer till det där 'tjena hur är läget? läste du den där artikeln om hur '33 anledningar till att feminism behövs' har exploderat på internet och också blivit översatt till engelska? Gud vad jag skulle vilja möta den personen/personerna som satte ihop det!'. Det där med att liksom ha en konversation om vad man tycker och tänker känner jag ju inte att jag kan ha på franska. Därför ska jag nu lära mig det. Sådetså.
Detta betyder också att det inte blir någon mer sverigeresa för mig i sommar. Franskakursen börjar den 17e Juni och slutar den sista veckan i augusti.. MEN alla mina älsklingar, ni är mer än välkomna att besöka mig här!!
Chilli dilli dolly
Chill dag idag. Jag har städat lägenheten (aa, det går snabbt när det bara är en liten etta!), gjort nyttiga (?) chokladbollar och tagit ett låångt bad. Nu står jag här vid turistinformationen igen (interneeeet!) men ska snart iväg och handla för att sedan möta upp nästa couchsurfare. Denna är en 20åring från Canada som reser runt i Europa. Det är så himla kul med dessa couchsurfare och deras erfarenheter att jag blir alldeles till mig och vill resa jag med. NU!
Ikväll ska vi gå till baren La Terrasse då de har sitt stora öppningsparty inför sommaren. La Terrasse är ju baren som Benjamin ska börja jobba på i slutet på Juni. Så, får väl gå dit och va snygg å trevlig fast jag inte alls känner för att gå ut. Alla polare jag hade här har ju liksom åkt hem.. Får la hoppas att jag hittar några nya ikväll.
Juste, nyttiga chokladbollar. Jag skippade sockret. Då är de väl typ nyttiga eller hur? och jag kan stilla mitt chokladbehov lite. Jag börjar bli bra på att undvika laktos här i Frankrike.
