One of those really good days
Idag vaknade jag upp med träningsvärk i HELA kroppen efter att ha haft en såndär sjukt bra dag igår. Jag och den nya au-pair tjejen drog till Grand Montets och jag bara surfade ner för de där backarna med en underbar fri känsla i kroppen. Efter det så hämtade jag barnen i skolan och hade en underbar eftermiddag med dem. Vi tittate lite på film, lekte kurragömma, hoppade i sofforna och byggde lego. När de sedan skulle i säng var det inget tjafs och när jag sedan skulle i säng så somnade jag så fort huvudet låg på kudden.
Det var en väldigt bra dag. Dagen var Chamonix i ett nötskal. Precis sådär som det var då jag bodde här och precis så där som det ska vara. Träningsvärken idag gör mig inte sådär jätteglad men jag ska ändå sätta på mig mina boots nu och köra en sista vända i Grand Montets innan hemfärden sker imorgon bitti.
Jag, Min bräda och Alperna.
Lite fikapaus med en svensk.
Kurragömma och soffhopp med W.
Ny vecka - Nya tag
Måndag morgon. Det tog mig typ 20min att väcka lilla W idag. Hon var liksom stendöd. Även om jag lyfte upp henne och typ skakade henne i luften så hängde bara huvudet. Men, tillslut vaknade hon. Då hade vi bara en halvtimme på oss att äta och fixa å allt. Stressigt. Fan, skulle gått upp tidigare.. Det var lätt med A iaf. Han var super imorse för han skulle iväg på camp! Det har han sett fram emot hela sommaren. Så, efter att jag pussat sönder honom (Här i Frankrike kan man pussas massor utan att det är pinsamt!! Så himla bra!) när jag lämnat av honom så grät jag i bilen igen.. Han ska vara på camp i tre dagar, det är ju ingenting.. Men så lite som en kram från A får mig att gråta nu typ.
Fick ta mig samman och dra till skolan. Så, nu sitter jag här och försöker få in franska i huvudet. Inte så himla lätt idag.. Är riktigt trött. Men i eftermiddag kommer en gammal vän till mig hit till Cham! Det ska bli kul!! Och öl, min nya craving, det ska vi dricka!
Size does matter!
Idag gjorde jag en massa chokladbollar igen. Varför? Därför nu ska lilla W ha någon slags avslutning imorgon på fritids å då ska föräldrarna i vanlig ordning göra kaka och ta med. Denna gången gjorde jag dock bara 50st. Det får räcka liksom. Efter att ha rullat ihop alla de där så fanns det lite smet kvar. A och jag får då denna briljanta idé att vi ska göra två jättestora chokladbollar. Sagt och gjort. Under middagen så kunde inte A prata om något annat än den där gigantiska mumsiga chokladbollen. Han berättade om hur han skulle äta den och hur den skulle smaka. Vad tror ni händer när han sedan ätit klart sin middag och börjar tugga i sig den stora fettbollen? Jo, den blir äcklig. Det är för mycket. A får i sig typ en tredjedel sedan sa han att han mådde illa. Så det kan gå. Snygg va den iaf!
Akrobaten W
- W, vill du ha någon hjälp?
- Nej, jag kan själv.
-Men Josefin, jag har chokladpudding i handen. nu får du lyfta ner mig.
och ja, den här ungen äter chokladpudding i pyamas. Vid klockan åtta på kvällen. Varje dag. Innan hon lägger sig vid nio. Socker är ju riktigt bra innan man sover! Visste ni inte det? Och hur gammal hon är? Fyra, det förstår ni väl när hon lägger sig vid nio?
Soliga onsdag.
Onsdagen började i vanlig ordning med att jag skjutsade W till dans. Under hennes danslektion så pratade jag och A om vad vi kunde göra denna dag då inget var planerat för eftermiddagen. Gör man ingenting så blir ju barnen helt störda på kvällen... så we had to come up with something. När vi satt där utanför danslokalen och åt våra nyinköpta donuts så blev vi helt stekta av solen. Det blev så varmt att hjärnan liksom inte funkade ordentligt. Så, när danslektionen var slut så far vi hemåt utan någon planering inför eftermiddagen men det slutade med en helt fantastisk dag i trädgården!
Bad, lek och sol. Sommaren va här!!
Baka å Pulka
Onsdag vare ja men ingen dans! Yippie!!! Den är slut för terminen och A har heller inga aktiviteter så det galna bilkörandet jag haft på onsdagar är över! Iaf för en månad framåt.. Så, eftersom att inga aktiviteter var planerade och barnen lediga så passade jag på att göra saker JAG tycker är kul! Men också saker för att de faktiskt ska bli trötta och somna på kvällen..
När Pappa var här i Cham så bad jag honom skicka pepparkaksformar till mig när han kom hem igen. De anlände tisdags kväll så en given aktivitet för onsdagen blev då pepparkaksbak!!! A tyckte det var fetmakul och lilla W blev helt täckt i mjöl. Sen duschade hon i en timme typ så bär jag skulle duscha fanns det inget varmvatten... Men iaf. Alla kakorna blev lyckade men vi hade inga nonstop så det blev gelegodis på de istället.. Inte toppenbäst precis..
Efter baket packade jag in ungarna och pulkorna i bilen och drog iväg till pulkabacken i stan. Eftersom att Cham är en vinterstad så har de givetvis en speciell backe för just pulkåkning. Den är hur schysst som helst! De har liksom gjort en stor kulle av all snö från stadens plogning och gjort en brant sida och en lite mindre brant sida å så staket på sidorna. Sen typ 7m från där backen slutar har de satt upp 'krockkuddar'. Det är liksom ett staket av kuddar som man kan köra rätt in i. Vilket A gjorde hela tiden och så snabbt och hårt som han kunde. Helt sjukt perfekt pulkabacke. Tänker tillbaka på den tiden jag åkte pulka och på hur farsan min tog bort de staket vi hade på bakgården, eftersom att det var i slutet av vår pulkabacke, så vi skulle slippa krascha in i de hela tiden. Men hallååååå, fifan vad de e kul att åka pulka!! Fortfarande vid 20års ålder!
På kvällen va barnen helt slagna och somnade sött på kuddarna. Mission accomplished!
Went to an event
Varje år tävlar de olika grundskolorna in the valley mot varandra i en stor springtävling. Eftersom att W bara är 4 år så är hon inte med men A som är 8 år är tvungen att delta och därför blev också jag delaktig. När det var dax för sånt här när jag gick i skolan så va jag ju inte super excited riktigt.. varken att tävla eller sporta har jag väl tyckt varit speciellt kul.. och idag kände jag den där känslan igen av att det inte skulle vara superkul direkt.
Vi drog dit, på med nummerlapp på ungen, kasta iväg honom i det där loppen och gratta honom när han kom i mål. Bra. Slut. Nej? Inte slut. Vafan då. Här kommer det. Ca va, Ca va, Ca va. Alla jävla föräldrar och lärare.
'Hej, ja det är jag som är au-pair till Alec. Ja, han är duktig och ja din unge är också duktig. VIsst är dom duktiga."
PALLAR INTE. Till att börja med så är det inte min unge men ja de va väl bra att han sprang. För det andra så vet jag nog inte ens vem din unge är... kan kanske gissa men nej, jag vet inte. För det tredje -vem fan är du?-. När jag blir förälder kanske jag förstår mig på det här men just nu.. ne. Inte kul. Men missförstå mig inte, jag älskar mitt jobb som au-pair och jag tycker om ungarna massor men att kallprata med folk jag inte känner som är typ 45 bast skippar jag gärna.
När jag ska dra så ser jag inte Alec någonstans och tänker att han får la hitta mig istället då. Jag ser en bänk vid sidan av fältet och går mot den. På den vänstra sidan av bänken sitter det en solande man och vid sidan av honom (typ i mitten av bänken) sitter det en liten grabb. Ungen stirrar nonstop på mig när jag går mot bänken så innan jag sätter mig ner så formar jag ett litet leende och vinkar mot honom. När jag känner att rumpan nuddar bänken så börjar ungen STORBÖLA så jag flyger upp igen. Den solande mannen vaknar till och fattar ingenting. Han tittar på mig och tar tag i sin unge och börjar fråga om jag gjort något. Jag bha 'öhh, nej. förlåt?' och sen vänder jag på klacken och går tillbaka till mitten av fältet och känner mig som världens sämsta au-pair. Jag lyckas hitta A och så drar vi därifrån. Han berättar för mig att han kom på 9e plats i sin klass och på 51a plats av alla barnen i samma ålder som han in the whole valley. Duktig unge. Bravo. Nu vill jag bara hem och jobba som vanligt igen. Med att laga mat och läsa sagor.
Working hard or hardly working?
Att vara au-pair ä fett. Visst måste jag gå upp lika tidigt som alla andra och ta hand om (för det mesta underbara men ibland skrikande och ovilliga) ungar men sen när jag lämnat de i skolan så nästan skuttar jag hem för att jag vet att jag kan gå och lägga mig igen.
Godmorgon och Godnatt igen då!
Frukoststund är ej lugn
Vaknar av att A skriker på nedervåningen. Han skriker åt sin pappa på franska. Pappan pratar tillbaka. Jag spetsar öronen och försöker verkligen höra och förstå de franska orden som han bara vräker ur sig. Det handlar om att 'du är knäpp' 'jag mjölk vill inte' 'stor pojke' och sen, som från ingenstans, kommer det ett 'fuck' från denna lilla pojke. Det blir tyst. Det där var inte okej. Jag känner den iskalla stämningen upp till övervåningen och spänner mig i kroppen när jag hör hur basstämman går igång och A får sig en rejäl utskällning! Tillbaka..blir det ju. Efteråt blir det helt tyst och jag hör hur skedarna slår lite lätt i tallrikarna när familjen fortsätter äta sina frukostflingor. Det yttras nästan inga ord alls och 10min senare är alla ute ur huset. Ja jävlar vilken trevlig morgon.
Jag drar mig upp, fixar till mig lite, drar in till stan och hämtar upp ett kort jag ska ha för att åka buss å låna böcker å sånt och drar sedan hem igen. Nu ligger jag här i sängen och funderar på om jag ska gå ut igen eller bara softa sönder här hemma. Tufft jobb asså...
Monsterparty.
A fyllde 8 år i somras och i lördags hade han kalas, Monsterkalas! Hela dagen gick åt förberedelser såsom monstercupcakes, monsterslimes, monsterballonger, monstersmörgåsar och planerande av monsterlekar. Vi blev klara med allting en timme innan kalaset faktiskt började och nu med facit i hand var det en välbehövlig time-out!
During the kalas var det total kaos här hemma. Det var meningen att allt skulle hända utomhus på terrassen men det var barn överallt och när man försökte få de att dela in sig i grupper och sätta igång en lek... asså.. hallå? Helt omöjligt typ! Alla sprang runt med skedarna och fäktades isället för att stoppa dem i munnen med en potatis på och springa runt en kon... hrmpf. Det var nonstop springing around like crazy! Maten blev en succé och efteråt tyckte A att kalaset var en succé även om det var mer som en stor playdate än ett kalas.
Zzzz.
Igår ri-sch-ra-sch-ade vi iväg till skolan i full fart, lite försenade men i tid efter en skittradig morgon med barn som vägrade allt. Det får mig att fundera över om man ens ska skaffa barn fan.
Jag sov heeeeeeeela dagen. Gjorde inte ett skit. Förutom att uppdatera här.
När vi sedan hämtade barnen så sprang dem fram och kramade mig och det var inga problem att ri-sch-ra-sch-a hem. Väl hemma hade vi en sjukt trevlig kväll med bilar, pizza, ponnies och super tom på tv. Vid läggdags var det inga problem att få W i säng, vilket det annars alltid är, och jag å A kollade på favoritprogrammet Top Gear i tvrummet tills han somnade. Det får mig att fundera på att det är nog värt att skaffa barn ändå.
Idag har jag tänkt att jag ska ut å cykla i stan. Eller i bergen. Eller längs med kanalen. Eller nåt. Jag hittar ju inte här så det är väl bara cykla iväg och se vart jag hamnar helt enkelt. Om jag ens hamnar någonstans. Jag är så himla trött. Att skapa nya relationer, att vara i ett nytt land, att inte ens kunna äta ordentligt för det bara finns vitt bröd och yoghurt, att vandra i bergen, ta hand om on/off skrikande ungar... det tar på krafterna.
Jag har också börjat fundera på hur jag ska lyckas ragga upp lite vänner.. Har ni några ideér?
Det ligger ett hotell down town som ägs av svenskar och according to the net är det dit du ska gå om du vill ha some swedish girls, å det vill jag ju... fast inte riktigt på det sättet kanske. Sen gäller det väl att hänga i stan antar jag. Dricka en öl... själv.. och se om det finns någon och prata med. Jag har ju varit sjukt bra på att ha fett kul och möta nya folk i nattlivet den senaste månaden men inte riktigt på engelska eller franska. Självförtroendet sjunker en bit när man ska försöka verka naturlig och cool på ett annat språk..
