Sweden I am ready!!!
Den 20e - 27e befinner jag mig i södra Sverige. Det ska bli fetmakul och framför allt sjukt mysigt. Idag har jag en skolfri dag dvs en dag då jag inte ens tillåter mig själv att plugga. Man behöver ju liksom vila hjärnan... så då går hjärnan igång på annat. Jag har inte bara möblerat om och städat hela lägenheten idag utan också lyckats skribbla ner en hel lista med saker jag vill göra/köpa/äta i Sverige.
Här är vad jag vill hinna med att göra:
- Köpa en osthyvel
- Gå till optikern och skaffa nya brillz
- Ta och skriva ut en bild på mina syskon + småkusiner
- Gå igenom mina lådor på vinden ännu en gång och ta med saker hem till Dublin
- Kolla på/Köpa ett par vita converse i läder
- Kolla på/Köpa ett par svarta boots
- Gå till frisören och blondera håret. (Ja, jag ska täcka över min fula blondgula utväxt och bli helt PLATINA typ)
- Köpa luftmadrasser
- Gå till tandläkaren och knipsa av den där metallstången som sitter helt löst i underkäken och river min tunga varje dag. Jag har inte råd att laga den och vill inte ha den kvar. Man kanske kan knipsa av den själv med en metallknipsgrej? eller.. aja.. whatever
Saker jag vill köpa och ta med hem till Dublin:
- Esterellachips
- Marabouchoklad
- Skumtomtar
- Gifflar
- Kanelbullar i tub (om det finns)
- Aromatkrydda
- Grllkrydda
- Räkost
- 100 tamponger
- Nässpray
- Alvedon
Vad jag vill hinna med att äta:
- Mammas hemmagjorda lussebullar
- Bacon
- Sushi
- Hämtpizza (Asså, här i Dublin kostar en hämtpizza typ €10 - €12 !!!! Så det är för dyrt att unna sig)
- Grön och Röd på Tamnack Thai
- Hel grillad kyckling (Här i Dublin så täcks ALLT med bredcrums/frityrdeg)
- Räkor! (Alla räkor här är fulla med bajsstränger)
- Kräftstjärtar i lake
- Mums Mums
- Rostbiff
- Risgrynsgröt
Nu KAN det vara så att jag har GLÖMT någonting... eller?
Bild från besöket i Sverige för ett år sedan. Oj vad mycket som har hänt sedan dess..
Hey, I'm back!
Och det med stormsteg! För nu har jag bestämt mig (även om det from times to times kommer kräva blod, svett och tårar) att hålla igång den här bloggen. Jag har haft en tuff månad med många tuffa beslut och ensamma dagar. Men nu är jag i rullning igen.
En uppdatering:
Ja, jag har bestämt mig för att skriva bloggen på svenska. För, vad trodde jag? Det är ju helt sjukt different att skriva på engelska än att prata på engelska. Det funkade liksom inte. Orden satte sig inte samman och det var svårt att få det att gå på engelska. Därför är jag tillbaka med ord på mitt underbara svenska språk.
För dig som är ännu segare än mig så bor jag nu på Irland i Dublin. Jag gav upp det franska småstadslivet i Chamonix för att flytta till Dublin och gå i skolan. Universitetet rättare sagt. Dublin Business School ännu rättare sagt.
Benjamin, min charmiga brittiska pojkvän, har flyttat med mig. För fyra dagar sedan skrev vi på ett kontrakt för en liten tvåa i centrala Dublin. Vi flyttar dit idag och kärleken bara sprudlar runt omkring oss. Jag vet inte om vi någonsin har pussats så här mycket förut! Hoppas bara nu att han får ett jobb och kan stanna här med mig..
Så, skolan har börjat. På måndag börjar 'freshers week' och alla festerna. Men jag är inte nervös. Inte än i alla fall. För att ni ska förstå vad jag pluggar så kommer jag att börja lägga upp 'Class of the day' dagligen (med början på måndag) och berätta för er vad jag gör i skolan. Min favoritklass än så länge är 'IT essentials' där vi går igenom webdesign just nu men mer om det senare!
Dublin. Jävlar vilken tuff stad. Ni kommer att få läsa mycket om den. Jag älskar att vara tillbaka i en storstad men Dublin är inte vad jag trodde det skulle vara. Och jag har inte ens testat på utelivet än.
Puss på alla där ute som vill följa med mig på ännu en resa och Hej på alla er som är nya. Tack!
Books, for sure?!
Ja, for sure. Jag, Caroline Josefin, har beställt hem böcker. Jag ska läsa! Fatta?! Men, det ska nog gå bra. Alla böcker jag har beställt hem handlar nämligen om business management på olika sätt. Anledningen till att jag helt plötsligt beställt hem böcker är för att jag vill förbereda mig. Jag har ju faktiskt tid. Idag fick jag nämligen reda på att jag börjar den 16e september istället. Och det är ju faktiskt en jävla skillnad från den 2a som det var från början.
Så, ikväll har jag varit helt fastklistrad vid datorn i fascination av hur jävla mycket research det finns inom management. Det finns jättemånga kända managementpersoner och massor av böcker av olika slag. Det som var bäst med att sitta och läsa om business management på internet va att jag tyckte det va kul och fascinerande. Jag tror verkligen att jag lyckats pricka rätt utbildning den här gången. Nu hoppas vi bara på att detta nya äventyr går smooth!!
Det här är en av böckerna. Den var nummer ett på många 'Top 25 Management Books' listor. Jag är redo att bli fascinerad och inspirerad av böckerna jag har beställt hem. Jag är också redo för studentlivet!! Jag kommer sitta där i klassrummet den första dagen och förstå precis vad läraren pratar om när han droppar kända namn och termer inom ämnet. Förhoppningsvis. Troligtvis. READY!!
Fab day!
Igår hade jag en asschysst dag. Den började med frukost på ett av de finaste ställena i stan som jag velat besöka under året. Frukosten var helt fantastisk och jag fick pannkakor med bacon, hur gött va?! Efter det så vandrade jag och Benjamin runt i stan, inhandlade lite vykort och bara va sådär underbart lata. Inför flytten till Dublin nu så har vi det jättemysigt med varandra. Vi ser båda fram emot flytten men under flyttens gång så kommer vi att vara ifrån varandra mycket. Benjamin kommer inte att kunna flytta förrns i Oktober/November och jag, ja, jag flyttar ju nu. Så, vi ser till att hänga mycket med varandra nu. Vi har planerat att gå till en posh restaurang på söndag och sedan till 'steak night' på The Office på måndag innan Benjamin åker hem på tisdag.
Enjoying the last days in Cham!
Gäspar i skolan
Franskalektion och jag är inte på topp. Kroppen är riktigt trött. Både lördag och söndag har vi haft fullt upp i baren och jag har inte kunnat äta ordentligt. Idag tror jag att magen äntligen är i balans. Igår åt jag nämligen en tzatzikiwrap och pommes utan problem. Himla gött! Så, idag ska jag mata på riktigt bra. Stor skål med flingor till frukost, marsbar och kaffe till mellis. Tomatsoppa med pasta till lunch, pommes till mellis och så sedan middag i baren. ÄTA!
Men, som jag sa är kroppen riktigt trött. Jag hoppas jag ska få upp tempot i den idag igen. Det behövs när man har jobb å skola å mer jobb å läxor.
Innan jag slutar skriva ska jag tillägga att jag skypeade med mina fina au-pair barn igår. De är ju som sagt på semester i Israel och so far har de sett Jerusalem, klagomuren och mekkastenen. Öken och döda havet. Många poolar, stränder och mycket nytt folk. Jag pratade med en riktigt lycklig A som hade varit med om ett helt livs äventyr på bara en vecka. Men lite ledsen var han för att det inte fanns så många coola bilar där.. Haha! Lilla W visade upp alla snäckskal som hon hittat. 'Åh, fin, ja jättefin, wow, den också! jättefin! superfina allihop. cool den va. fin! ja jag ser, jättefin!' Jag saknar dem så himla mycket nu. Efter skypen så grät jag lite. Det kommer vara riktigt svårt att säga hejdå. Tänk att jag skulle finna så mycket kärlek i Frankrike. Det gör mig så lycklig.
This is me
Hur tacky? Men kort och gott så är det så det ligger till. Jag försöker förstå mig på vem jag är och vad livet har att erbjuda. Efter att ha bott i Frankrike under ett år så händer min vardag just nu på Irland.
Jag bor med min pojkvän Benjamin i en liten tvåa i centrala Dublin. Mina vardagar spenderas på
Dublin Business School där jag kämpar för att få ihop en Bachelor in Business Management. (Men just nu har jag sommarlov) Jag skriver 'kämpar' eftersom att skolan inte har varit ett av mina starka kort innan. Jag blir också lätt uttråkad och vill alltid hoppa på nästa tåg till nästa äventyr, men nu är det minst 3 år på samma ställe som gäller.
Varför har jag en blogg? Jo, jag älskar att skriva. För varje dag som går så fylls min dator upp av word-dokument med texter om livet. Jag älskar att sätta ord på mina känslor och tankar. Ofta skriver jag bara för mig själv, men här på bloggen får ni en liten del av det också.
Jag heter Caroline Josefin och är born and bred in Stockholm. Mitt hår är jävligt blondt, min kropp jävligt smal och mitt leende tar upp halva mitt fejs. Jag är sjukt målmedveten och kämpar för vad jag vill ska hända. Jag har gått på Vibyskolan i Sollentuna utanför Stockholm, Dammfriskolan i centrala Malmö och på Heleneholms gymnasium i Malmö där jag läste Estetiskt Teater. Jag började jobba när jag var väldigt ung och har varit grönsaksförsäljare, tidningsbud, barista, kallskänka, allt-i-allo på kontoret, caféansvarig, au-pair, bartender m.m. Att jobba är helt fantastiskt. Jag älskar att ha saker att göra. Jag älskar att växa, lära mig mer och utvecklas.
Att resa tycker jag är guld värt. Det senaste året har jag nog suttit på ett flyg mer än 15 gånger. Jag älskar också att åka snowboard, laga mat, äta mat, vara the boss of everything och att ha rätt. Jag älskar att ha rätt. Det har jag oftast också. Till och med när det kommer till saker jag inte har en aning om. Så tycker jag också att jag är bäst. Queen of the world lixom. Men, jag försöker att bli mer ödmjuk och jag kämpar med att ge andra lite space. Erkännandet är det första steget till recovery, eller hur?
Varför jag har en blogg är (som skrivet tidigare) för att jag älskar att skriva. Det kom jag underfund med när jag bodde i Frankrike. Att få sätta ord på alla tankar och ideer som försigår i mitt lilla huvud är ovärderligt. Och så tycker jag att jag är rolig ibland. Jag hoppas att mina läsare tycker att de också får något ut av mina texter även om de ofta bara handlar om en sak... mig.
Och juste, jag älskar att måla mina naglar. Helst i lila.
Morgonstund
Igår kväll bestämde jag mig för att lägga mig utan att duscha. Vilket betyder att jag var tvungen att göra det imorse istället. Det är så himla osmart. Jag behöver ju egentligen lite tid innan en dusch för att mentalt förbereda mig men på morgonen finns det ingen tid till det. Därför blev det en dålig upplevelse med vatten imorse.
Efter en snabb dusch var jag alldeles skakig och kände hur panik sakta började växa inom mig. Jag väckte därför Benjamin och så gick vi ner till ett café i närheten och åt frukost. Det hjälper liksom. Så fort jag kommer ut bland folk så dör den där paniken. Det finns ingen plats för den när jag äter frukost bland okänt folk. Jag dödar paniken.
Godmorgon. Alla har vi våra problem. Alla kan vi vara lyckliga ändå.
Hejdå HPU
Säger hejdå till Hawaii Pacific University. Väntar fortfarande på svar från DBS...
Nästa steg
Jag har påbörjat en ny era i livet. Jag har tagit några kliv in i nästa plan.
Utbildning
I vintras så satt jag och fajtades med ansökningar till olika skolor. Jag hade äntligen kommit på vad jag ville plugga och nu var frågan bara vart jag ville göra det. Jag satt inne många nätter på studyabroad.se och kikade på universitet över hela världen. Sverige var det ingen talan om. Jag var inte redo för att flytta hem till hemlandet än. Jag knåpade ihop ett personligt brev och fyllde i alla papper som behövdes för att söka till Hawaii Pacific University och Dublin Business School. Jag blev accepterad till båda. HPU skickade hem ett guldkantat certificat på att jag minnsann hade kommit in på deras fina skola. Jag tackade nej. DBS skrev ett mejl till mig om att jag hade kommit in på deras Bachelor in Business Management. Jag tackade inte riktigt nej.. men sa att jag nog inte var intresserad. Kort därefter fick jag ett annat mejl av DBS.
Det var detta mejl som vände upp och ner på min tillvaro. Det var det mejlet som fick mig att säga upp mig från mitt jobb och påbörja nästa steg i livet. I detta mejl så förklarade nämligen DBS för mig att min ansökan var riktigt bra. Att mina tankar och funderingar över businessvärlden var så utvecklade att de skulle va beredda på att ta in mig direkt på deras Master in Science of Management Practice istället. Det ända jag behövde komplettera min ansökan med var ett CV.
Detta besked var helt otroligt, overkligt, och till en början förstod jag ingenting. Sen när jag lyckades få ihop mina tankar så kom jag fram till att det är det här jag ska göra. Business Management är min grej och det kunde DBS förstå genom mitt personliga brev. (Här kan du läsa
mitt personliga brev) Även om jag inte kommer in på Mastern så har jag bestämt mig för att gå Bachelorn.
Så, om fem veckor flyttar jag till Dublin och påbörjar nästa steg i livet. Och vet ni vad? Även om det känns riktigt ledsamt att lämna underbara Chamonix så känns det helt rätt!
Men herregud
Titta vad jag hittade. Det är ju helt sjukt. Jag tror nog att en av mina värsta mardrömmar skulle kunna vara att vakna upp här. Denna hemska pool är belägen på ett hotell i Singapore.
Herregud.
Nu måste jag i sängs för imorgon blir ännu en busy dag. Ja ska nämligen jobba för familjen och har FYRA ungar att ta hand om. Först A och lilla W såklart men också en kusin som är på besök och A's nya lilla flickvän som ska sova över. Det ska bli superkul att få hänga med dom, för när de är många sköter de ju sig ganska bra själva med lek, men det blir också jobbigt för att man måste hålla koll på alla fyra samtidigt. Vi får se hur det går helt enkelt. Nu - SÖMN!
Jobbintervju
Men, vad hände där? Helt plötsligt ska jag gå på jobbintervju imorgon. Hur tänkte jag där? Jo.
Jag ska alltså vara ledig under sommaren. Inte jätteledig, men typ ledig då jag bara kommer jobba några enstaka dagar. Pappan i familjen kommer nämligen (som det ser ut nu) vara hemma hela sommaren så det blir inga nattpass och dessutom ska hela familjen åka iväg till Israel i tre veckor. Jag kommer fortfarande att få betalt men jag kommer att ha MYCKET fritid. Därför har jag varit uppmärksam på när det har vankats jobbintervjuer i stan. De allra flesta vill ju ha folk som kan jobba hela sommaren och på heltid. Men, idag så fick jag ett litet mejl ifrån The Office Bar som ligger utanför Chamonix i Argentiere. De behöver någon som kan jobba kvällar och nätter vid behov. Hur perfekt?! Precis vad jag vill ha! Så, jag ringde till baren och efter några korta frågor så fick jag en tid imorgon för en jobbintervju. 16:30 smäller det. Tänk vad bra om jag kunde få jobba extra på en bar. Både för att få en lite fetare fickpeng men också för att få utöva min franska.
Fobi
"Fobi (av
grek. φόβος,
fobos, "fruktan"), kallas en stark upplevelse av rädsla som återkommande infinner sig då en person ställs inför, eller riskerar att ställas inför, ett visst objekt eller en viss situation som personen fruktar.
För att betraktas som en fobi behöver rädslan som upplevs vid eller inför exponeringen vara orimlig eller överdriven i intensitet. Det handlar alltså endera om att personen reagerar med rädsla inför ett objekt eller en situation som vanligen inte betraktas som farligt, eller att den rädsla som uppkommer är överdrivet intensiv."
- Wikipedia
Jo, jag tänkte, att nu när jag accepterat min aquaphobia så ska jag också försöka förstå mig på den. Jag tror att jag kommit förbi det allra första steget... att acceptera. Jag har en fobi. Det är så himla sjukt att jag knappt kan tro det själv. Samtidigt så förstår jag ju att det är precis det jag har. I hela mitt korta liv så har jag sagt att jag har en fobi för spindlar. Duuh, va? Jag har ju aldrig haft någon fobi för dem heller? Visst att de är äckliga och ofta befinner sig där man absolut inte vill ha dem (som typ under kudden!!) men en fobi har jag inte. Det vet jag nu eftersom att jag faktiskt upplever en riktig fobi. Vad jag känner för spindlar kan inte ens komma i närheten av vad jag känner för vatten. Vatten är ju vatten. Det är obehagligt på riktigt. Det är obehagligt varje dag och hela tiden.
Men herregud. Jag har ju en fobi.
Hur funkar den? Hur kommer det sig att paniken bara inträffar ibland?
Barnmat. Socker.
Det här inlägget börjar med en bild på vad jag åt till lunch. Gul zucchini och grafittiaubergine. Det ni! Asså, i helskotta vad mumsigt det var med lite fina grönsaker. Den färska rödlöken som också finns på bilden var helt gudomlig! Som skrivet innan är ju allting så sunkigt i Cham. Passy asså, min nya supermarket, min nya kärlek.
Förutom asgod lunch så gjorde jag 100 chokladbollar efter skolan. Benjamin hjälpte till men det blev en vansinnigt massa rullande ändå. De 100 chokladbollarna gjordes eftersom att det var skolavslutning idag. Ja, en tisdag. Fransoser...
Så, jag hämtade barnen i skolan vid fyra och piffade upp dem. Lite glittrig klänning där och pikeskjorta där och VOILA! Skitsnygga små barn. Vid fem var vi på 'majestic' i stan och trängdes med alla andra från samma skola. Jag lämnar in A och W till sina lärare och intar en plats i publiken. Sedan sitter jag där helt själv i två timmar och kollar på när franska barn sjunger och dansar varav ungefär 10 min är intressanta då mina egna fina aupairbarn står på scenen. Hujedamig.
(Bara jag som klätt upp mina barn..? hrm..)
Sedan är klockan sju. Välkomna till det franska samhället och deras folk. NU, klockan sju på kvällen serverar vi ungarna en buffé med socker. Så, längst bak i salen har de ställt upp ett långbord där de dukat fram allt som vi föräldrar har tagit med oss. Förutom mina 100 chokladbollar finns det alltså läsk och kakor i mängder. Varsågoda små barn, bli hyper nu! Jag ger A fem minuter av frossande och sedan drar jag tag i honom, 'sista nu, okej?!'. Förvånansvärt nog går han med på det. Antagligen för att han redan lyckats få i sig typ 1kg socker. Tar sedan också tag i W (som typ sitter och somnar i ett hörn..) och drar hem. Först av alla. Väl hemma blir det soppa till middag, ingen efterrätt och sängdax. Godnatt.
Hallo, anybody there?
Än en gång sitter jag utanför turistbyrån och snappar upp deras gratis internet. Jag har haft en seg morgon och känner mig väldigt förvirrad över livet. Det finns så mycket jag vill göra och uppleva att jag blir helt stressad i mina tankar. Därför så bara tömde jag huvudet och drog ut i Chamonix. Nu ska jag gå och köpa en glass.
Inte så traditionell
Idag firar jag fertiliteten och friheten med tacochips, tacodip, kompiscola och Danmarks farligaste fångar. Glad midsommar!!
Midsommar, eller?
Inte? När man bor i Frankrike blir det ju inte så mycket midsommar...
Dagen började med en stressig morgon och en liten W som absolut inte ville till skolan. Skitkul. Det är så himla jobbigt när man måste slita och dra i en liten envis 4åring som gråter. Både fysiskt och psykiskt. Sedan var jag tvungen att skynda mig till min skola då jag skulle ha en presentation (ja, på franska!) om midsommar. Jag kom såklart försent och fick därför ställa mig vid tavlan direkt och köra. För så är det med franskan, liksom tuta och köra. Jag kan redan alla ord och hur man sätter ihop meningarna, nu gäller det bara att bli flytande. Efter lektionen vid 12 så drog hela klassen iväg till Chambre Neuf och käkade plat au jour. Eftersom Chambre är en svenskägd bar så bestod dagens meny bland annat av detta:
Fatta hur jävla underbart det var att få käka lite skagenröra och fisk!! Åhhh! Här på Chambre hängde jag till klockan fyra och sedan vart det vidare till skolan. Hämta ungarna, tjoa och stimma hemma, laga middag och lägga till sängs.
Eftersom att det är midsommar idag så har typ alla barer öppet till fyra. (Det är ju faktiskt fullt med svenskar på denna turistort.) Jag funderade därför på om jag skulle dra ut när morsan här kommer hem... men så började det spöregna nyss. Jag stannar nog inne och kollar på dokumentären om Danmarks farligaste fångar istället.
Dubbelt upp!
Det känns som om allting blir så mycket mer nu. Allt blir mycket mer på ett bra sätt. Helt plötsligt fick jag en massa jobb, en massa skola, en massa sol och värme och en massa kärlek.
Jobbet liksom fördubblas nu när Benjamin börjar jobba på baren La Terrasse. Han kommer ju inte att kunna hjälpa mig så som han har gjort hittills. Skolan är typ dubbelt upp än vad jag tänkte att det skulle vara. Först 3h lektion på morgonen och sedan läxor på det. Dessutom har vi gått igenom på tre dagar vad min gymnasieskola i Sverige gick igenom på 3 veckor. Solen och värmen är helt sjukt fet här nu. Inatt var det superstorm här men idag har det varit rätt fint igen. Vädret är så.. så mycket här! Och kärlek. Jag vet inte hur jag ska förklara all kärlek. Min födelsedag i år var verkligen en av de allra bästa!! Helt fantastisk liksom!! Och det pga allt fint folk som jag har omkring mig. Kärlek.
På tal om kärlek och dubbelt upp så har min lillasyster flyttat till Portugal och ska starta en blogg hon också, hur underbaaart?
Tack.
Helt sjukt underbara dagar. Louise har varit här, jag har börjat skolan och det är fan tropisk hetta här nere. Det är väldigt mycket med jobb och plugg samtidigt men jag ska nog fixa det ska ni se.
Jag vill tacka alla som läser min blogg. Det är helt underbart att se att det man skriver når ut här i cybervärlden och att jag har så mycket fantastiskt folk omkring mig. My biggest fear när det kommer till bloggen är ju att den skulle vara helt ointressant och att ingen skulle läsa den. Men statistiken tyder på att ni är flera stycken där ute. När jag skrev om min aquaphobia (ja, nu har jag namngett min vatten-fobi! Ganska fint namn väl?) så hade jag över 100 läsare här på bara en dag och det har det aldrig varit förut. Nu vill jag säga att ni betyder massor för mig och ni får mig att fortsätta skriva. Att få en sådan bekräftelse, som jag fick, på att det jag skriver är bra betyder otroligt mycket. Tack för allt stöd!
Tack för att ni finns.
Louise
På lördag är det min födelsedag. Jag har skrivit om det innan här på bloggen och då också skrivit att jag inte har några förväntningar alls i år. Min födelsedag förra året var magisk och det skulle vara väldigt svårt att toppa den. Men det kan fan vara att mina nära och kära har lyckats.
Igår var jag nere på Monkey Bar. Inget konstigt med det liksom. Det är en av de barerna vi går till oftast och vi skulle möta upp med några andra som kommit hem efter att ha varit borta i en månad. Jag satt vid ett barbord och snackade med lite trevliga människor när Benjamin höjer sin telefon för att ta ett kort på oss. Jag ler brett och så känner jag att någon ställer sig tätt intill mig på min vänstra sida. Jag tycker ju att det blir lite knäppt men ler på liksom. Efter 1 sec så vänder jag mig ändå om för att se vem faan det kan vara som trycker sig så nära mig.
Det är Louise. Min allra största kärlek. Min bästa vän. Min fucking jävla vapendragare. Louise. Jag förstod ju såklart ingenting och min reaktion blev ett 'MEN HERREGUUD!!!'. Mina tårar bara sprutade ut ur ögonen och det kändes som att jag skulle svimma. Världens bästa överraskning.
Idag när jag vaknade upp så förstod jag fortfarande inte att det var sant. Jag satte mig därför upp i sängen för att kunna se om hon var där och ja, det var sant. Louise låg och sov i min bäddsoffa i Chamonix. Jag känner mig som ett barn på julafton. Jag är så lycklig att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Vatten
Jag står framför spegeln i badrummet i min bikini. Hela min kropp skakar samtidigt som jag står helt stilla med blicken fokuserad i mina egna spegelvända ögon. Det gör otroligt ont i halsen och tårarna bränner i huvudet på mig. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Hur ska jag hantera det här? Jag kan inte fokusera mina tankar. Det känns liksom inte som att jag har någon hjärna längre. Panik. Jag får panik.
Jag och Benjamin blev medbjudna till Lake Passy idag. När jag satt och drack mitt kaffe tillsammans med Mont Blanc så ploppar Benjamins huvud ut genom balkongdörren;
- Wanna go to Lake Passy today babe? Some other people are going and we can come.
Jag svarar med ett 'Ahh jovisst' varpå Benjamins huvud försvinner in igen och jag hör hur han pratar med någon i telefonen. Redan här börjar det. Paniken. Jag känner hur den börjar fylla min kropp men jag ignorerar den. Jag dricker upp mitt kaffe långsamt och går sedan in i lägenheten. Jag letar upp min bikini i den stora IKEAbyrålådan och går in på toaletten. Jag byter om och ställer mig sedan och stirrar på mig själv i spegeln. Här kan jag inte stoppa det längre. Känslorna.
Vatten. Fobi. Livet suger. Panik. Varför är jag så förbannat rädd för vatten?
Jag har aldrig kunna bada som alla ni andra badar. Jag har aldrig känt mig bekväm med den där blöta massan omkring mig. Det är något med vatten som jag inte förstår mig på. Många gånger i livet har jag gått igenom perioder då jag inte ens har kunnat duscha ordentligt. Jag har fått tvinga mig in duschen och så har jag schamponerat och tvålat in mig med panik i kroppen för att sedan kasta mig ut igen. Jag har alltid försökt att motarbeta min panik. För jag vill inte ha den här. Jag hatar den. Mest av allt på hela jorden så hatar jag min panik för vatten. Men precis lika lite som jag har valt att ha den kan jag plocka bort den.* Det är panik och för varje gång som jag upplever den så växer den sig större och större. Varje gång som jag har försökt motarbeta den och satt mig i den där jävla situationen att 'jag ska fanimej bada' så bara göder jag min panik. Jag tar mig bara ännu närmare det som den tycker är så obehagligt. Idag så bröt paniken ut redan vid tanken på att bada och min kropp skakar fortfarande men mina tårar har upphört.. såhär en timme efter det att jag fick frågan.
*Det känns som att ingen förstår mig. Är jag ensam? Kommer jag att leva med det här i resten av mitt liv?
Det här är första gången som jag skriver om det. Det här är första gången någonsin som jag har öppnat upp mig om min panik. Det är för att jag har accepterat den och det är ingen idé att smyga med den. Jag har ingen aning om vart den kommer ifrån och jag har ingen aning om hur jag kan bli av med den.
Vi kommer inte att åka till Lake Passy idag. Vi stannar i sjö- och havfria Chamonix. Tacka vet jag torra land.
