Went to an event


Varje år tävlar de olika grundskolorna in the valley mot varandra i en stor springtävling. Eftersom att W bara är 4 år så är hon inte med men A som är 8 år är tvungen att delta och därför blev också jag delaktig. När det var dax för sånt här när jag gick i skolan så va jag ju inte super excited riktigt.. varken att tävla eller sporta har jag väl tyckt varit speciellt kul.. och idag kände jag den där känslan igen av att det inte skulle vara superkul direkt.
 
Vi drog dit, på med nummerlapp på ungen, kasta iväg honom i det där loppen och gratta honom när han kom i mål. Bra. Slut. Nej? Inte slut. Vafan då. Här kommer det. Ca va, Ca va, Ca va. Alla jävla föräldrar och lärare.
'Hej, ja det är jag som är au-pair till Alec. Ja, han är duktig och ja din unge är också duktig. VIsst är dom duktiga."
PALLAR INTE. Till att börja med så är det inte min unge men ja de va väl bra att han sprang. För det andra så vet jag nog inte ens vem din unge är... kan kanske gissa men nej, jag vet inte. För det tredje -vem fan är du?-. När jag blir förälder kanske jag förstår mig på det här men just nu.. ne. Inte kul. Men missförstå mig inte, jag älskar mitt jobb som au-pair och jag tycker om ungarna massor men att kallprata med folk jag inte känner som är typ 45 bast skippar jag gärna. 
 
När jag ska dra så ser jag inte Alec någonstans och tänker att han får la hitta mig istället då. Jag ser en bänk vid sidan av fältet och går mot den. På den vänstra sidan av bänken sitter det en solande man och vid sidan av honom (typ i mitten av bänken) sitter det en liten grabb. Ungen stirrar nonstop på mig när jag går mot bänken så innan jag sätter mig ner så formar jag ett litet leende och vinkar mot honom. När jag känner att rumpan nuddar bänken så börjar ungen STORBÖLA så jag flyger upp igen. Den solande mannen vaknar till och fattar ingenting. Han tittar på mig och tar tag i sin unge och börjar fråga om jag gjort något. Jag bha 'öhh, nej. förlåt?' och sen vänder jag på klacken och går tillbaka till mitten av fältet och känner mig som världens sämsta au-pair. Jag lyckas hitta A och så drar vi därifrån. Han berättar för mig att han kom på 9e plats i sin klass och på 51a plats av alla barnen i samma ålder som han in the whole valley. Duktig unge. Bravo. Nu vill jag bara hem och jobba som vanligt igen. Med att laga mat och läsa sagor. 
 
 
 

Say Something

Comment here:

Name:
Remember me?

E-mail: (will not be published)

URL/Blogadress:

Comment:

Trackback