Vart blir jag av?


Trött och skitig. Det är jag just nu. Vaknade upp och kände att jag verkligen behövde ett bad. Blev lätt frustrerad för att det tog mig 10 minuter att ens lyckas få något varmvatten ur blandaren... den suger och jag förstår inte varför. Ibland vill den bara inte leverera varmvatten. Men iaf, nu har jag ju lyckats få igång den.
 
Väntar på mitt bad. Funderar på framtiden. Jag har sökt lite distanskurser på några svenska universitet och hoppas att jag kommer in. Distans är ju bra. För då kan jag ju plugga varsomhelst i världen. Vilket betyder att jag kan flytta till USA, Irland eller kanske till England eller kanske hem igen. Till lilla Sverige. Men det kommer väl knappast hända. När man väl fått lite smak av omvärlden så vill man ju bara resa mera! Eller, iaf i mitt fall har det blivit så. :) Jag kan ju också bo kvar. Ett år till i Cham. Lägenheten ska renoveras i Juli. Nytt kök, nytt badrum, nytt golv och nymålade väggar ska det bli. Under renoveringen kommer jag köra lite travel. Hälsa på Pappa i Sthlm och Sthlms skärgård. Hälsa på föräldrarna i skåne och kusinerna. Åka till Blackpool och hänga lite med Benjamins familj. Kanske också resa till något nytt ställe. Efter det så får vi se vart jag hamnar. Om det blir tillbaka i Cham eller inte. Jag kommer ju iaf ha en blandare till badkaret som fungerar då. Nu kallar badet. PUSSISAR!

Balkongmorgon


Sitter här på balkongen, dricker mitt morgonkaffe och förundras över det maffiga Mont Blanc massivet. De här bergen måste ha sett mycket. De har ju alltid stått här och tittat ner på oss, vi som har levat vid deras tår. Från liksom de första insekterna till neanderthalarna till lilla mig på min balkong. De har stått där genom åskväder och krig och sol och sett hur civilisationen har byggts upp. Hur coolt? 
 
Undra hur de tänkte (om nu dessa berg kan tänka) när vi tog oss upp dit för första gången. Till spetsen av Mont Blanc. Eller.. Mont Blanc har ju liksom inte riktigt någon spets.. men när Jacque Balmat stod där uppe första gången och tryckte ner en flagga i huvudet på henne för ja, Mont Blanc är nog en hon. Jag får liksom en känsla av hur hon är drottningen över alperna liksom en drottning i en myrstack. De andra bergen kan liksom inte komma i närheten av att vara lika maffiga och snygga som henne. Så ja, undra hur hon tänkte när hon fick den där flaggan i huvudet och när hon sen såg Aguille du Midi byggas. Den där liften som liksom är längst och coolast i världen typ. Undra vad hon tänkte när jag och morsan stod där och kollade upp på henne. Så nära. Och mamma som var helt panikslagen. Hon måste ha skrattat. Iaf åt morsan. Utöver det gråter hon kanske. Gråter för att vi har kommit henne så nära inpå och för att folk är där och trampar runt Jacque Balmats flagga varje dag. Hon ska iallafall vara glad för att hon fortfarande får natten för sig själv. Man vet ju inte hur lång tid det kommer ta för oss att bygga en lift dit också eller rent utav ett hus. Ett maffigt hotell kanske. Planerna är säkert redan igång någonstans här nere i dalen. En entreprenörs dröm. Ett hotell på Mont Blanc. Det kan ju inte misslyckas. Inte en chans. 
 
Vad som än händer så kommer hon alltid att stå kvar ändå. Hon kommer vara den som tittar på när människan förstör.  Jag önskar att hon faktiskt kunde tala. Hur fett?!

Beautiful snow is beautiful


På den senaste tiden så har jag skrivit mycket om hur knäppa de är i Frankrike och vad de gör otroligt kasst som t.ex att parkera och det där med havregrynen som fortfarande är helt oförståeligt. Men mycket är ju också bra med Frankrike! Eller ne, inte Frankrike men Chamonix!! 
 
Igår vandrade jag hemåt klockan fem på morgonen efter att ha druckit vin och kollat på film. Det snöar något otroligt mycket, så mycket att plogarna inte riktigt hinner med, och jag har inga vantar, ingen mössa, ingen halsduk och endast ett par sneakers på mig på fötterna. Det är minusgrader ute och snöflingorna är gigantiska. Jag får massor av snö i håret, i nacken, på händerna och i skorna. Men jag fryser inte ett dugg. Det blåser inte här. Jag ÄLSKAR att det inte blåser här. I Sverige är snö ofta lika med kallt och jävligt men här, här VILL vi ha snö. MASSOR av snö så att man kan få en fantastisk dag i bergen. För här är snö inte lika med jävligt, här är det lika med amazing. Och det tänker jag på när jag vandrar. Hur det hade varit awful att vandra såhär i Sverige och att det hade varit så mörkt och grått. Här är det aldrig riktigt mörkt. Månen lyser alltid starkt under nätterna. Månen är helt sjukt vacker här. Jag tror jag är lite kär i Cham. 
 
Imorgon blir det boarding igen och vi får la se hur mitt revben klarar sig... again.. no pain, no gain. Nu har halva säsongen gått och då är det dags att 'go crazy' som alla säger. Det är nu man ska ge allt i bergen. Köra sjuka offpist rundor nerför sjuka drops och försöka sig på de stora kicksen. För när halva säsongen har gått så måste man test your limits för att bli bättre och skulle det vara så att man bryter ett ben eller två så åker man bha hem till morsan igen. Det är liksom lugnt för man fick ju ändå en halv säsong. Önska mig lycka till imorgon så kööööör vi!! 

Förnya för att bli bättre


Jag skapade precis en ny kategori på min blogg. En kategori för alla de där gångerna som jag tycker att jag verkligen tänk och reflekterat och kommit fram till otroligt smarta och nyttiga saker. Jag kallar den dam-dam-dam
 
Ref-lektioner
 
Tankar och funderingar som är jättesmarta som också NI som läser kan lära er av! Ref - LEKTIONER! Hur smart?! Jag är så klurig att jag nästan trillar av stolen som jag sitter på. Tihihih! Jag hoppas ni kommer ha mycket nytta av denna nya underbara kategori. Själv, ja själv så älskar jag den redan som ni kanske märker? WIhoo!
 
Här får ni två njuta av två bilder på mig där jag ser OTROLIGT smart ut! :D
 
 
 

Sport är sport...


..och det har jag ju aldrig varit intresserad av. 
 
Man försökte ju som liten med något handbollsår, något hästår, något badmintonår och några simtag i en bassäng men nee, det där med sport var liksom inte min grej. Gymnastiklektionerna var, som för de flesta andra, helt värdelösa. Jag var ju liten och snärt så om jag ville kunde jag ju hänga på och vara med i alla spel och lekar utan att vara sämst. När jag hade idrott på gymnasiet så var det samma sak bara att då var det inte så många som faktiskt var med på lektionerna så då blev jag en av de bästa. Att vara bäst är ju alltid roligt och när man väl är bäst så vill man ju inte gå tillbaka till att vara medioker igen. Eller, så funkar min skalle iaf. Det är väl därför som jag blir bättre och bättre på det som jag redan kan och absolut inte utvecklas i det som jag kan nada om. Det var väl därför som jag hade MVG i hälften av ämnena på gymnasiet och G i den andra hälften. Det var också på grund utav detta som jag inte kunde fullfölja universitetsstudierna. Fifan, första dagen i skolan blir man kallad NOLLAN och ska vara en sådan i två veckor. Sedan är man en etta i ett helt år och liksom i botten. Nej fy, det klarade jag inte av. Även om allt bara var 'På skämt såklaaaart!'. Men det var ju bra trots allt att jag inte gick den där KSM linjen på LiU för då hade jag ju inte suttit här i Frankrike just nu. 
 
Tillbaka till den där skallen och sporten. Mitt huvud som blir bättre på det som den är bäst på tycker också om saker som man är en s.k. 'naturbegåvning' på som i mitt fall skulle kunna vara klättringen och snowboardåkningen. Jag vet inte riktigt om jag är en naturbegåvning när det kommer till att stå på en bräda men alla är iaf otroligt imponerade av mig och det är väl ett tecken? (eller så är de bara snälla mot mig för att jag är så jävla fet kanske?) Men hur som helst har jag iaf fastnat för den där stora plastsaken som man glider nerför backen på och jag försöker verkligen lära mig detta på riktigt. Det är därför jag tar mig iväg själv till bergen och åker. Jag lärde mig ju grunden av mina vänner och nu tycker jag ju att jag är så smart att jag kan fatta detta själv. Det tycker jag också att jag gör men vet ni vad, min morsa kommer bli dansande glad nu, allt det min mamma har printat in i mitt stackars lilla huvud om hennes hästridning stämmer också in på snowboardåkning. OM jag har fattat allting rätt! Det handlar mer om kroppen och huvudet än om hästen och terrängen. Man ska tänka att man kan och att man vill istället för att tänka på att hästen är under dig och att du inte kan se marken. Man ska titta på målet och fundera på nästa rörelse istället för att titta på hästen och undra vad den tänker göra. För om du styr rätt och mot ditt mål bestämt så kommer hästen att följa med. Vafan. Tack morsan för alla kloka ord. 
 
 
Så när jag står där på min bräda så tänker jag på mamma och hennes älskade häst 'B'. Snowboarding handlar mycket mer om kroppen och att känna hur brädan rör sig under benen än att kika ner och försöka se vad som händer. Att hålla blicken på målet och planera för nästa sväng. Att tänka 'du kan om du vill och vågar' och 'det är klart att du vill och vågar!!'. och det här kom jag på själv. eller, nästan själv. ;-) Jag kom ju IHÅG det aldelles själv? Men detta kanske gäller i alla sporter? Det borde ju gälla i sporter? Keep your eyes on the goal!
 
 

Syskonkärlek



Storasyster Johanna
 
Asså, ja, jag hittade många fina bilder på dig och mig i min fina macbook men den här slår alla de bilderna med hästlängder! För det första så var det ju denna morgonen som du brände dig något otroligt i Egypten och som förstörde för dig och din solning hela veckan. Förlåt men asså... HAHAHAHAH! Så jävla klantigt! Jag har aldrig sett någon med så röd hud någonsin förut! För det andra så verkar du vara väldigt pussglad, fast pussen landar liksom på den där sexiga snubben med solglasögon. För det tredje så verkar ju jag aspigg och helt sjukt glad över att ha solen i ögonen.. eller inte och för det fjärde så har vi en photobomber till vänster om mig som gärna verkar vilja vara med på foto. För det femte och sista så är det en sjukt fin dag i Egypten och alla dagar som jag någonsin kommer att få spendera med dig kommer vara fina dagar. Du är en otrolig människa och med din drivkraft kommer du att åstakomma mycket här i livet och jag planerar på att följa med dig vart du än går. 
 
Lillasyster Junia
 
Du och jag är jävligt olika och det är både jävligt bra och jävligt dåligt. På den här bilden däremot ser vi himla lika ut. Den här kvällen var helt sjukt kul och dagen efter var vi i regnet på grönan och åkte jetline typ 20 ggr! Jag minns också att jag var sjukt irriterad över att du tjänade mer pengar än mig just de här dagarna din lilla fis. Din lilla fis, förlåt mig. Jag har ju alltid sätt dig som så mycket yngre än mig fast det bara är 2 år och vi liksom alltid är i samma utvecklingsfas i livet. Såsom nu, när man gått ut skolan och söker efter vad fan man vill göra med livet. Vad vi sen än bestämmer oss för att faktiskt hålla på med så kommer vi att göra det helt sjukt awesome! För så är det alltid med dig och mig, helt sjukt awesome!
 
Johanna, Josefin, Junia
 
Något som vi alla tre håller med om är att vår morsa alltid lyckas ta gräsliga bilder på oss men för att låta henne vila lite ifrån dessa påhopp i jul så lägger jag ut en vidrig bild som jag tagit så kan vi ju prata om den när hon försöker ta fina julfoton. För det kommer inte bli några fina julfoton.. det kommer bli fula julfoton.. som vanligt. Men, vi älskar dig ändå mamma! Och Pappa! och tack för att ni fann varandra där i stockholms studentdjungel och knåpade ihop 3 små ungar på 4 år! Det måste ju vara det bästa ni någonsin har gjort! (och att köpa Vilja, det var också väldigt bra Mams!) Mina syskon är det finaste som vandrar på denna jord, jag är en otroligt lycklig mellansyrra och jag älskar varenda sekund som jag får spendera med dem. Tack för alla de åren som jag har fått  och kommer att få leva ut mitt hat och min kärlek till er!
 
Syskonkärlek är den bästa kärleken som finns. Vi ses imorgon! 
 
 

No food problem


Till lunch idag så åt jag pasta och drack coca cola. Dumma mig. Men gott vare. 
 
I Sverige finns det ju massvis med regler och sånt för mat och det är ju jättebra! Men det kan också vara tråkigt.. det märker man nu när man bor i ett annat land som inte är lika 'bra' som Sverige. Här finns ALLT att köpa och i massvis med olika upplagor. När det kommer till att koka pasta så är det ju väldigt gott när man kokar den i buljong. Typ som grönsaksbuljong. I Sverige kan man ju välja mellan kyckling, kött, fisk och grönsaksbuljong i princip. Jag har då aldrig sett något annat... men här i Frankrike så finns det MASSVIS med buljonger! Så idag kokade jag min pasta i olivbuljong. Fetmagott!
 
Ost. I ett svenskt kylskåp finns det oftast bara en ost (Ja jag drar alla över en kam) och det är hårdosten som man äter till frukost. Det är standard att alla har en hushållsost hemma. Sedan finns det såklart hushåll som har två - tre ostar till såsom brie eller mögelost och dessa tar man fram till helgen och äter som efterätt med ett glas vin till. Osten här i Frankrike är vardagsmat och finns ju också i massor precis som buljongerna! I våran kyl just nu har vi 12 olika ostar såsom mozzarella, reblochon, ostar jag inte kan uttala, camembert m.m och samtliga av dessa tas fram efter varje middag och så äter man det som efterätt med en bit vitt bröd. Det är klart att det skulle kunna vara så att det bara är just denna familjen som har det såhär men icke! Vart jag än hamnar så har folk massor av ost i sina kylar och det finns massor av ost som inte ens ser ut som ost! Ser man något i en fransmans kylskåp som man inte vet vad det är och frågar så får man troligtvis svaret "les petite fromage" "little cheeses". 

Flying Fish - Flying Josefin



Bring in the new one!


Klättring. Fifan vad kul det är asså. Idag var jag vid klätterväggen heeeela dagen och solen stod på så jag hade bara linne å leggings på mig. Sommaren är inte borta än!

Nu har jag bott i Chamonix i snart två månader och jag känner verkligen hur jag växer och blir mer livserfaren för varje dag som går. Jag har också börjat känna mig lite smått schitzo.. den ena delen (låt oss kalla det den gamla delen) av mig älskar att shoppa, dricka sprit och ha så mycket planerat i livet som möjligt. Denna del hatar spindlar, höjder och att vara skogen samt att den inte ens går nära vatten utomhus. Den trodde också att den hittat sitt liv kärlek och det fetaste jobbet. Den nya delen däremot kör i helt andra spår! Spindlar, höjder och skog är vardag och att shoppa är helt lagt på hyllan. Den nya delen har ett helt okej jobb som ger lite pengar men mycket fritid och när det kommer till kärlek så bryr den sig verkligen inte överhuvudtaget. Planering.. Den nya delen bha wtf is that lixom? Hah! Fast vatten... Vatten är fortfarande lite läskigt. Det är där de båda delarna förenas på något sätt och när jag ställs inför nya utmaningar så känner jag hur jag tänker som två olika personer. Ja, SchizoJossan is my name.

Tillbaka till klättringen idag. Att klättra utomhus är något som jag aldrig trodde jag skulle göra innan jag kom hit och när jag klättrar så känner jag verkligen hur nya Josefin skiter i vad den gamla Josefin tycker och tänker. För när du klättrar så är du för det första högt upp i luften (om du vågar klättra högt vilket jag faktiskt gör) men jag känner mig inte alls rädd för att falla eller skada mig. För det andra så finns det en massa djur på väggen. Det är ju utomhus så kanske inte så konstigt men det är inte direkt det första man tänker på när man börjar klättra. Så när man är där uppe på bergsväggen, svettas som mest och klamrar sig fast med bara finger- och tåspestarna och stöter på.. låt oss säga.. en spindel.. eller kanske en ödla.. eller en geting.. så kan man inte göra mycket mer än att bara klättra vidare. Asså gamla Josefin hade ALDRIG bha klättrat förbi en ödla! Hon hade typ skrikit och släppt väggen! För det tredje så är nya Josefin bara kompis med alla de snygga hunkarna på marken. Gamla Josefin hade typ försökt hångla med allihop... Hrm...


All alone


Det regnar. Man hör hur det tjattar på taket och jag tänker tillbaka på husvagnen i Skanör. På hur mysigt det var att ligga på den stora luftmadrassen i förtältet med värmeelementen runt omkring och lyssna på sommarregnet som tjattrade mot vårt tält och alla andras. Men längtar tillbaka gör jag inte. Idag när jag gick på promenix i bergen så gick jag in i ett moln. Sånt får mig att inte sakna Sverige alls. Chamonix är för häftigt och nytt fortfarande.

Min mamma som har varit på besök åkte hem igår. Det var skitfint väder hela tiden och vi hade en fantastisk tid med lugna spa treatments och fartfyllda äventyr men nu, nu är det ganska skönt att bara ligga här och lyssna på regnet helt ensam.


Newer