De älskade små liven i Chamonix säker en ny Au-Pair till nästa år. Känner du dig manad eller känner någon som skulle kunna tänka sig att bo i de Franska Alperna under ett år? Att vara Au-Pair är otroligt givande. All den kärlek och energi man lägger ner får man tillbaka från barnen tusen gånger om. Mitt år i Chamonix är otroligt värdefullt för mig och jag kan rekommendera vilken äventyrslysten person som helst att ta chansen! 

 

För att läsa mer om mitt år i Chaminix och om Familjen, gå tillbaka och läs lite i mitt arkiv vettja! t.ex här: När jag först anlände eller här, när jag lärde mig åka skidor igen och blev kär, (scrolla ner lite där i december) eller här, den dagen då jag bestämde mig för att lämna. 

 

Om du, eller om du känner någon som skulle kunna vara intresserad och vill veta mer, så tveka inte! Kontakta mig direkt så berättar jag mer och fixar en intervju med familjen. Ta chansen!

 

Tack så mycket!

 

Jag har haft fullt upp sedan besöket i Sverige, därav har bloggen lidit. Men nu är jag tillbaka! Idag, för första gången på en månad, har jag städat hela lägenheten. Allt skolmaterial har jag packat ner och stoppat undan, för nu har jag SOMMARLOV! Det känns otroligt konstigt men skönt att jag kan sitta här vid datorn utan att ha skuldkänslor över att jag inte pluggar istället. Efter mitt första år på univeristetet så vill jag stryka under hur tufft det är att plugga.

 

"Allt studenter gör är att sova, äta och festa" Jovisst sover vi och äter mycket. Visst lägger vi mycket pengar på öl och fest, men det är för att vi kan. För de dagar när vi sitter bakis i skolan är det bara oss själva det drabbar. Allt arbete som går förlorat under en bakisdag har ingen inverkan på någon annans jobb. Det här är kanske den sista tiden i livet som man bara lever för sig själv. Därför ser det ut som att vi bara sover, äter och festar för vad vi gör utöver det är helt vårt eget. Alla de timmar som jag har lagt ner på att läsa, skriva, förstå och upprepa material har ingen annan tagit del av. Jag har gått 20h i veckan i skolan men pluggat dubbelt så många. Alldeles själv. Det krävs mycket motivation och självdisciplin för att det faktiskt ska bli gjort. Jag är stolt över mig själv. Att gå i skolan är svårt. Punkt. 

 

Här är en bild tagen en av de dagarna då jag gått i skolan och spenderat resten av dagen i biblioteket:

Mera klättring. Vi har nu varit där 3 ggr på en vecka. Vi älskar stället! 

 

Jag känner mig rätt säker på allt som händer och försöker att inte stressa upp mig. Det här är väl livet - "Life begins at the end of your comfort zone"

Precis innan presentationen har jag ett praktiskt prov i IT. Så, är allmänt nervös i kroppen. Mycket på en dag liksom.

Idag värker kroppen på alla möjliga ställen för igår var jag och Benjamin på ett klättercenter minsann!! När vi bodde i Chamonix så klättrade vi ju en del under sommaren och nu, äntligen, tog vi upp det igen. 

 

Det kostade €20 för en introduktions kurs där de visade oss runt och förklarade hur allt gick till. När man klättrar utomhus är man ju säker med lina och man försöker mest ta sig uppåt. Inomhusklättring fungerar inte riktigt på samma sätt. Det är mycket mer teknik än att bara 'komma upp'. På det här centret är det dessutom bara 'bouldering' som gäller. Dvs ingen lina utan bara madrasser undertill till hjälp om du faller. 

 

Vi hade riktigt roligt och hela föreningen verkade vara riktigt chill. Vi planerar på att gå dit igen på fredag. 

 

 

Idag äter jag Raivoli till frukost. Mest för att jag är lite vuxen och kan göra precis som jag vill. 

Här dansar min ravioliburk. Fråga mig inte vart jag får allt ifrån. 

 

 

 

 

Många dagar när jag kommer hem från skolan så är jag helt stressad. Jag bär ofta på matvaror och är lätt svettig efter promenaden hem. Huvudet är fullt med nya saker som jag måste bearbeta och så måste jag planera vad jag ska göra under kvällen.

 

Jag fick lära mig av Per Lange en gång, att när man känner såhär så ska man sätta sig i soffan och göra ingenting i tjugo minuter. Då varvar man ner och kan bearbeta allt man tagit in. Det funkar så himla bra. Stressen bara rinner av en och man känner sig lite lätt på nytt född när man sedan tar tag i saker efter sin 'time-out'. 

 

Vad jag ofta gör direkt efter min time-out nuförtiden är att jag skypear med min kusin. Vi pratar om skolan, kompisar och om spelen vi spelar på våra gadgets. Det är underbart hur vi kan bo så lång ifrån varandra, vara i helt olika åldrar men ändå ha så mycket gemensamt att snacka om. Ofta skypear vi i mer än en timme. 

 

Jag brukar inte skjuta upp saker nuförtiden. Jag brukar inte vara den som 'gör det imorgon'. Saker runt omkring mig brukar hända snabbt och nu och direkt och NU.

 

Under gymnasietiden sköt jag upp läxorna väldigt ofta. Det var många gånger som jag satt kvällen innan ett prov och rå-pluggade. Många gånger fick jag heller inga bra resultat... och jag har lärt mig att så gör man inte.

 

Nu skjuter jag inte upp pluggandet. Men jag skjuter upp andra saker... såsom bloggen. Prioriteringslistan följer:

 

Assignments

Studying for exams

Jobba

Stoppa i mig mat

Sova

Festa

Städa

Shoppa

Bara sitta i soffan och glo för att jag är stressad

Bloggen

 

Den kommer liksom sist i prioriteringslistan. Förlåt?

Nu ska jag skriva mer på min nuvarande assignment i Business. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Sedan såg det ut sisåhär på dagen under paraden:

 

              

 

 

 

Sedan blev det utgång:

 

   

 

Nästa år ska jag nog se till att ha mina systrar här. Då kan vi klä ut oss och gå ALL IN. 

Så, jag har ju börjat jobba. Stället heter PòG som betyder puss på Gaelic, alltså irländska. Det flyter på bra och såhär ser det ut:

 

 

 

 

Just nu sitter jag på en liten konferens som mitt univeristet sponsrar. Vi ska få höra om marketing och business från folk som faktiskt jobbar inom marketing och business. Det ska bli intressant och se om jag har lärt mig någon hittils på DBS och om jag kan lära mig något nytt idag. Eller kanske knyta lite kontakter.. 

 

Jag är fortfarande bara 22 och tog en liten egobild precis.. jag fick ju namnbricka!