Meatball in town


 
 
Min far var här förra helgen och med uppdateringsinläggen så ingår det ju att skriva om detta. Vi hade några sjukt bra dagar och så fort jag tittade honom i ögonen så kände jag mig stolt och en liten röst inifrån ropade 'Se på den du, gubbjävel! Din dotter bor i Frankrike!' Alla vet ju vid det här laget att jag älskar min far något oerhört och att ordet 'gubbjävel' är något han själv använder ofta så han tar nog inte illa upp. Han känner nog bara också sig stolt över mig. HEJA JOSSAN! Liksom.
 
Han anlände en fredag och jag körde till flygplatsen i Geneva för att hämta upp honom I MIN ROSA ONE PIECE! Så när han närmade sig dörrarna för att komma ut till alla snofsiga kontorsklädda människor så ser han sin blonda dotter hoppa upp å ner iklädd en stor rosa pyjamas och ett OMG pannband. HEJ PAPPA! och BAM där fick han den första 'hej vad jag är stolt' känslan! In i bilen och mot Cham. Beckmörkt ute så typ inga berg syns och det suger ju när det tar typ 1h att köra.. men väl framme i cham så installerar han sig i källaren här hemma och sedan drog vi ut på stan och till restaurangen Atmosphere. OMG världen puuuuligaste middag! Det var en speciell 'prova på höstmenyn denna afton' kväll och farsan hakade på dirr. Beställde in ett glas champagne och sen kom det smakexplosion efter smakexplosion in på bordet. Man märkte att kocken inspirirats av äpple och allt var bha så jävla bra! Någonstans i mitten av middagen så höjdes volymen i matsalen och DJn bombade på med 80tals-hits. Fuck that, Pappa bad de sänka volymen och det gjorde dem. Vid efterätten går DJn igång igen med ännu värre 80tals-hits och höjder volymen ännu mer. Nu hör fan inte ens farsan mig när jag pratar och han ber de sänka volymen igen men får då till svar att det är 'partykväll' idag typ. Jag å pappa sitter och tittar på varandra i 1min då det ite går att tala och sen skrattar vi högt åt den fruktansvärda musiken och de något förstörda högtalarna. Sedan bar det av hemåt och nattinatti blev det.
 
Lördag börjar med att jag kommer ner med frukost till honom i källaren, vi käkar, fixar och beger oss iväg mot tåget som går i byn. Tar detta till centrum, åker buss till Argentiere och börjar sen vår 3h promenad back to town.
HEJA FARSAN FRISKT HUMÖR DET ÄR DET SOM SUSEN GÖR! Min Pappa bangar ju aldrig så trots några up and downs så tog han sig hela vägen tillbaka till Cham. Väl där körde vi en Cham Express (FET burgare med bacon, fromage och pommes inuti) sedan kaffe och sedan hem till huset. Naptime och in till stan igen för en middag på La Moraine. Fet middag med tartifletter. En tartiflette kan vara en potatisgratäng men också en gratäng med bara ost och bröd. Inte sådär jättepul.. Sedan drog jag med pappa till MonkeyBar där han fick hälsa på alla mina vänner (omg, vad många det faktiskt blev. FETT!!) och sedan spenderade vi någon timme åt att kolla in biljardspelandet (Som vi ska återkomma till då jag har blivit GRYM!) sedan drog vi hemåt och nattinatti. 
 
Söndag och snön is dumping down in the valley. Pappa får frukost igen, vi äter, fixar, sedan tar vi tåget in till stan och sedan kugghjulståget Montenvers upp i bergen! HEJ SNÖÖÖÖN! Jag blir fett irriterad väl uppe på toppen pga all snö. Vet inte om jag varit med om så mycket snöfall tidigare. Utsikten fanns liksom inte där utan det var bara snö, snö, snö överallt. Men farsan var nöjd över tågfärden ändå. Såklart. Tågnörd. Sedan åkte vi ner igen, åt Crepes och så begav vi oss hemåt. På kvällen bjöd familjen på raclette (det som jag beskrivit i tidigare inlägg. den franska osträtten) och pappa å Bernard hittade varandra inom ämnet vin och körde på hela kvällen med det pratet. Massa vin och apertifs senare så drog farsan ner i källaren och däckade. HEJA!
 
Måndag, Upp, äta frukost, pappa lite bakis och sedan iväg till flygplatsen. Jag lyckades bli 'flashad' på vägen av en speedcamera och fick skämmas inför papi. Fuck. Lämna av honom på flygplatsen och byebye, see ya again den 18e när vi ska gå och se HOBBBBIBIBIBITEN på BIO! 
 
Puss å kram Papi! Kom snart igen! 

Say Something
Pappa

Ungjävel

2012-12-06 @ 18:06:32
Pappa

Måste bara säga det: när vi gick fel på berget och skylten som pekade oss rätt igen hade siffran 30 min och pekade RAKT upp för bergssidan, då kändes det lite kymigt. Men Jofesin studsade upp för serpentinstigen (ja, så brant var det) och jag flåsade efter. Kondisen är helt körd, 30 min tog visserligen bara ca 20, men jag fick stanna flera gånger för att hämta andan, trots att jag "bara" gick i vanligt promenadtempo. Fast rakt uppåt då.

Svar: "Studsade upp" I efterhand fattar jag inte hur jag orkar. Det är något med bergen som gör mig så himla glad!
Caroline Josefin

2012-12-06 @ 18:11:13

Comment here:

Name:
Remember me?

E-mail: (will not be published)

URL/Blogadress:

Comment:

Trackback