I April 2010 skrev jag mitt första och enda högskoleprov. Att skriva prov är liksom min grej och jag tycker det är rätt kul. Efter ett provtillfälle känns livet ofta så jävla bra. Tills man börjar känna sig nervös över resultatet.. När jag skrev provet 2010 gick jag mitt sista år på heleneholmsskolan och trodde att jag var skitvuxen. Mitt resultat då var 0.9 och jag var SKITnöjd! Den här gången är jag mycket mer vuxen (fortfarande inte helt vuxen) och mycket bättre utbildad. 

 

Min Pappa skrev provet någon gång när jag var runt 14 år. Han satte 2.0. Alla rätt. Helt jävla stört. När han sedan berättade det för sin vän så utbrast denne "Du kunde ju ha blivit vad du ville!!". Han menade då på att min far, med 2.0 som resultat, hade ju, i princip, ha kunnat gå vilken universitetsutbildning han ville. Därför ska jag skriva högskoleprovet. Tänk om man får 2.0. Då kan man väl bli typ vad man vill? Jag är motiverad och liksom in-the-game nu. Jag kan få 2.0. 

 

Jag är väldigt säker på att jag går rätt utbildning här i Dublin. Men tänk om... man kunde bli arkitekt? Advokat?