Mina fingrar brinner, mitt hjärta bultar och mina tårar flödar. Jag skriver igen. Word dokumenten fylls med rader av kärlek och hat. De fylls med rader ur mitt liv. De fylls med känslorna. Känslorna jag hade då som aldrig svalnar av. De känslorna man kommer ihåg ända tills idag. De känslorna man plockar fram när man känner sig ensam och svag eller bara behöver komma iväg ett tag. 

 

När fingrarna brinner då känner jag mig som hemma. Jag skiter i vart jag sitter och hur världen snurrar omkring mig. Centurm är här och jag känner mig mer vaken än någonsin. 

 

När jag var liten så försökte jag att skriva dikter. Det var inte riktigt min grej. Jag fick inte ut allting som satt där inne i mig. Det sitter fortfarande kvar. Allting ligger innanför mitt skal. Men idag kommer det ut. Den lysande skärmen fylls med ljud. Texterna blir längre och längre men ingenting töms, jag fylls bara på med mer. Vart kommer allt ifrån? Jag är ju bara 22 år. Det är helt sjukt. Ska jag leva 60 år till? Så jävla underbart. Tänk! Världen står i mina händer och mitt liv finns numera på papper. Wow! HIT ME!