Fobi
"Fobi (av grek. φόβος, fobos, "fruktan"), kallas en stark upplevelse av rädsla som återkommande infinner sig då en person ställs inför, eller riskerar att ställas inför, ett visst objekt eller en viss situation som personen fruktar. För att betraktas som en fobi behöver rädslan som upplevs vid eller inför exponeringen vara orimlig eller överdriven i intensitet. Det handlar alltså endera om att personen reagerar med rädsla inför ett objekt eller en situation som vanligen inte betraktas som farligt, eller att den rädsla som uppkommer är överdrivet intensiv."
- Wikipedia
Jo, jag tänkte, att nu när jag accepterat min aquaphobia så ska jag också försöka förstå mig på den. Jag tror att jag kommit förbi det allra första steget... att acceptera. Jag har en fobi. Det är så himla sjukt att jag knappt kan tro det själv. Samtidigt så förstår jag ju att det är precis det jag har. I hela mitt korta liv så har jag sagt att jag har en fobi för spindlar. Duuh, va? Jag har ju aldrig haft någon fobi för dem heller? Visst att de är äckliga och ofta befinner sig där man absolut inte vill ha dem (som typ under kudden!!) men en fobi har jag inte. Det vet jag nu eftersom att jag faktiskt upplever en riktig fobi. Vad jag känner för spindlar kan inte ens komma i närheten av vad jag känner för vatten. Vatten är ju vatten. Det är obehagligt på riktigt. Det är obehagligt varje dag och hela tiden.
Men herregud. Jag har ju en fobi.
Hur funkar den? Hur kommer det sig att paniken bara inträffar ibland?
Say Something
Terapöt
Fobi
Far ej förbi
Förblir
I fobi
Fubbik i kubik
Hjärngymnastik
Maya Rosengren
Jag har fobi för spindlar, på riktigt. Jag började hysteriskt gråta och skrika när det var en spindel i mitt rum för någon månad sen, satt och stirrade på den i två timmar innan min flatmate kom med dammsugaren. Visade sig vara en plastspindel som de som bodde här innan mig hade varit skojiga och satt upp. KUL!
Svar:
Caroline Josefin
Trackback
