This is me
Hur tacky? Men kort och gott så är det så det ligger till. Jag försöker förstå mig på vem jag är och vad livet har att erbjuda. Efter att ha bott i Frankrike under ett år så händer min vardag just nu på Irland.
Jag bor med min pojkvän Benjamin i en liten tvåa i centrala Dublin. Mina vardagar spenderas på Dublin Business School där jag kämpar för att få ihop en Bachelor in Business Management. (Men just nu har jag sommarlov) Jag skriver 'kämpar' eftersom att skolan inte har varit ett av mina starka kort innan. Jag blir också lätt uttråkad och vill alltid hoppa på nästa tåg till nästa äventyr, men nu är det minst 3 år på samma ställe som gäller.
Varför har jag en blogg? Jo, jag älskar att skriva. För varje dag som går så fylls min dator upp av word-dokument med texter om livet. Jag älskar att sätta ord på mina känslor och tankar. Ofta skriver jag bara för mig själv, men här på bloggen får ni en liten del av det också.
Jag heter Caroline Josefin och är born and bred in Stockholm. Mitt hår är jävligt blondt, min kropp jävligt smal och mitt leende tar upp halva mitt fejs. Jag är sjukt målmedveten och kämpar för vad jag vill ska hända. Jag har gått på Vibyskolan i Sollentuna utanför Stockholm, Dammfriskolan i centrala Malmö och på Heleneholms gymnasium i Malmö där jag läste Estetiskt Teater. Jag började jobba när jag var väldigt ung och har varit grönsaksförsäljare, tidningsbud, barista, kallskänka, allt-i-allo på kontoret, caféansvarig, au-pair, bartender m.m. Att jobba är helt fantastiskt. Jag älskar att ha saker att göra. Jag älskar att växa, lära mig mer och utvecklas.
Att resa tycker jag är guld värt. Det senaste året har jag nog suttit på ett flyg mer än 15 gånger. Jag älskar också att åka snowboard, laga mat, äta mat, vara the boss of everything och att ha rätt. Jag älskar att ha rätt. Det har jag oftast också. Till och med när det kommer till saker jag inte har en aning om. Så tycker jag också att jag är bäst. Queen of the world lixom. Men, jag försöker att bli mer ödmjuk och jag kämpar med att ge andra lite space. Erkännandet är det första steget till recovery, eller hur?
Varför jag har en blogg är (som skrivet tidigare) för att jag älskar att skriva. Det kom jag underfund med när jag bodde i Frankrike. Att få sätta ord på alla tankar och ideer som försigår i mitt lilla huvud är ovärderligt. Och så tycker jag att jag är rolig ibland. Jag hoppas att mina läsare tycker att de också får något ut av mina texter även om de ofta bara handlar om en sak... mig.
Och juste, jag älskar att måla mina naglar. Helst i lila.
Say Something
Trackback
