Inatt, eller imorse, klockan 5:35 så öppnades dörren till mitt rum. Jag sätter mig genast upp i sängen, mitt hjärta börjar slå snabbare och jag känner hur adrenalinet börjar pumpa. En gigantisk skugga lägger sig på golvet och någon börjar gå mot dörren. Det ser ut som om det är en teletubbie och den blir mindre och mindre och mindre. Nu är skuggan jätteliten och det står någon i mitt rum. W. Hon har med sig sin lilla kudde och sitt lilla täcke och ler mot mig. Åh söta unge! Jag böjer mig fram, plockar upp henne och bäddar ner henne bredvid mig. En magiskt mysig känsla infinner sig, vi somnar fort och vaknar igen vid 06:56 när min väckarklocka ringer.

Nu börjar arbetet på allvar. Den här veckan är båda föräldrarna borta och jag tar hand om A och W alldeles själv.