Som skrivet innan går barnen här inte i skolan på onsdagar utan kör sina fritidsaktiviteter då. Det kan vara allt från dans, musik, teater till klättring, vandring, cykling till ishockey, simning, fotboll och ja, you name it! Därför har jag spenderat det mesta av dagen i bilen, dvs en skitstor volvo. ASSÅÅÅÅÅ Jag är ju van vid att köra en liten golf eller ännu bättre en hyundai atos prime! Jag (hjärta) små bilar! Den här volvon kan jag ju inte ens parkera fan. Kör som en jävla idiot runt, runt, fram å tillbaka på en halvfull parkeringsplats och känner mig like a total failure. Lyckas tillslut kryssa mig in på en plats (inte speciellt snyggt men fuck that lix) och sen går vi in till dansstudion där lilla W ska ha sin första danslektion.

 

När vi sedan kommer ut till bilen igen 45 min senare är parkeringen smockfull och då dör jag lite inombords. Det står bilar överallt. På trottoaren, på gräsmattorna, snett och vint och 2m bakom mig har nu två bilar parkerat. Låt oss säga att jag stå vågrätt så står dessa bilarna lodrätt. Dem har liksom parkerat.. dubbelparkerat fast.. dem står massor i vägen precis bakom mig iaf. Mellan dessa bilar finns det en liten lucka där min bil precis skulle kunna komma igenom och jag känner hur jag bara 'orkaaaar iiiinteeeee'. Stuffar in barnen i bilen, sätter mig i förarsätet, kollar in speglarna och tänker Challenge Accepted!

 

Trixie, Trixie och jag FIXED IT! När jag sen byter från backen till 1ans växel och börjar köra ut från parkeringen så skriker jag 'YES FÖRFAN VAD DU ÄR FÖR JÄVLA FETMABRA JOSSAN!!!!' ... ... ... juste fan. Barn i bilen. Vrider sakta huvudet för att kolla baksätet och möts av icke svensktalande barn som fullständigt brister ut i skratt.

 

My life rules and I fucking rule! sådetså.