Den där dagen då man har så himla svårt att ens komma upp ur sängen.. den dagen var idag. Även om jag låg kvar en timme för länge i sängen så lyckades jag komma iväg till skolan. Visserligen med blött hår men ändå.. Skoldagen gick supersakta. Jag ville bara hem och lägga mig under täcket igen. 

 

Veckan annars kommer nog blir bra. Det är många fester på schemat och inga prov.

 

Men idag.. idag saknar jag Benjamin. Jag har gråtit mycket och det är jobbigt. Varje gång jag gråter så känns det som om han är nära. Som om han skulle kunna kliva in i rummet när som helst. Jag vet ju att han är på andra sidan värsta havet men ändå känns det som om han är sekunder ifrån. Men bara när jag gråter. Det är kanske därför jag gråter.