Efter en farfylld onsdag kände jag mig sjukt nere på torsdagen. Jag blir också alltid lite nere den där första dagen som föräldrarna kommer hem. Man har en sån underbar tid (jobbtid) med barnen när föräldrarna är borta och så fort de kommer hem så ska de ha all the attention from the parent. All denna attention är ofta i form av skrikande och trotsande och jag blir helt knäpp i huvudet av det. Den där supersöta lilla ungen som tycker att min mat är svingod och myser med mig vid tvn blir helt plötsligt ett litet monster som bha vägrar och skriker. Jag tycker synd om föräldrarna också som ofta är trötta efter en lång flygresa. 

 

Så därför på torsdag morgon gick jag ner, fixadde frukost, klädde på ungarna och gick sedan och la mig igen.

Vaknade vid 11.00, somnade om

Vaknade vid 15.00, kollade fb å mail, somnade om

Vaknade vid 17.00, känner att nu får jag fan gå upp.

Tog en dusch, lagade mat, hängde lite i soffan.

20.00, ungarna är på väg att lägga sig (men den ända som får lägga de nu är pappa) och jag går upp på mitt rum. 

Kollar på Lyxfällan då jag kom på att jag kan se det i mobilen.

Bästis ringer och jag berättar om min dag. Jag säger att imorgon får jag fan ta och gå upp och ta en riktig hikingtur men får till svar "Nehe, det tycker jag inte, Ta nu vara på att du bha kan göra ingenting och lägg dig igen, se en film, ät chips och bara slappa. Tänk på oss som jobbar här hemma och sov du extra länge för oss också." HAHA! Tack bästis! Klockan är nu 01.00 typ å bästis somnar typ i telefonen. Vi lägger på och jag fortsätter kolla på lyxfällan och spela spel på min älskade iphone. Klockan är 06.00 när jag lägger telefonen ifrån mig och somnar. Sen vaknar jag 13.00 nästa dag av ett himla trevligt sms. Men det är ett helt nytt inlägg.