Att fixa ihop hela skidutrustningen för familjen och lägga i bilen - piece of cake

Att få ut bilen från parkeringen och vår lilla gata - piece of cake

Att köra ut till Les Houches - piece of cake

Att parkera i Les Houches - en mardröm

Att åka upp för berget i teleferiquen - piece of cake

Att ställa sig på skidor för första gången på 7 år - piece of cake

Att sen försöka åka skidor i barnbacken - en mardröm

 

Att parkera i Les Houches vet ju alla vid det här laget att det alltid är en mardröm. (Ja, det är här W har sina danslektioner och ja, det är här jag parkerar varje onsdag.) Nu skulle vi iofs parkera i en annan ände av Les Houches så jag tänkte inte på att det var just Les Houches och såklart ska den här parkeringen vara ÄNNU mera kaos. För det första är den större och större parkeringar i Frankrike -är lika med- mera kaos. Det gör att de jävla fransoserna kan parkera kors och tvärs och hur de vill. Nu är ju detta otroligt svårt att beskriva med ord. Men tänk dig att några bilar står vågrätt efter varandra också är det några jävlar som kommer och ställer sig lodrätt, bakom bilarna och runt bilarna som står så jävla fint. Inte nog med det så skiter folk i vart det är fickor någonstans så de ställer sig heeela vägen ner i parkeringen och det gör att man inte kan köra runt om utan måste köra ner i en flik för att sedan BACKA upp igen. Förstår ni hur jag menar? Det slutar med att ja får hoppa ur bilen med walkie-talkien, söka efter en plats och sen anropa morsan som då fick köra bilen dit. Hon var i fliken precis bredvid men det tog henne 10 min att komma till mig. OMG jävla parkeringsFREAK! Heja Sverige, jag längar hem! Hade någon ställt sig lodrätt över 3 fickor på parkeringen utanför ICA Maxi hade ju typ hell brak loose? Eller har jag fel? Man gör ju bara inte så!

 

Att åka skidor. Hej å Hå! När jag ställde mig på skidorna och kände jag mig som Bambi på is. Jag såg säkert också ut som Bambi på is. Mitt första försök neröfr backen gick jävligt sakta och det första som slog mig var ju att det här var jävligt tråkigt. Mitt andra försök blev därför bara en enda stor vurpa eftersom att jag tog en jävla sats och fick mig en jävla fart nerför barnbacken. Mitt tredje försök bev något sisådär mittimellan och jag klarade mig ner hela vägen. A agerade skidlärare (Japp, 8 åring lärare till 21 åring!!), berömde mig för det tredje åket och tog med mig nerför en av de stora backarna. HÄR var det swedish meatball going down! På en halvtimme hade jag lyckats vurpa 5 gånger och tagit mig ungefär 200 m nerför backen. Då får ni mäta på det vis att varje vurpa är c:a 20 m så av detta va det kanske 100 m åkning och det är ju inte mkt! Att en vurpa kan mätas med c:a 20 m är ju för det första för att jag vurpar framåt på huvudet. Som tur är kommer den här svenska köttbullen inte långt eftersom att man bara kan rulla ett varv för sen slår skidorna i! Men de andra 15 m av fallet är ju faktiskt för att man försöker ta sig upp igen, å igen, å igen. Det blir också svårare när A står bredvid och gapskrattar sådär som barn gör så att det smittar av sig något otroligt. Där har vi en syn som man gärna skulle filmat och förevigat. Swedish Meatball krasching in the snow and then cant get up because of laughing to hard! HEJ Å HÅ! 

 

Förutom att skidåkning inte riktigt är min grej kanske och att parkeringen var helvetet själv, så är det ju otroligt ball att bo här och otroligt ball att stå där uppe på berget å kolla ut över hela dalen och bergskedjan. När jag gör det, står där och känner mig lycklig, så saknar jag folk att dela det med såsom mina bästisar och min familj. Men mitt liv känns otroligt lyxigt just nu så skulle absolut inte byta det mot att åka hem och bo i Sverige igen. Ni är såklart  att besöka mig!