Varje dag så ri-sch-ra-sch-ar vi till skolan. Sen får jag ledigt till klockan 18. Då brukar jag först sova halva dagen och den andra halvan försöker jag vara ute. Är jag hemma är det för att jag städar eller tvättar eller nåt. När jag är ute så kör jag hiking, biking eller bara trivselwalk i stan. Kommer hem, gör lite situps å armhävningar oftast, äter ett snack å går till skolan. Hemma igen så fixas de med läxor, mat, lek, dusch å nattinatti. Sen går jag till mitt rum och hänger med mina svenska vänner halva natten både i telefonen och på datorn och surfar sönder om dagens intresse som kan vara allt från klättring till vart jag ska bli full. Jag somnar vid... 2? ne 3 e de nog nästan varje natt. Sen vaknar jag oftast av att W kommer till min säng vid 5-6 snåret å sen ringer klockan vid sju. Fixar barnen, äter frukost och ri-sch-ra-sch-ar till skolan.

 

Nu har jag bott här i tre veckor och allt känns gött. Ingen stress, inget jag missar, inget jag måste och inget jag borde. Jag har bokat det här livet ett år framåt och behöver inte fundera på vad nästa steg ska vara än. Det känns så skönt att ha lämnat juicebaren och det ansvaret bakom mig och nu bara softar mig igenom dagarna. Det finns däremot lite grejer som jag saknar från Sverige och om någon skulle vilja posta de hit skulle det vara guld värt!

 

CHIPS (sourcreamnonion, sourcreamnonionrings, svenskalantchips)

BACON (asså, här är baconen typ runda å smakar inte alls likadant.. wtf?!)

Godis (fizzybubblizz, hallonlakritsdödskallar, småbrunaspöken, punchpraliner, nappar, dumle)

Tandkräm (sensodyne mot ilningar)

Lingonsylt

Munsårsplåster

Mammascansköttbullar

OB-tamponger

BEA (bearnaiesås!)

Barnängen aloeveraschampoo

Laktosfri mjölk

 

Och ja, jag vet att vissa saker kan vara svåra att skicka på posten... då får ni bara tänka lite längre å komma hit med det helt enkelt! ;D Adressen hit hittar ni på min wall på fb om ni är vän med mig där, please make my wishes come true!

 

Lite bilder från vandringar å sånt:

Igååååååår åkte hela familjen över till Schweiz å då stannade jag hemma och hade en

MEGASUPERDUPERDUNDERPARTYFEST!

......

 

Ehhh, nej. Jag följde med till Schweiz och vi vandrade upp till en glaciär. En timme upp, äta en glass, en timme ner. Min iphone (min kamera) dog efter 20 min så själv glaciären finns inte förevigad men lite av vägen upp dit är det. Hela vandringen gick ut på att liksom gå runt och upp för berget så vi gick hela tiden på en 1m bred väg. Åt vänster gick berget uppåt och åt höger har du, i princip hela tiden, en rejält brant sluttning med träd och buskar. Inte nånstans fanns det staket. Inget staket alls. Helt sjukt! Jag var nervös hela tiden för att W och A skulle få fnatt å springa å snubbla eller nåt och jag hade aldrig gått där med mina småkusiner om dom inte var fastbundna i mig eller nåt. Usch å fy. Jag blev själv lite illamående och väldigt nervös varje gång man skulle veja lite åt höger för att det kommer mötande folk ner från berget.

Jag fick också lära mig att så fort man möter någon på ett berg så säger man hej. Så som vi gjorde när vi gick från radhuset till dagis när jag var liten för att vi kände alla. Så det blev ju en jävla massa 'Bonjour!'!

 

 

    
  

Så vem tycker att man kanske borde sätta upp lite staket?

 

Efter värsta athlete-dagen fick vi detta till middag... ehh...

 

 

I Frankrike går man i skolan från 8.30 till 16.00, mån, tis, tors, fre. På onsdagar är alla lediga och utövar sina fritidintressen. dvs fotboll, dans, ridning m.m. Igår däremot så var dem bara lediga då dem här aktiviteterna inte börjar förrns nästa vecka och därför hade deras far planerat en heldagsutflykt. Uppe i bergen. I skogen. Vafan? Alla ni som känner mig förstår ju paniken jag fick. Jag är ju lagd otroligt långt ifrån skogsmulle.

 

Det börjar med att vi åker tll en nationalpark uppe i på ett berg. Det är otroligt slngriga och dåliga vägar upp dit och fadern kör fucking rally upp så jag blir riktigt åksjuk. Vi kör förbi en stor skylt där det står parkens namn. Sedan kommer det parkeringar. Parkeringarna består bara av typ 10 platser och kommer i etapper. VI kör förbi den första, den andra, den tredje... fadern svär något i stil med 'fucking turister'...den sjätte och sen är vi precis vid grinden. Där fulparkerar far något otroligt rakt i backen och kör en sten under framhjulet så att bilen inte ska rulla iväg. 'Man får aldrig en bot här!' säger han, vi lastar ur och går in i parken. 

 

 

Lilla W som står rakt framför ett stup. Utan stängsel.

 

     

Fadern vid en annan farlig gångväg.

 

 

En såndär bergsget med värsta utsikten.

 

 
Lilla Bossons, en 'förort' till Chamonix.

 

 

En till såndär bergsget.

 

 
Utsikt från en äng på ett berg utöver ett annat berg.

 

Parken var fin. Massor av djur, alla var fria i parken, inga stängsel någonstans men svårt att få bra foton. Efter typ 4 h här så gick vi ut till bilen och körde ännu högre upp på samma berg. Nu börjar vägarna bli obefintliga och det är sjukt mycket offroad. Vi satt i en jeep cherokee och bumpade upp och ner i ett ojämnt mönster. Josefin mår illa igen men what evah! Vi kommer fram till ett hus som nu ligger två timmars vandring ner från bergets topp, dvs jävligt högt upp! Vi äter en picknick som består av.. ost och yoghurt .. och sen trallar vi upp för berget. Inte till toppen då eftersom vi har A och W med oss men en lång jävla bra bit vandrar vi till Lac Noir. En svart sjö mitt uppe i bergen. Den blev det tyvärr skitdåliga bilder på... ni får lita på er fanatsi för denna. Nu är jag otroligt trött och vet att det är 30 mins vandring tillbaka till bilen men säger inget. Får ju ta och bita ihop. Verka lite tuff. Om en 4åring kan så kan jag!

Väl hemma den kvällen så somnar jag nästan i soffan när barnen springer runt med sina leksaker och stoppar de i fejjan på mig. Hur orkar dem? Den här dagen vad W uppe vid 9 och la sig vid 22, när hon har bergsvandrat?. Wtf liksom? Jag somnade iaf direkt när jag la mig och sov hela natten ut. Vilket jag behövde. Himla skönt!