IKEA
ÄVENTYYYYR! Det börjar bli aktuellt att flytta in i lägenheten som familjen här har fixat så ett besök till IKEA stod på agendan. Jag å Mamsen in the family satte oss vid datorn och klickade ihop en lista på saker som behövdes. Lägenheten är rätt tråkig idag så mycket ska bli nytt som t.ex. kök och golv å sånt och jag får vara med och bestämma! HUR FETT?! När vi klickat ihop listan på ikea.fr så skrivs den ut av pappan här och sen vare off in the car. Det var bara jag å pappan som åkte då det skulle handlas mycket och även om bilen är skitstor så är den inte sååå stor att man får plats med både barn och kök i den. Närmsta IKEA ligger i Grenoble och det är 2 timmar bilresa dit från Cham. Bilturen var fet då det var uppe på slingriga vägar i bergen men jag sov typ hela vägen då jag var ute till 4 kvällen innan...
Väl framme på IKEA så gick vi direkt till restaurangen. Och nu måste jag gå mitt i skrivandet. Ohhh, spänningen är olidlig! Forsätter skriva ikväll maybeeeee.
Mat-dag
Igår körde jag hard-core mat! Det börjades med att jag åkte till bästis jobb och lämnade matlådan (med baconinlindad kyckling från dagen innan som blev supergod!) till henne som hon glömt hemma. Då bjöd bästis mig på svensk morgonkaffe och en smaskig croissant. Då kom jag på att jag typ inte ens ätit croissanter nu när jag bor i Frankrike... skumt huh? Dagen löper vidare. Jag tackade för kaffet och drog mig mot tuben, next destination Covent Garden och UNDERBARA butiken David & Goliath! Väl där köpte jag två riktigt feta tjocktröjor och begav mig sedan till Chinatown. Vandrade runt lite och kikade på de knäppa maträtterna som finns i de små stånden och bestämmer mig sedan för ett där man köper spett med olika grejer på. När det är min tur så pekar jag på det på menyn som jag inte har en aning om va det är, betalar och får vänta en stund. När hon sedan räcker fram maten till mig så typ dör jag inombords! Hahaha! Vafan har ja beställt? Ett spett har en bläckfiskarm på sig fullt utrustad med sugproppar och äckliga hudlager, ett spett har någon sorts svamp på sig som liksom har växt i en klunga med långa skaft och små små hattar och det sista spettet har färska fiskbullar på sig. Till detta får man lite vinäger och färsk koriander. Jag skrattar för migsjälv och bha 'ska jag äta detta nu?' Bestämmer mig för att gå all in och stoppar en av svampskarorna i munnen. JÄVLAR vad stark det var!!! Typ marinerat i chilispad eller nåt! Mina ögon börjar rinna direkt och när jag tuggat svampen i munnen så klöks jag för den är seg och trådig. När jag lyckats svälja så plockar jag upp spettet med bläckfiskarmen på och för det mot munnen. Fråga mig inte varför men jag räcker ut tungan och slickar på en av sugpropparna.. klöks igen. Jag försöker bita av en bit men det är segt och kallt och äckligt och jag bangade. Förde in en av fiskbullarna i munnen istället. Gott. Otroligt starkt (jag gråter fortfarande) men gott. Ploppar i mig alla fiskbullarna och slänger sedan ifrån mig aluminiumfatet med resterande svamp och bläckfisk på, det får fan va. Plockar upp en servett ur fickan och börjar skrapa runt den i munnen. Jag behöver något som dämpar detta starka och får mig att sluta gråta, NU!
Vandrar några gator och befinner mig på Covent Garden igen. Ser ett 'bakpotatisstånd' och beställer en potatis med bacon i. Ståndet levererar snabbt och jag går iväg och sätter mig på ett staket i närheten. När jag stoppar potatis i munnen så försvinner den starka smaken direkt och när jag sedan stoppar en stor baconskiva i munnen så börjar jag nästan gråta igen, men av REN LYCKA! Jag älskar bacon!!!!! Det tog mig typ 2 minuter att stoppa i mig denna underbara dröm av potatis å smör å bacon sedan var jag på vandringsstigen igen. Tog tuben till piccadilly, köpte en kaffe och en chokladdonut och satte mig på 'guldtorget'. Läste lite i min bok, solade, åt lite donut, tittade på folk som spelade pingis och drack lite kaffe. Mmmmhmmm! Livet är fan bra. Sedan bar det av hemåt för att trycka i sig en hel pizza till middag! Idag är jag inte ett dugg hungrig!
I love London!
Nu har jag varit i London i två händelserika dygn och ÄLSKAR att vara back in a big city! Under dessa två dygn har jag åkt flygplan å tunnelbana, virrat runt i centrum för att hitta Nordic Bakery, sett hur min bästis bor och hängt med flatmates, fixat en GRYM halloweenfest, attendat på en GRYM halloweenfest, supit mig jättefull, dansat med både lejon, zombies och ölmannen, varit på en FET klubb, hånglat runt med engelsmän och utbytesstudenter, gått på marknad på Brick Lane, ätit snabbmat, shoppat tröjor och strumpor, blekt håret och nu sitter jag här i ett kök i London och väntar på att maten i ugnen som jag lagar till bästis ska bli färdig. Det blir baconinlindad kyckling med lite potatis till. Mmmmmhmmmm! Vi saknar bearnaisås dock...
Nu har jag semester. Skönt! Det är förvisso bara 4 dagar men det känns himla skönt att inte behöva tänka på att mata och duscha någon annan som jag annars alltid måste göra. Det är också helt underbart att få träffa sin lilla bästis och umgås så som vi gjore förr med shoppande och tjejsnackande. Jag skrev ju också innan att jag trodde att lördagen skulle bli legendarisk och JÄVLAR vad London levererade! Jag hade så himla kul och alla va så otroligt schyssta och roliga! Min costume va ju egentligen planerad till att vara något annat, som sket sig, så jag målade en egen facemask av monstret 'Oblina' och hade en lång randig klänning till. Jag var jävligt snygg men kanske inte bäst utklädda precis... men äsch. Får la satsa hårdare nästa år.
Dagen efter gick jag å bästis till Brick Lane Market och vandrade i några timmar. Åt en skitgod italiensk burgare och satt sedan lite på starbucks innan vi drog hem och hängde med hennes flatmates vid matbordet. Idag har jag gått själv på stan och shoppat lite. Jag började med att käka 'Eggs Benedict' på en restaurang som blev en favorit senast jag var i London och sen drack jag en supergod caramellatte. Strosade runt, kollade på folk, kände ingen stress alls och vädret var hyffsat varmt. Njöt i fulla muggar och kände att allt jag handlade va nödvändiga saker såsom strumpor t.ex.
Att gå runt på smockfyllda gator och känna snabbmatslukten i den kvava luften är något som jag verkligen tycker om men det ska också bli himla skönt att få åka hem till underbara Chamonix igen i övermorgon. Jag saknar mina berg och klättringen och familjen massor redan.
HEJ SVEJS!
On the run.
Har sovit typ 10min inatt... Känner mig helt slagen. Jag ställde väckarklockan på 05:33 och la mig i sängen för att sova vid 01:00 inatt. Sov inte en blund. Har bara legat och vridit mig i sängen och spelat spel på mobilen och sen när jag gick upp och ut vid 06:00 för att ta en transfer till Geneva airport så får jag vänta i 30min på den i fucking regn. När jag väl sitter i transfern så är mitt handbagage fett blött och kallt och jag fryser så mycket att jag hackar tänder. USCH å FY! Väl framme på flygplatsen så köper jag mig varmt kaffe och en caesarbaguette, för det var jag fett värd och nu sitter jag här vid gaten och skriver i min lilla blogg när alla andra redan köar för att komma på planet. Som ska lyfta om 45 minuter... dumma folk asså.. palla. Men trots en dålig start på min resa så är det redan skönt att vara ute ur huset och få ha lite ledigt! Plus att jag tror den här helgen kommer att bli legendarisk...
You just wait and see!
Easy days
Lever vidare. Tar dagarna som de kommer.
Livert är väldigt enkelt just nu. Det är skönt.
Mountainbiking
Ännu ett äventyr. Pappan kör bilen ut ur Chamonix och parkerar i en liten by. Vi hoppar ur och lastar av cyklarna. Han räcker över en röd vindjacka, ett par handskar och en hjälm till mig. Fan. Nu kommer jag bli ful. Röd jacka asså. RÖTT! Men Jag ska ju bara vara i skogen.. ? Tar på mig the gear och hoppar upp på cykeln. VI börjar alla cykla ut i skogen och jag försöker verka cool. Jag känner hur min balans och min hjärna inte riktigt är med när vi börjar cykla över steniga och smala stigar. I vissa backar står jag nästan på näsan men jag fortsätter. Min hjärna är väldigt crazy just nu, den fattar liksom ingenting. Det är otroligt läskigt att cykla och känna hur du kan stupa framåt närsom och skrapa upp hela fejjan men också väldigt kul då det är något nytt och jag blir stolt över mig själv som är i skogen igen. Efter ett tag på cykeln så börjar jag känna hur den funkar och börjar köra lite mer riskfyllt. Både för att visa mig själv att jag kan och vågar men också för att 8åriga A bha cyklar på som en jävla galning! Han kör rakt igenom stora vattenpölar, över vattenfallsmynningar, hoppar från stora stenblock och kör jävligt snabbt i nerförbackarna. Det triggar mig som fan, jag kan ju inte vara sämre än en 8åring liksom?!
När vi cyklat i 20 min så känner jag mig som fukkin superman! Här är jag i Frankrike och cyklar på en mountainbike i skogen! Nu cyklar jag över vattenfallsmynningar, igenom stora vattenpölar, över broar och kör jävligt snabbt! Hoppen får vänta till senare.. så modig känner jag mig inte. Men jag önskar nu i efterhand att jag hade haft någon sorts kamera på styret för hela cyklingen var AWESOME och skulle vilja göra som min mamma gör med sina hopptävlingar, VISA ALLA hur awesome jag är! Men men...
När vi kom hem såg vi ut som lergubbar allihopa! In i duschen och SKRAPA av leran från fejs och ben. Jag längtar till våren. DÅ ska jag minsann köpa en egen cykel och så så jag bara klättra massor och cykla massor! Fan asså. När jag känner såhär efter det att jag varit ute i Chamonix så känns det som att jag aldrig kommer flytta tillbaka till Sverige.
Ha en fet kväll! Nu ska jag ut å supa!
Aiguille du Midi
Chamonix ligger 1035 meter över havet. Det är därför jag alltid får en ny solbränna när jag traskar ut på mina promenader. På 20 minuter kan man, med hjälp av en linbana, hamna 3842 meter över havet och man befinner sig då på
L'Aiguille du Midi. Nu när jag hade mitt första besök i stan så var det självklart att detta äventyr skulle upplevas. Så vi äter vår supersmarriga hotellfrukost och beger oss ut mot linbanans dockningsplats.
VI gör det som turister gör mest. Vi ställer oss framför byggnaden och fotar linbanan från olika håll. Vi betalar alldeles för mycket pengar i kassan. Vi får stå i kö i 10 minuter, gå igenom ett par dörrar, stå i kö i 5 minuter och sedan traska in i den stora hytten. Hytterna ser ut som små bussar och vi noterar att det går in 72 passagerare. Det blir väldigt trångt och mitt sällskpa bötjar nojja över om det kommer vara en förare i hytten, om det går snabbt uppför och och vi kommer dö idag. Nu är vi båda jävligt nervösa för hur det ska gå och håller i varandra hårt när vagnen börjar åka uppför. NOTE - alla andra bara småtjattrar med varandra när de åker den här linbanan som har världsrekord i vertikal stigning som om de gjorde det varje dag. Helt sjukt! Min mor får lite smått panik och håller jävligt hårt i mig. Jag känner också hur det börjar krypa av obehag i min egen kropp.
Linbanan har ett stopp på mitten där man går ut, runt och ställer sig i nästa linbana. Här försöker min mamma banga.
Mor: Kolla hur högt upp det är vi ska! (pekar upp mot toppen som faktiskt ser jävligt obehagligt högt upp nu.)
Jag: Kan ju inte banga nu när vi är halvvägs.
Mor: Men kolla, man kan gå lite å ta en fika å åka ner igen.
Jag: Vi kommer ånga oss om vi inte åker högst upp nu.
Mor: Nehedå!
Jag: Vi har ju BEATALAT för att åka högst upp!
Mor: Det är bara pengar, jag snackar om mitt LIV här!
Jag skiter i att hon är smått panikslagen och drar in henne i vagnen. Den här biten var läskigare för den va lite vingligare, lite snabbare och när vi klev av va det halt å isigt. Väl på toppen så försvinner mamma bort i hjärnan och kan inte njuta av utsikten. Vi går runt till alla terasserna, fotar Mont Blanc och utsikten. Jag drar runt med morsan som panikar när vi ska gå över en liten bro och sedan uppför en ståltrappa. Den ståltrappan var jävligt obehaglig då det liksom var en 'hålig' trappa och man kunde se hur det stupade rakt ner undertill. Sen tar vi en liten fika och åker ner igen. Väl på marken är vi helt utslagna efter äventyret men kan iaf pusta ut och vara jävligt stolta över att vi är modiga kvinnor! We did it!
Badass Driver!
JAG SKREV PRECIS HELA DET HÄR INLÄGGET MEN DET BHA FÖRSVANN SÅ JAG SKRIVER DET VÄL IGEN! JÄVLA FITTINTERNET!
Onsdag och full rulle igen! Koll hos doktorn, danslektion, biblioteksbesök, lunch och cykling. Men det var det som hände efter cyklingen som gör mig fett awesome! Jag körde till flygplatsen. Jag körde alltså till Geneve. ASSÅ till Schweiz! Det tar ungefär 1 timme och 20 minuter att köra dit och det är upp å ner å runt på motorvägen. Jag kör förbi vägtullar där jag knappt når ner till myntinkastet för att betala. Jag kör på smalasmala vägar runt bergen. När jag närmar mig lansgränsen till Schweiz så går det saktare i trafike. Jag vevar ner rutan eftersom att alla andra runt omkring gör det. Rullar på och förbi en massa poliser som stirrar in på mig i bilen och nickar. Jag nickar tillbaka, rullar vidare och sen kommer motorvägen. Kommer fram till flygplatsen och känner genast igen mig. De håller på att bygga om överallt och skyltarna makes no sence så jag kör runt tre varv typ och parkerar sen där det är ett stort gult argt kryss målat i asfalten. Hoppar ur, låser bilen och går in på flygplatsen.
SÅ JÄVLA BADASS! Josefin, 21 år och bor i Frankrike kör genom vägtullar utan någon som berättar hur det funkar eller hur man ska göra. Jag kör över den Schweiziska gränsen utan något stöd på passagerarsätet bredvid mig. Fulparkerat som fan på flygplatsen som om jag gjort det tidigare. Jag är awesome och känner mig så himla independent så det inte är klokt! När jag sedan kör tillbaka hela vägen med sällskap i bilen så känner jag mig cool och bha 'äsch, det här har jag gjort förut, lätt som en plätt'. När jag sedan tänker på det idag så känner jag fan inga 20åringar som kört bil själv i ett annat land med vägtullar och över landsgränser. Stolt tjej!
..och nu blev ju inlägget inte alls lika fett som originalet men är så förbannad över att behöva skriva det igen. AHH! MEn jag är ändå cool.
A mixed inlägg.
Varje dag så ri-sch-ra-sch-ar vi till skolan. Sen får jag ledigt till klockan 18. Då brukar jag först sova halva dagen och den andra halvan försöker jag vara ute. Är jag hemma är det för att jag städar eller tvättar eller nåt. När jag är ute så kör jag hiking, biking eller bara trivselwalk i stan. Kommer hem, gör lite situps å armhävningar oftast, äter ett snack å går till skolan. Hemma igen så fixas de med läxor, mat, lek, dusch å nattinatti. Sen går jag till mitt rum och hänger med mina svenska vänner halva natten både i telefonen och på datorn och surfar sönder om dagens intresse som kan vara allt från klättring till vart jag ska bli full. Jag somnar vid... 2? ne 3 e de nog nästan varje natt. Sen vaknar jag oftast av att W kommer till min säng vid 5-6 snåret å sen ringer klockan vid sju. Fixar barnen, äter frukost och ri-sch-ra-sch-ar till skolan.
Nu har jag bott här i tre veckor och allt känns gött. Ingen stress, inget jag missar, inget jag måste och inget jag borde. Jag har bokat det här livet ett år framåt och behöver inte fundera på vad nästa steg ska vara än. Det känns så skönt att ha lämnat juicebaren och det ansvaret bakom mig och nu bara softar mig igenom dagarna. Det finns däremot lite grejer som jag saknar från Sverige och om någon skulle vilja posta de hit skulle det vara guld värt!
CHIPS (sourcreamnonion, sourcreamnonionrings, svenskalantchips)
BACON (asså, här är baconen typ runda å smakar inte alls likadant.. wtf?!)
Godis (fizzybubblizz, hallonlakritsdödskallar, småbrunaspöken, punchpraliner, nappar, dumle)
Tandkräm (sensodyne mot ilningar)
Lingonsylt
Munsårsplåster
Mammascansköttbullar
OB-tamponger
BEA (bearnaiesås!)
Barnängen aloeveraschampoo
Laktosfri mjölk
Och ja, jag vet att vissa saker kan vara svåra att skicka på posten... då får ni bara tänka lite längre å komma hit med det helt enkelt! ;D Adressen hit hittar ni på min wall på fb om ni är vän med mig där, please make my wishes come true!
Lite bilder från vandringar å sånt:
Joggingrunda i skogen en vacker dag.
Powerwalk i skogen och vafan är det i träden? typ.. såntdär.. skogsadventure?
Powerwalk igen och ja, jag gick över bron för jag e fett kool nuförtiden!
Skitsnygga halvanakna bergsklättrare som jag mer än gärna går och tittar på på dagarna.
Streetart en utekväll. I övrigt har Chamonix typ en fläckfri stadskärna.
Mark Twain
There you go! Fyfan vad jag är bra. Igen. Alltid. Sådetså.
Tänk att jag åkte själv hit. Nu bor jag här i Frankrike och
mår mycket bättre än vad jag gjort det senaste året.
Inga bekymmer, ingen stress, seize the day.
Jag lever i nuet.
Parapente
Här kommer en bild på de som flyger parapente. De hoppar alltså från bergen och flyger över staden. Helvete vilken äcklig känsla det skulle vara att sitta där, ensam, i en liten sele typ 120m (eller är det ännu högre?) ovanför mark. Jag som inte ens åkt Fritt Fall på grönan som är 80m hög. Men man vet ju aldrig... jag cyklade ju själv i skogen igår så jag har ju blivit fett modig! Haha!
Cykeltur
Drog iväg på morsans mountainbike och cyklade en mil idag. Det känns fett bra när man är stolt över sig själv. Jag cyklade långt på dåligt underlag längs med forsen som går genom stan. Turen börjar i stan, där jag känner mig urlöjlig i min 'sportoutfit' som jag skramlat ihop och alla bilarna drives like crazy. Sen kommer jag till ett parti där träden liksom växer väldigt tätt ut mot forsen och det går många små träbroar över den. Cyklar vidare och under ett litet järnvägsspår sedan över en stor träbro. Nu är forsen lite mer av en å och man ser stora stenar och en liten men otroligt fin strand. Sanden är kritvit liksom stenarna. Cyklar uppåt och börjar komma in i skogen. Möter på en liten bondgård med stora höbalar och rostiga traktorbitar utspridda runt om i skogen. Cyklar lite till och precis vid kanten av vägen ser jag MASSVIS av flugor. Då är det någon jävel som har satt sig och skitit i skogen precis intill vägkanten. wtf lix? Nu är jag framme vid en skylt där det står 'La Montee du Pepe' och här vänder jag då det blev jävligt brant och typ omöjligt att cykla. Nu cyklar jag på den andra sidan om vattnet, bha för att, och ser en helikopteranläggning. Här sätter jag mig ner i typ 20 min och äter lite äcklig torr baguette, dricker vatten och kollar på helikoptrarna som lyfter och landar. Sedan cyklar jag hela vägen hem igen.
Jag är fett bra. Sådetså.
Klicka på bilderna för stor version.
Jag saknade någon idag. Jag saknar såklart alla, men just idag... Det var inte min pappa för han hade fortsatt uppför hela berget. Det var inte min mamma för hon hade bara velat smörja in mig med solkräm och bett mig sakta ner. Det var inte Anna, Junia eller Johanna. Det var absolut inte Louise eftersom att det var insekter i skogen. Hon skriker ju som en stucken gris om en insekt närmar sig henne. Den första 'någon' som jag har saknat riktigt sen jag flyttade hit är faktiskt inte ens en människa. Vilja, min underbara vovve. Du hade älskat cykelturen! Du hade fått fnatt för varje ny kilometer. Jag såg en massa hundar på min tur och kunde inte sluta tänka på dig min fina stads-stall-pudel! All kärlek till dig! <3
Det där blev ju töntigt... men fuck it.
