Tillbaka i Chamonix. Här regnar det och bergen är täckta med snö. Om 2 dagar är det juni. Det kan man verkligen inte tro. Men efter att ha snackat med lite folk här så är det tydligen himla dåligt väder i hela Europa. Växthuseffekten. Gotta love it.

Sverigeresan var helt sjukt bra! Jag lyckades få i mig köttbullar å fiskgratäng å falafel å korvstroganoff å tamnack thai å grillade ribs å gräddbullar å godis å kanelbullar å en massa bacon. Utöver det så vart det fina dagar med långa promenader, fika i massor, lite sightseeing och rensning av saker på vinden. Jag har lyckats samla på mig en del grejer eftersom jag har flyttat runt en massa och det mesta av dessa grejer är på föräldrarnas vind. Men lite fick jag med mig tillbaka till Chamonix. När jag kom tillbaka till Cham igår så slogs jag av en helt ny känsla. En känsla som varit ganska främmande för mig de senaste åren... Känslan av att vara hemma.

När jag öppnade dörren och tog några steg in på den fula heltäckningsmattan så kände jag den. Hemma. Mitt lilla fula kök, min stora sköna säng, mitt badkar som aldrig går att skrubba riktigt rent och min man. Bakom mig precis vid ytterdörren står Benjamin. Som jag delar allt det här med. Knäppa, konstiga men ack så fina Benjamin. Hemma.

När jag cyklade ifrån mina kusiners hus i måndagskväll efter att ha nattat dem och sagt hejdå så grät jag. Efter att ha sagt godnatt till min mamma lite senare så grät jag igen. Under tisdags morgonen så var jag grinig och tjurig på Benjamin. När vi sedan drog till tågstationen för att åka över till Danmark så ringde jag Louise och efter det grät jag igen. Hejdå Sverige. Men det är lugnt. Nu är jag hemma och jag har samlat på mig massor av kärlek i Sverige. Dessutom har resan gjort mig redo för ännu mera äventyr. Så, here we go again!! I'm ready!!

( Ps. Chamonix, jag vet att det ska regna 40cm varje dag denna vecka men skulle du kanske, kanske, för min skull kunna skippa det? Snälla?!)