Jag har precis lämnat familjehuset och svänger ut med Jeepen från deras uppfart. Jag kör runt hörnet, längs med den nyklippa gröna häcken och ut på den stora vägen. I mitt synfält finns det hus och en skola. Den där skolan som jag hämtat och lämnat barnen på i ett år nu. Jag kör upp och förbi skolan. Ner på den riktigt bumpiga vägen och det bränner i halsen. Det bränner sådär oerhört mycket att jag inte kan hålla tillbaka det. Tårarna kommer och mitt synfält försämras. Jag tar förnuftet till fånga, svänger av och stannar intill ett staket. Sätter pannan på ratten och låter det komma. Forsen av tårar. 

 

Jag har precis varit i familjehuset och haft ett sista möte med mamman i familjen. Ett sista möte om nästa veckas jobb och sedan om min avfärd. Min enkelbiljett från Chamonix. Min enkelbiljett från min stad. Staden som varit mitt hem i ett år. Min stad med mina underbara au-pairbarn. Under mötets gång så lyckades jag nästan hålla inne tårarna. Det kom en liten skvätt när mamman berättade om hur A hade sagt "Jag ska skypea med Josefin varje kväll i höst. Varje kväll Mamma! Istället för att vara inne på youtube!"

 

Att lämna mitt jobb som au-pair kommer att vara en av de svåraste sakerna jag har gjort. Familjen som jag jobbat för har verkligen tagit in mig som en extra medlem och behandlat mig som en av deras egna. A är min bror, lilla W min syster och Mamman och Pappan har funnits där för mig som extra föräldrar. Under hela året så har jag haft samma trygghet hos dom som hos mina egna föräldrar. Jag har kämpat mig egenom tråkiga dagar då barnen inte alls velat samarbeta men det man får tillbaka i det här jobbet är oslagbart. Att lämna det här jobbet är inte som att avgå från vilket jobb somhelst. Att lämna Chamonix är att lämna kärleken. Jag älskar A och lilla W så otroligt mycket. Tacka vet jag den moderna tiden vi befinner oss i. Hade jag inte vetat att jag kan skypea och skriva och hälsa på och att jag är påväg mot nya erfarenheter och ett nytt äventyr så hade det aldrig varit möjligt att lämna. 

 

För den som blir anställd efter mig så har jag bara en sak och säga, 'du kommer få världens bästa au-pairjobb!'