..och det har jag ju aldrig varit intresserad av. 

 

Man försökte ju som liten med något handbollsår, något hästår, något badmintonår och några simtag i en bassäng men nee, det där med sport var liksom inte min grej. Gymnastiklektionerna var, som för de flesta andra, helt värdelösa. Jag var ju liten och snärt så om jag ville kunde jag ju hänga på och vara med i alla spel och lekar utan att vara sämst. När jag hade idrott på gymnasiet så var det samma sak bara att då var det inte så många som faktiskt var med på lektionerna så då blev jag en av de bästa. Att vara bäst är ju alltid roligt och när man väl är bäst så vill man ju inte gå tillbaka till att vara medioker igen. Eller, så funkar min skalle iaf. Det är väl därför som jag blir bättre och bättre på det som jag redan kan och absolut inte utvecklas i det som jag kan nada om. Det var väl därför som jag hade MVG i hälften av ämnena på gymnasiet och G i den andra hälften. Det var också på grund utav detta som jag inte kunde fullfölja universitetsstudierna. Fifan, första dagen i skolan blir man kallad NOLLAN och ska vara en sådan i två veckor. Sedan är man en etta i ett helt år och liksom i botten. Nej fy, det klarade jag inte av. Även om allt bara var 'På skämt såklaaaart!'. Men det var ju bra trots allt att jag inte gick den där KSM linjen på LiU för då hade jag ju inte suttit här i Frankrike just nu. 

 

Tillbaka till den där skallen och sporten. Mitt huvud som blir bättre på det som den är bäst på tycker också om saker som man är en s.k. 'naturbegåvning' på som i mitt fall skulle kunna vara klättringen och snowboardåkningen. Jag vet inte riktigt om jag är en naturbegåvning när det kommer till att stå på en bräda men alla är iaf otroligt imponerade av mig och det är väl ett tecken? (eller så är de bara snälla mot mig för att jag är så jävla fet kanske?) Men hur som helst har jag iaf fastnat för den där stora plastsaken som man glider nerför backen på och jag försöker verkligen lära mig detta på riktigt. Det är därför jag tar mig iväg själv till bergen och åker. Jag lärde mig ju grunden av mina vänner och nu tycker jag ju att jag är så smart att jag kan fatta detta själv. Det tycker jag också att jag gör men vet ni vad, min morsa kommer bli dansande glad nu, allt det min mamma har printat in i mitt stackars lilla huvud om hennes hästridning stämmer också in på snowboardåkning. OM jag har fattat allting rätt! Det handlar mer om kroppen och huvudet än om hästen och terrängen. Man ska tänka att man kan och att man vill istället för att tänka på att hästen är under dig och att du inte kan se marken. Man ska titta på målet och fundera på nästa rörelse istället för att titta på hästen och undra vad den tänker göra. För om du styr rätt och mot ditt mål bestämt så kommer hästen att följa med. Vafan. Tack morsan för alla kloka ord. 

 

 

Så när jag står där på min bräda så tänker jag på mamma och hennes älskade häst 'B'. Snowboarding handlar mycket mer om kroppen och att känna hur brädan rör sig under benen än att kika ner och försöka se vad som händer. Att hålla blicken på målet och planera för nästa sväng. Att tänka 'du kan om du vill och vågar' och 'det är klart att du vill och vågar!!'. och det här kom jag på själv. eller, nästan själv. ;-) Jag kom ju IHÅG det aldelles själv? Men detta kanske gäller i alla sporter? Det borde ju gälla i sporter? Keep your eyes on the goal!