DI-I-NG DO-O-NG!

Därmed har den första skoldagen kickat igång. Alla barn och föräldrar samlas på skolgården för att lyssna på rektorns välkomst-tal. Precis vid ingången finns det en liten platå varpå en snygg, vältränad man kliver upp. Han har svart hår med lite gråa slingor och påminner otroligt mycket om Maxwell i tv-serien Nanny. Han prasslar fram ett skrynkligt papper och börjar prata, som för mig är, obegriplig franska. Vi är c:a 150 personer på gården, det är en ganska liten skola, men det är bara typ 35 personer som faktiskt lyssnar på den hunkiga 40åriga rekotorn. Alla barnen har fullt upp med att visa sina nya väskor och skor för varandra. I frankrike har också dem allra flesta barnen rullväskor som skolväskor så man hör hur det ri-sssch-ra-sssch-ar runt runt på skolgården.

 

När rektorn sedan är klar och går ner från platån så ri-sssch-ra-sssch-ar alla barnen in i skolan. Dem ställer sig på prydliga led klassvis och med alla rullväskor bakom sig så ser det ut som att dem ska ut och resa. Sedan går dem, klass för klass, med jämna steg längre in i skolan och försvinner bort. Då börjar det riktiga kacklandet. Alla föräldrar börjar gå runt runt på skolgården så som barnen gjorde. Cava här, cava där. Alla pratar om hur sommaren varit och om deras barns nya väskor och skor som dem är så stolta över. Jag går igång och 'cavar'. Bonjour, cava. Mon nom est Josefin. Je suis une au-pair pour W est A. Oui, Oui. Merci. Orvar! om och om igen. Efter typ 20 min av cava så går vi den 5 min korta promenaden hem. Jag tar en dusch i FETINGduschen och går sedan upp på loftet. Men.. vafan? Ja jävlar vad tyst det var här hemma nu då. Jag längtar redan tills skolan slutar...