Vaknade vid 11 idag. Ringer en bästis och pratar i någon timme och märker att det blir ett himla liv nere i vardagsrummet. Vi har fått gäster. Från Italien. och här ligger jag naken i sängen på övervåningen och känner mig obekväm. Men jag jobbar ju faktisk inte just nu så jag ligger bara kvar och hoppas på att ingen unge får för sig att komma in hit.

 

Det börjar bli lite påfrestande att bo här i huset nu. Även om jag har en dubbelsäng, megadusch, värsta köket med fylld kyl å frys så känner jag att det hade varit väldigt skönt att bo själv. Med en liten säng, litet badkar, liten kokvrå och nästan ingen mat för då är det ändå mitt och jag kan gå upp när jag vill, naken, och äta min frukost. Men ne, nu ligger jag här i dubbelsängen och vill inte gå ner å käka frukost när de står och lagar lunch. 

Känner också av att det blir lite lustigt med jobbtiderna. Meningen är ju att jag ska bo i en egen lägenhet (som de har köpt men inte fått nycklarna till å sen ska den renoveras å ja.. får ju se när jag får tillträde och kan bo i den?) och när jag jobbar ska jag komma hit å vara här med ungarna. Men nu liksom överlappar ju jobbtimmarna med ledigheten och det känns jobbigt ibland. som nu. när jag inte vet om jag borde gå ner å hälsa eller bara ligga kvar här. Så jag ligger bara kvar. för jag sover ju.. eller?